Tomteverkstad på ett soligt tak i Kathmandu

I min roll som Fair Trade volontär besökte jag Nepal Leprosy Trust (NLT) i Kathmandu som är en av IM Fair Trades leverantörer. Vid mitt besök dök en dokumentär upp i mitt huvud som pekar på bristande arbetsförhållanden i den kinesiska leksaksindustrin, ”Tomtens verkstad”. Anledningen till det berodde främst på en koppling till dokumentärens titel men också på en jämförelse med hur arbetsmiljön på NLT såg ut. Arbetsförhållandena för de anställda var betydligt bättre än för de arbetare som avspeglas i dokumentären. På NLT tillverkades inte heller leksaker, vid mitt besök hade NLT:s solbelysta tak förvandlats till just en tomteverkstad. Tomtarna exporteras till Sverige och säljs i IM Fair Trades butiker.

NLT bildades 1972 med syfte att förbättra levnadsvillkoren för människor som drabbats av lepra, där inkomstgenererande projekt är ett ben i organisationen som ska bidra till förbättringar ekonomiskt och socialt. IM har haft ett långt samarbete med NLT och sålt deras varor. NLT har sin huvuddel av anställda av just rehabiliterade leprapatienter men fokuserar även på andra marginaliserade grupper som exempelvis ekonomiskt utsatta grupper och människor med funktionsnedsättningar.

Jag träffar de fem kvinnorna som tillverkar tomtarna och andra tovade produkter till IM Fair Trades butiker på NLT:s tak där de har sin arbetsplats. De tar en bit ull, blöter den, tar sedan tvål och vatten och gnuggar ullen intensivt med ett tunt tyg ovanpå för att få den kompakt. Denna procedur sker upprepade gånger och efter cirka en halvtimma har det formats en tomte av den tovade ullen. Tomtarna som tillverkas är designade av Karin Kock som är en frilansande svensk designer som arbetat med IM och flera av dess samarbetspartners under cirka tio års tid, bland annat NLT.



Sunita Magar, 37, är en av kvinnorna som tillverkar tomtarna. Hon är änka sedan fyra år tillbaka och är sedan dess ensam vårdnadstagare för sina två barn. Sunita kom i kontakt med NLT genom att en granne tipsade henne att söka sig till dem för arbete. Hon uppfyllde NLT:s kriterier för anställning då hon hade svårigheter ekonomiskt och fick jobb för drygt ett och ett halvt år sedan.
- Jag trivs bra på det här jobbet, det har förbättrat mitt liv i en positiv riktning då jag har fått en högre ekonomisk trygghet, jag har bra jobbarkompisar att arbeta med och har också kunna byta till en bättre skola för mina barn, säger Sunita när jag ber henne förklara om hennes liv ändrats under tiden hon arbetat på NLT.

Sunita kommer från ett avlägset bergsområde i Nepal men flyttade på grund av äktenskapet till den folkfyllda huvudstaden där ett socialt kontaktnät saknades. Sunita är äldst i syskonskaran på fyra barn och togs ut ur skolan tidigt för att arbeta på gården. Hon kan varken skriva eller läsa men lärt sig skriva sitt namn för att kunna skriva under sin lönerapport.

Sunita tjänar vanligtvis omkring 600 svenska kronor i månaden för sitt jobb och får utöver det bidrag till sina barns skolgång, bonus vid högtider och vid låg sjukfrånvaro, medicin och sjukvård betalas av NLT.
- Vi får betalt per ackord och många kan komma tidigare än mig och kan då producera mer. Jag har alltid fått lönen i tid vilket inte varit självklart på andra arbeten, berättar Sunita när vi pratar om hennes lön.



Jag frågar Sunita hur hon ser på sin framtid, är det något hon vill ändra, har hon några drömmar, önskningar gällande privat- eller arbetsliv?
- Jag vill att mina barn får en bra utbildning och att de kan studera så länge de vill, för mig är det försent men nu kan jag ge dem den möjligheten, säger hon leende och påbörjar en ny tomte.

Kom till schysst jul i Stockholm!

Hej!
Hade förra veckan föredrag på medborgaskolan i Umeå. Ungefär hälften av deltagarna kom from den fredsfostrande ungdomsorganisationen CISV som jobbar mycket med internationella frågor.

Denna vecka åker jag till Stockholm för att prata om mina upplevelser på några gymnasieskolor, IM:s kontor och på schysst jul. Schysst jul är Stockholms största rättvis handeslevenemang och jag rekommenderar det varmt, finns otroligt många intressanta föredragshållare och annat relaterat till rättvis handel så har man det minsta intresse eller nyfikenhet i det bör man ta sig dit!

En bra nyhet idag är David och Goliat historian om filmmakarna till "Bananas" som nu vunnit rättegången över bananföretaget Dole. Grejt!

Umeå: Lilian håller låda!

Umeå. Staden där jag levt; pluggat och jobbat i de senaste tre åren. Hem är vad jag kallar staden dit jag anlänt.

Här ska jag sätta mig ner och skriva ihop intervjuer och information om grupper som jag besökt och som IM Fair Trade handlar av, sortera bilder och annat sådant som behövs göras efter hemkomsten från en lång resa.

Men, finns intresse kommer jag också berätta om IM och rättvis handel, vad jag har gjort och några av människorna jag mött på torsdag!

Plats är alltså Medborgarskolans lokaler bredvid Café Station, tiden 19.00 till cirka 21.00 och arrangeras i samarbete med CISV som är en ideell global fredsutbildande ungdomsorganisation.

Östersund

Hej,
Sedan sist har jag varit på Wargentinskolan i Östersund och haft föredrag för tre klasser, en barn och fritid klass och två samhällsvetarklasser. Tyckte själv att det gick bra, responsen var till största delen att det var intressant både gällande rättvis handel men också gällande att vara volontär. En del kände också att det var mycket att smälta och ta in, och det är ju het förståeligt.

Det var för de flesta helt nya begrepp och frågorna som rättvis handelsrörelsen hanterar är långt ifrån lätta att hantera och kan bli mycket att ta in. Det viktiga tycker jag är är att frågeställningar väcks hos människor och att det kan skapa en diskussion.

Fyra städer avverkade sen sist!

Hej!
Det är mycket flängande på mig men nu inom Sveriges gränser. Var nere i Lund i fredags och träffade tre av IM Fair Trades personal och pratade lite av mina upplevelser under min tid i Indien och Nepal därefter bar det iväg till Stockholm.

Jag fick någon slags influensa som såklart aldrig är välkommet, men behagar att dyka upp när det är som mest opassande. Jag har inte varit pigg alls, men lyckades ändå piggna till såpass att jag avverkade ett föredrag på Stadsmissionens skola på Liljeholmen i Stockholm. Eftersom det var första dagen efter lovet så var det inte alltför många elever på skolan men cirka 15-20 elever och 4-5 lärare fanns på plats.

Jag berättade om Fairtrade (produktmärkningen) mot den WFTO märkning (organisationsmärkning) som IM Fair Trade använder sig av och vad dessa står för. Eftersom gruppen var såpass liten så kom frågorna löpande istället för en frågestund på slutet, där samma frågeställning dök upp som i Göteborg:
- Var ska man handla egentligen för att göra rätt?!

Jag kom in på lite livshistorier från producenter för att ge en bild av dem som jobbar med att tillverka produkter som säljs i IM:s butiker som rättvist handlade, vilken situation de varit i och hur de lever idag. Där reagerade mina lyssnare speciellt på min berättelse om de tibetanska flyktingar jag intervjuat som flytt från Tibet via Nepal till Indien och deras historier. Jag avslutade min timma med vad man kan göra själv om man är intresserad att engagera sig på något sätt inom rättvis handelsrörelsen eller vara aktiv inom IM.

Jag tycker det var ett bra föredrag trots lite smärre tekniska bestyr, alltid kul när personerna ser intresserad ut och vågar ställa frågor!

Min röst fick sig dock en rejäl törn av lite förkylning sen en massa pratande på det så jag gör mig i nuläget knappt hörd, men har köpt in massa te vilket jag lärt mig dricka sen min Indienvistelse. Med det ska jag kurera mig för fullt, för imorgon blir det ett nytt föredrag!


Denna gång i Östersund som är min hemstad där Östersunds Teaterverkstad har valt att ta emot mig vilket är jättekul! Det är ett föredrag öppet för allmänheten, så alla är välkomna och tiden är 18.30!

Utbildning i rättvis handel, Göteborg.

Denna helg som passerat har jag deltagit som föredragshållare och lite diskussionsledare på IM:s rättvis handel som pågått under två dagar. Cirka nio IM medlemmar deltog och det var en engagerad och aktiv grupp som gjorde det extra roligt då det var mycket frågor och diskussioner under vägen och inte envägskommunikation!

Erik Törner från IM, informatör och webbredaktör, pratade under lördag förmiddag om rättvishandel både i stort och smått, framväxt, aktörer och bakgrund. På eftermiddagen berättade jag om mina erfarenheter som volontär, om ett urval av de producenter jag mött och intervjuat och några av IM Fair Trades producentgrupper och blandade även in diskussionsövningar på vägen.

Några av deltagarna under helgen:



Söndagen började med frågor och funderingar som dykt upp efter morgondagen där deltagarna bland annat uttryckte att de fått en insikt i begreppen som finns runt rättvis handel men också komplexiteten i det hela. Även var man som konsument egentligen ska handla för att göra "rätt", men det finns inget enkelt svar på detta heller. Det bästa är att skaffa så mycket information som möjligt och göra sin egen uppfattning men riktlinjer kan vara att söka sig efter butiker som säljer varor som är rättvist handlade och är medlem i WFTO och köpa Fairtrade varor i dagligvarubutikerna. Ibland kan sådana här utbildningar leda till nästintill mer frågor än svar men det är positivt då kunskapen utvecklats och nya frågeställningar dyker upp att arbeta med samt att man kan informera andra om den kunskapen man bär med sig!


Erik Törner, informatör och webbredaktör för IM som också är aktuell med en film om rättvis handel.

Erik Törner har varit huvudpersonen bakom en nyproducerad film om rättvis handel, The Fair Production, som är främst från producenter som IM Fair Trade handlar av. Filmen är på 18 minuter och är mycket snyggt gjord och är en röst utåt för några av de producentgrupper som gagnas av rättvis handel. Som Erik själv sa;
- Det här är en film som vi vill förmedla en känsla med där producenterna får egna röster istället för att någon annan pratar för dem. Det är inte apatiska människor som visar en bild av hopplöshet utan drivkraftiga arbetare som vill ha ett anständigt liv.


På uppsummering av helgen diskuterade en del vi skillnad mellan WFTO medlemskap, Fairtrade produktmärkning och vara leverantör till en rättvis handel partner. Erik illustrerade det med kaffe, Sackeus som är både Fairtrade märkt samt att företaget är licensierat av WFTO, Zoegas som enbart är Fairtrade märkt och kaffet från organisationen Anandes som IM Fair Trade handlar av som är en organisation som starkt jobbar med rättvis handels tio principer men inte själv är medlem i något nätverk eller märkning för rättvis handel.

Hoppas att de övriga som deltog under helgen som jag tyckte, att det var en intressant och givande helg!

Volontär men nu i Sverige!

Hej!
Var ett tag sen jag skrev, men har ett gäng blogginlägg på G som kommer komma så småningom men dateras bakåt i tiden då min dator har haft det tuffare än jag i Indiens monsunklimat och inte fungerade under min sista vecka där.

Jag kom hem till Sverige för en dryg vecka sen. Blandade känslor att vara tillbaka såklart, för min egen del hade jag gärna stannat längre då jag upplever att jag nu lyckats få en inblick i arbetet med rättvis handel och fått helt andra frågor snurrandes i mitt huvud än jag hade vid avfärd för fyra månader sen och gärna skulle ta reda på mer, men allt har sin tid! Under min första vecka var det volontäråterträff för oss fem volontärer som varit ute en i juni, två tjejer som varit i El Salvador, två i Zimbabwe och jag i Indien/Nepal. Mycket intressant och givande att träffa dem igen och höra lite av vad de upplevt och varit med om!

Därefter bar det iväg till Uppsala där jag deltog i en Fairtrade ambassadörutbildning under två dagar vilket också var väldigt intressant. Fairtrade är det nya namnet för vad som tidigare hette Rättvisemärkt, namnet har ändrats för att det ska vara samma namn och märkning internationellt (men Kanada och USA har valt att behålla sin gamla märkning och namn ändå.....). Fairtrade är ett verktyg för att säkra bättre levnadsvillkor för producenter av främst råvaror runtom i världen och har också kriterier som handlar om jämställdhet, miljöarbete och motverka barnarbete.

IM jobbar inte med Fairtrade utan med Fair Trade. Många blandar ihop dessa två begrepp vilket inte är så konstigt, Fairtrade och Fair trade är olika begrepp, särskrivningen står faktiskt för något och har en betydelse!


Produktmärkningen Fairtrade och organisationsmärkningen från WFTO . Den senare får IM Fair Trade använda då de är medlemmar i WFTO sedan 2008.

Fairtrade är en produktmärkning medan Fair Trade är en organisationsmärkning vilket kan sägas vara den största skillnaden medan båda jobbar för att producenterna ska få en skälig lön för sitt arbete, att barn inte ska arbeta, jämställdhet m.m. Fairtrade är främst råvaror och mat men märkningen finns exempelvis också för sportbollar den märkningen finns ofta synligt mer och mer i dagligvaruhandeln, på caféer och andra ställen numera.

Fair Trade är en organisationsmärkning och varor som säljs från dessa är ofta sammansatta produkter med en mer komplex tillverkningsprocess. Dessa produkter finns ofta att tillgå i specialbutiker såsom IM Fair Trade och Världsbutikerna.

Så vad gör jag nu?
Jag är fortfarande volontär i två månader framöver och vad det går ut på för min del är:

* Föredrag runtom i landet om rättvis handel, att vara volontär, mina upplevelser och om människor jag mött. Har inbokade besök i Stockholm, Östersund, Umeå och Burträsk!
* Har en massa material fortfarande som inte är genomarbetat som jag ska gå genom.
* Framförallt ska jag jobba med information om producentgrupper i bild och text som är tänkt vara tillgängligt för IM Fair Trades kunder i butik och på IM:s hemsida.
* Förbereda IM:s utbildningshelg om rättvis handel i Göteborg den kommande helgen, ska bli jättespännande att diskutera med deltagarna och deras syn på rättvis handelsrörelsen!

Tufft men intressant jobb!

Intervju med min arbetskamrat

Yuodon, IM:s rättvis handelskoordinator, som jag jobbat med under dessa månader fortsätter såklart sitt arbete även om hon inte längre har mig ständigt i hasorna. Passade på att intervjua henne angående vilka planer hon har för sitt arbete.

Designsamarbete
- Självklart är det att slutföra designsamarbetet mellan den indiska designern Sadhu och våra producentgrupper Tibetan Women Center, KKM och Deykiling Handicraft Center. Sadhu kommer hit nästa veckan och tittar på de prover som grupperna producerat, där ligger vi i arbetet just nu, säger hon.

Rättvis lön?
Därefter finns det planer på att fortsätta samarbetet med den konsult som gjort rapport om löner vid två av IM:s grupper för att utvärdera hur väl hantverkarna kan leva på sin lön. Youdon ska se över vilken budget hon har och eventuellt koppla ihop honom med fler grupper.
- Jag tycker samarbetet med honom varit bra då han har ett välutarbetat frågeformulär och det är även bra med externa personer vilket kan öka trovärdigheten för IM, konstaterar Youdon.

Ledarskapsträning
Youdon planerar att arrangera en work-shop angående ledarskap för de sex producentgrupperna i Dheradun och Dharamsalas administration med en extern resursperson. Det är viktigt att veta hur de kan vara bra ledare för att det ska vara en bra och trivsam och fungerande arbetsplats men också för att produkterna ska få en bra kvalité.

Pappersfabriken
Dharamsala Paper Factory i Dharamsala önskade produktutveckling i form av ny design och föbättrad kvalitetet på sitt papper. Youdon planerar att koppla ihop dem med MESH designstudio i Delhi för att få hjälp att utveckla ny design för dem.
- De kan inte förbättra papperskvaliteten där men kan hjälpa till med design och föra in nya idéer, säger Youdon.

Utbildning om rättvis handel
Under min tid här anordnades för första gången i IM:s regi work-shops för hantverkarna för att öka deras kunskap om rättvis handel och därmed få dem mer delaktiga i arbetet som till allra högsta grad berör dem. De var mycket lyckade som första försök och med det i ryggen planerar Youdon att med någon extern resursperson från det nationella nätverket FTF-I hålla work-shops även för de i dagsläget tre producentgrupper i Dharamsala.

Utställning
I Dharamsala är den tibetanska exilregeringen och även Dalai Lama stationerad. Dharamsala är en turistmagnet vilket inte är svårt att förstå med de sagolika berg och vackra omgivningen platsen erbjuder. Det gör att de producentgrupper IM samarbetar med där har tur i och med att det lockar många turister vilket skapar en bredd och en ökad möjlighet att etablera sig på en lokal marknad. Alla tre producentgrupper i Dharamsala har öppnat egna butiker där många utländska turister kommer och tar del av deras arbete och handlar deras produkter.

Youdon har tankar på att anordna en utställning med alla dessa tre grupper där de kan prata om sin verksamhet, vad den bidrar till, visa upp och sälja sina produkter. Det ger också människor möjlighet att direkt träffa hantverkarna och ställa frågor. Utsällningen kan marknadsföras under Fair Trade och öka kunskapen om Fair Trade och också öka gruppernas exponering för marknadsföringssammanhang kopplat till rättvis handel.

Jag tycker det var en mycket bra idé även om det bara är på planeringsstadiet och hoppas att grupperna tycker det med så det blir verklighet!

Planer under kommande året

Koppla ihop producentgrupper med FTF-I
Fair Trade Forum -India är Indiens nationella nätverk för rättvis handel och erbjuder hjälp och stöd i arbetet för sina medlemmar. Youdon vill försöka få fler av IM:s produceter att delta i aktiviteter som FTF-I arrangerar.

IMEX som tillverkar mattor men också exporterar åt ett flertal av IM Fair Trades andra producentgrupper som inte har egen exportlicens är medlem i FTF-I. Genom det kan dessa organisationer också vara med på det som FTF-I arrangerar. FTF-I arrangerar också utbildning om olika teman kopplat till rättvis handel. De skapar också en arena för diskussion mellan olika aktörer och kan också bidra till att hitta en större marknad för producenternas produkter.

Med dom anledningarna är det bra om de grupper och organisationer som själva inte är medlem i FTF-I eller WFTO kan etablera kontakt med dessa. Det kan leda till mer kunskap om Fair Trade och hur de kan arbeta på just deras arbetsplats och ta upp de frågeställningar som är aktuella hos dem, men även för att det kan ge en möjlighet att öka försäljningen vilket kan öka löner och förmåner för hantverkarna.

Skicka prover till Sverige
Under början av 2011 räknar Youdon med att skicka prover från designprojektet med TWC, DHC och KKM till IM i Sverige. Förhoppningsvis är produkterna av såpass hög kvalité och tilltalande design att de hamnar i IM Fair Trades butiker framöver!

Utbildning
Youdon vill öka kunskaperna för administrationen hos producentgrupperna gällande ledarskap, marknadsföring och entreprenörskap. Organisationerna har ofta som huvudsyfte att anställa marginaliserade grupper med allt vad det hör till och ibland kan då dessa affärsmässiga kunskaper betydelse falla i skugga. Kan organisationen vara ekonomiskt hållbar kan det också bidra till en hållbarhet för anställningstryggheten hos de anställda och de förmåner som organisationerna bidrar med men också förbättra arbetsmiljö- samt miljöarbete.

Detta är planerna som hon har i dagsläget men hon tillägger att de kommer säkerligen ändras något och med all säkerhet fyllas på med mer!

Min sista dag på IM Asiens kontor

Idag är min sista "arbetsdag" på kontoret, känns lite tråkigt att tiden flugit iväg så fort och att det är tid för mig att åka härifrån men tänker på positiva bitarna hemma i Sverige; träffa nära och kära, inga kryp som biter mig, kunna duscha till och med i varmt eller ljummet vatten, kunna förstå språket m.m.

Min tid i Indien är ändå inte riktigt slut ännu. På måndag bär det av till Delhi där jag under veckan kommer befinna mig och träffa:

• Mesh och Tara som IM Fair Trade handlar av
  
• En representant från det nationella nätverket Fair Trade Forum -India
  
• IM:s egen designer, Karin Kock
  

Det ska bli spännande och hoppas lära mig en hel del från dem!

Rapport om löner

Lönesättning är ingen lätt uppgift, men en organisation som jobbar med rättvis handel måste onekligen på något sätt försäkra så de anställda får en rimlig lön för sitt arbete för att täcka sina levnadskostnader.

En rapport angående löneläget hos två av IM Fair Trades producentgrupper, Handmade Recycle Paper workshop (Dharamsala paper factory) och Lungta, har just gjorts av en konsult vid namn Pankaj Mehndiratta.

Pankaj var under tre dagar i Dharamsala och intervjuade de anställda och hade ett frågeformulär som bas. Frågeformuläret behandlar lönen i förhållande till:

• Minimumbehov av mat för en familj räknat på behovet för tre vuxna (en vuxen kan översättas till två barn)
• Kläder
• Hälsovård
• Utbildning för barn
• Nöjen räknat på att kunna delta i de större högtiderna i samhället
• Boendekostnader
• Försäkring
• Besparingar
• Hur tillfreds de är med sin livskvalité (utmärkt/bra/medelmåttigt/dåligt)

När formuläret fyllts i räknas det ut procentuellt hur väl de möter behoven, har de uppnått en procent på 85 procent anses de klarat vad som anses vara en lön de kan leva på. Alla hantverkare intervjuades individuellt.

Utdrag ur rapporten:

Lungta
De 21 hantverkarna som jobbar som sömmerskor har en minimidagslön på 120 INR per dag och för de som ännu lär sig yrket är dagslönen 100 INR. Minimidagslönen som är satt av regeringen är 110 INR. Förutom lönen får hantverkarna förmåner genom sitt arbete:

• Matbidrag 500 INR per månad samt mat tre gånger per dag på arbetet.
• Bidrag till hyra 500 INR per månad.
• Pensionsfond 8 % från lönen och 8 % från organisationen.
• 4 % från de anställdas lön går till "Green book contribution" (vilket är ett slags identitetskort/pass för tibetaner i exil i Indien) för att stödja den exiltibetanska regeringen.
• Arbetarna betalas på daglig basis och har helgerna lediga. De har ingen annan ledighet än helgerna.
  

Resultat:

• 19 av de 21 anställda klarade det kaloritest som fanns i Pankaj´s frågeformulär.
• Alla anställda har medicinsk försäkring och tillgång till hälsofaciliteter.
• Alla anställda har ett sparkonto.
• Mer än 90 % av de anställda kunde spara en del av sin lön.
• Alla hantverkares barn går i skola.
• Pensionsbesparingar finns för alla hantverkare.
• Överlag såg hantverkarna sin livskvalité som "bra"

Slutsatser:
Organisationen tar god hand om sina anställda, de får regelbunden lön som ligger över minimumlönen, tre mål mat dagligen och ett matbidrag utöver det. Hantverkarna säger sig vara tillfreds med sitt arbete och upplever att de blir behandlade bra. Det uppkom dock önskemål om ett behov av livförsäkring för de anställda. Det kan även finnas behov att utforska om det kan utvecklas initiativ som exempelvis självhjälpsgrupper för att kunna öka deras sparande. Hantverkarna uttryckte också en önskan att koppla ihop sin lön med produktivitet, som är fallet för ett flertal organisationer i närområdet. En utmaning är att höja lönerna i samma takt som de ökande priserna och levnadskostnaderna.

Dharamsala Paper Factory
Den som har den lägsta lönen av de elva hantverkare på pappersfabriken har 4400 INR per månad vilket motsvarar 133 INR per dag och ligger således över minimilönen på 110 INR per dag.

Förutom lönen får hantverkarna även:

• Pensionsfond
• Medicinsk försäkring
• Utbildning
• Bidrag till hyra
  
• Subventionerat pris på mat
  

Resultat:
Alla de 11 hantverkarna klarade Pankaj´s kaloritest. 4 % från de anställdas lön går till "Green book contribution" (vilket är ett slags identitetskort/pass för tibetaner i exil i Indien) för att stödja den exiltibetanska regeringen. Arbetarna betalas med en månadslön och har helgerna lediga, inga andra ledigheter erbjuds. Alla arbetarna har ett sparkonto. Alla hantverkarna har medicinsk försäkring och tillgång till hälsofaciliteter samt ett sparkonto. Mer än 95 % av de anställda har möjlighet till sparande. Pensionssparande finns för alla anställda. Hantverkarna placerade i genomsnitt sig själva som "bra" när de bedömde sin nivå av livskvalité.

Slutsatser:
Lönerna som betalas ut ligger med stor marginal över minimumlönen. Lönen anses kunna täcka levnadskostnaderna för hantverkarna. Arbetsplatsen upprätthåller också god kontroll skriftligen på utbetald lön och betalar den i tid. Hantverkarna säger sig vara nöjda och tillfreds med sitt arbete men även här är en utmaning för arbetsplatsen att höja lönerna i samma fas som de stigande levnadskostnaderna.

Uppdatering om Youdons fokusområden

Om lite mer än en vecka flyttar sig mitt volontäruppdrag i tid och rum, nämligen 3,5 timma bakåt i tiden och tillbaka till min utgångspunkt; Sverige. Det är blandade känslor som ni säkert förstår att snart lämna Indien, det land jag bott in mig i de senaste månaderna och lyckats skapa mig många kontakter och gjort mig hemmastadd i.

Jag hade gärna stannat längre då jag känner att jag lärt mig en del hur rättvis handel fungerar vilket skapat en annan typ av frågor än vad jag hade då jag anlände. Hade jag möjlighet att stanna längre kunde jag även fått svar på många av dessa och jobba vidare med det men för denna gång får jag bli tillfreds med de nya erfarenheterna och kunskaperna jag fått med mig.

Ibland har tiden här varit förvirrande då rättvis handel är komplext och behandlar så många områden och så många parter inblandade, det har även varit frustrerande att ibland inte kunna jobba i den takt jag själv önskat och ställt de frågor till de personer jag vill prata med till stor del på grund av språkförbistringar och en snävt tidsutrymme. Det har också varit intressant att ta del av hantverkares liv, åsikter och levnadsförhållanden och samarbetsorganisationernas arbete. Det sammanslaget har sakteliga gett mig mer insyn i hur arbetet med rättvis handel kan te sig.

Under min första tid här berättade Youdon att hon fokuserat främst på tre saker detta år gällande sitt arbete; work-shop för hantverkarna om rättvis handel, designprojekt och rättvisa löner.

Två stycken work-shops har arrangerats för fyra av de mindre samarbetsorganisationer som IM Fair Trade har, vilket i det stora hela var väldigt lyckade och uppskattade. Största lärdomen att ta med sig till nästa gång är att informera hantverkarna i förväg bättre om vad som kommer hända och syftet med det hela.

Designprojektet är i full gång tillsammans med KKM, Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center. KKM och DHC är klara med sina prover som de fått till uppgift att tillverka och nästa vecka kommer den indiska designern Sadhu för att fortsätta arbetet och förhoppningsvis kan produkterna vara tilltalande och hamna i IM:s butiker framöver.

Jag och Youdon deltog i juli i det nationella nätverket Fair Trade Forum -Indias work-shop om rättvisa löner i juli. Någon konsensus hur löner ska sättas för hantverkare i rättvis handel organisationer som till allra största delen arbetar i den informella sektorn finns inte men en styrgrupp valdes ut under detta möte för att jobba vidare med frågan. Youdon har även haft ett samarbete med en indisk konsult, Mr Pankaj, för att utvärdera lönerna i två av IM Fair Trades samarbetsorganisationer; Lungta och Dharamsala Paper Factory. Rapporten fick jag i min hand nu på morgonen och ska läsa genom vad han kommit fram till under dagen.

Ett steg bak i handelskedjan

De producenter IM Fair Trade handlar av tillverkar sällan produkterna från råvara till färdig produkt. Ofta finns underleverantörer då många produkter är sammansatta av olika material och grupperna köper in olika delar för att kunna tillverka produkterna. Inom rättvis handel är det önskvärt att hela produktkedjan ses över, från råvara till färdig produkt. Det finns inga formella krav att det ska ske kontroll av underleverantörer men är självfallet önskvärt för att veta hur dessa ställer sig till de tio principerna för rättvis handel och ge förslag på vad de kan förbättra.

Besök hos underleverantör
I söndags åkte jag, Wangchuk och Youdon till en ulleverantör, Sita Ram Dyers. De levererar ull till de mattor som tillverkas på IMEX, Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center som alla är grupper IM Fair Trade handlar av. Dock handlar IM Fair Trade enbart mattor av av IMEX av den ull som Sita Ram Dyers säljer, av de andra grupperna köps andra produkter. IMEX som är IM:s systerorganisation har handlat med Sita Ram Dyers i ungefär sju år. Huvudanledningen med besöket var att etablera en personlig kontakt med dem då ingen träffat dem på plats, enbart då de levererat ullen men också se vilka kemikalier som används för att färga ullen. Ullen är både inhemsk från Indien samt importerad från Nya Zeeland. Kvalitet och pris skiljer mycket mellan dessa två, den exporterade är dyrare (100 INR per kilo) men betydligt bättre och mjukare kvalitet. Sita Ram Dyers ligger i Badoi ,cirka en och en halv timmes bilfärd från Varanasi, köper in redan spunnen ull och färgar den på plats.

Handelskedjan
Ullproducenter från Nya Zeeland --> Exportör --> Importör av en stort företag i Indien ---> Spinneri i Badoi --> Anwar Ali i Badoiköper in färdigspunnen ull och färgar den samt levererar den i Dheradun/Rajpur området till IM Fair Trades producentgrupper


Sita Ram visar illustrativt hur kemikalierna blandas och hur ullen färgas hos dem.


Hallen där färgningen i stor skala sker. Vattnet värms upp genom ånga från en ugn som eldas med kol. Ullen hängs upp och doppas i vattenbad med färg och en vätska gjord av sockerärtor för att färgen ska fästa.


Kol och ugnen som värmer upp baden med färg som ullen färgas i.


De använde flera kemikalier men främst dessa vilka de inte visste det exakta innehållet i mer än att de var azo- och kromfria.


Utanför hade de färgning i mindre skala för prover samt beställningar i mindre mängder. Processen var densamma här därefter hängs ullen upp för torkning manuellt av arbetarna.

Färg och kemikalier
De köper färgen av två europeiska företag; BSF och Sandoz. De har inte kunskap om exakt vad de innehåller men vet att alla är azofria och att de även efter beställning kan använda kromfritt.
- Vi använder bara azo-fria färger, marknaden kräver det, säger Sita Ram.
Youdon har tidigare skickat in ullen för att testa om detta stämmer och alla färger har visats vara azo-fria. Kunderna kan beställa kromfri färg vilket kostar 10 rupies extra per kilo, vilket Wangchuk ansåg att IM kunde göra om det garanterades då det exempelvis för en matta i samma storlek som ett överkast skulle öka kostnaderna med ungefär 60 INR vilket motsvarar cirka 10 svenska kronor. Rött och blått är de färger som är svårast att få fria från tungmetaller.

Att testa färgerna är dyrt, men är det enda alternativet för IM att kontrollera vad som finns i färgerna. Youdon frågade om de var villiga att byta färg om hon fick reda på någon som var bättre miljömässigt än de som används i nuläget, de var de positiva till, bara det fungerade kvalitetsmässigt också. För att prova en ny färg hos Sita Ram Dyers var minimummängden för beställning 25 kilo.

Arbetarna
Sita Ram Dyers har cirka 20 anställda varav de flesta är män. Jag undrar varför de främst anställer män och får svarate att de flesta kvinnor arbetar med jordbruk. Inga barn arbetar hos Sita Ram Dyers. Lönen ligger mellan 2000 till 10 000 INR vilken sätts beroende på erfarenhet. Arbetarna arbetar främst med att hänga upp ullen för torkning då det mesta av själva färgningen sker maskinellt. De använder mask och handskar som skyddsutrustning.

Rättvis handel
Jag frågar om Sita Ram hört talas om eller har kännedom om rättvis handel. Det har han inte. Sita och Wangchuk har då en lång diskussion om betydelsen av rättvis handel och dess principer. Sita anser att de arbetar redan utifrån dessa principer till mångt och mycket och har fått kännedom om detta genom deras europeiska och amerikanska export som pågått sedan 1986.

IMEX har en väldigt liten del av Sita Ram Dyers totala försäljningen enligt Wangchuk och har därför små möjligheter att förändra alltför mycket. Tillsammans med IM Fair Trades andra producentgrupper är det något mer men då måste även hänsyn tas till att IM handlar inte så mycket av deras totala försäljning heller.

Påverkan på underleverantörer
Det är komplext hur Rättvis handel ska hantera hela kedjan, från råvara till färdig produkt då det kan bli ett ofantligt stort arbete. För IM Fair Trades del som bara "äger" producentgruppen IMEX kan det blir svårt att påverka andra organisationer då de har egen chef och styrelse men också på det har ett flertal underleverantörer. I ett perfekt scenario kan varje produkts kedja kontrolleras fullt ut, gällande de tio principerna för rättvis handel.
Men vi är inte där ännu.

Det IM kan direkt göra själva är påverkansarbete gentemot underlevarantörer och vill de inte samarbeta så är det ett alternativ att hitta en ny underleverantör som kan leva upp till de krav IM har. Rättvis handel är ett omfattande arbete om man ska uppfylla alla principer till fullo hos alla producentgrupper och än mer arbete om vi ska se till hela produktionskedjan för alla produkter. Men med det sagt betyder det inte att det inte är lönt att handla rättvist handlade produkter, snarare tvärtom, komplexiteten i arbetet betyder inte att ingenting görs, arbetet är igång och genom att handla rättvist, ställa krav och frågor samt komma med idéer och förslag kan du också vara med och delta!

Det är viktigt att förstå att rättvis handel är en process mot ett flertal ideologiska målsättningar där ibland arbetet kan te sig som en krokig slingrande stig. Många av principerna är tolkningsbara och för min egen del har jag lärt mig mycket under min tid här med min västerländska ryggsäck jag bär med mig. Jag förväntade mig till exempel att hantverkarna skulle vara mycket medvetna om sina rättigheter, lön, sin situation och arbete med rättvis handel.
-Det förväntade jag mig av människor som ofta inte har någon annan utbildning än den yrkesutbildning de fått genom sitt nuvarande arbete i en hantverksorganisation.

Det kan idag kännas en smula, om inte mycket naivt, bara fyra månader senare. Det är inte många av människorna i väst som känner till rättvis handel och dess innebörd, även de som är pålästa och "aktiva" konsumenter. Något som kan tyckas självklart är att kunskapen om rättvis handel måste spridas inte bara hos konsumenter utan också hos hantverkarna själva men detta tar tid och krävs att någon tar ett aktivt initiativ för att det ska ske!

Avfärd till nästa anhalt efter några dagar på mitt indiska hem

Har bara varit "hemma" på Shanti Niwas sedan sent i söndags där det är fullt stök med lättare renovering i form av målning, lagning av småsaker som gått sönder, tvättning av allt tygmaterial och torkning av detsamma sen monsunperioden nu avtagit något och solen börjat titta fram. Under min tid jag varit på resande fot har åtta andra volontärer anlänt till Indien/Nepal. De spenderade en introduktionsvecka på Shanti Niwas där de besökte ett flertal av IM:s projekt och samarbetsorganisationer för att få en bild av IM:s arbete på plats. De har nu gett sig ut två och två på sina respektive uppdrag vilket är ett avfallshanteringsprojekt (Clean Upper Dharamsala), barnhem/skola i Delhi, en tibetansk skola i Deykiling samt en i Kathmandu. Jag rekommenderar varmt att följa dem på IM:s volontärblogg som återfinns på deras hemsida!

Det jag sysselsatt mig med dessa dagar efter Nepal är att försöka skriva ner intervjuer, producentinformation och andra upplevelser under min Indien/Nepal vistelse, planen är att lägga upp mycket av det materialet här men eftersom el- och internet sällan är tillförlitligt här så får det komma allteftersom.

Idag bär det av igen, denna gång till den heliga och turisttäta staden Varanasi. Det för att fira jubileum av handikapporganisationen Kiran. Nästan hela IM-kontorspersonalen från Shanti Niwas, jag, en volontär från Deykilingskolan samt två genusvetarstudenter från Lunds universitet är sällskapet som åker. Det ska bli spännande att besöka Kiran, speciellt eftersom detta inte är mitt första besök, då jag var där 2002 på ett studiebesök med Ljungskile folkhögskola. Jag kommer ganska väl ihåg det besöket då jag både då som nu arbetat på ett flertal ställen med människor med funktionshinder.

Jag och Youdon har också hunnit besöka några av de mindre producentgrupperna som IM Fair Trade samarbetar med. I nuläget samarbetar Youdon med en indisk designer, Sadhu, som försett Tibetan Women Center (TWC), Deykiling handicraft Center (DHC) och KKM (leprakolonier) med ny design. Dessa grupper jobbar med prover på dessa produkter och vi besökte dem för att se hur arbetet gått.


Jag, He-Kalsang (finns tre Kalsang på Shanti Niwas därav behövs något för att särskilja dem och eftersom He-Kalsang är den enda mannen så får han ofta det smeknamnet) och Youdon på en av KKM:s fyra leprakolonier, Taraparbat.


Tsering Youdon, IM:s rättvis handelskoordinator och ansvarig för sömmerskeavdelningen vid TWC diskuterar hur arbetet gått med den nya designen. Han hade upplevt det som ganska svårt att producera det som efterfrågats och de var ännu inte klara med proverna. Youdon uppmuntrade dem att försöka och göra så enkla varianter som möjligt för att visa vilken kapacitet de har i nuläget och vad designern Sadhu kan utgå från.


Hos KKM var alla proverna klara på den design de fått tilldelat. De verkade också mycket stolta och nöjda över att kunnat tillverka vad som efterfrågats och att det nu är deras egen nya design som ingen annan har.


Hos DHC har man också kunnat slutföra proverna av de produkter som Sadhu gett design på. Jag och Youdon tyckte båda att de lyckats mycket väl med proverna och hoppas på att Sadhu också tycker det när han kommer tillbaka i Oktober.


T.v. Shankar är hantverkaren som fått till uppgift att väva de nya proverna på KKM:s leprakoloni Taraparbat. T.h. Madhav Sing (Assistent), Hukum Sing (chefsansvarig vid Taraparbat) och Shankar (väverska/hantverkare).

- Det var inte alls svårare att göra den design vi blivit tillfrågade att göra, men det är roligt och utvecklande att göra något nytt, sa Shankar vid vårt besök.

- Vi är vana vid att våra kunder frågar oss om speciella färgkombinationer så det är inga problem för oss, konstaterade Hukum.

Jag har under min tid i Indien (och Nepal) förstått hur stor del kapacitetsbyggande i form av produktutveckling betyder för dessa grupper. Många av de grupper som IM Fair Trade samarbetar med har en stor andel anställda som inte kan läsa eller skriva och har en låg utbildningsgrad, om ens någon alls.

Att då bidra med kunskap till dessa människor gör att de växer både som människor då de producerar något som andra uppskattar och bidra till en yrkesskicklighet. Men kapacitetsbyggandet bidrar till en ökad möjlighet till en långsiktighet och hållbarhet hos grupperna/organisationerna vilket bidrar till en tryggad försörjningsmöjlighet för hantverkarna.

Stoltheten svår att inte lägga märke till

Basudev och jag på Nepal Leprosy Trust.

Jag träffade Basudev Dahal i Kathmandu som är månadsanställd hos Nepal Leprosy Trust (NLT). Basudev är 56 år och är en riktig veteran på NLT med sina 33 års erfarenhet i organisationen.
- NLT försåg mig med mitt första jobb och jag kommer troligtvis stanna här tills jag är för gammal för att arbeta mer, säger han.

Basudev bor tillsammans med sin familj i ett hus de själva äger och betalar därmed ingen hyra. Familjen består av Basudev, hans fru, tre söner samt ett barnbarn. Basudev står som enda inkomstkälla i familjen, äldsta sonen i familjen kör taxi ibland men de pengarna säger Basudev inte kommer resten av familjen till gagn på grund av att sonen har en "dålig karaktär", iett begrepp som han förklarar med hög alkoholkonsumtion och en bekantskapskrets med dåligt inflytande.

När Basudev hade vid elva års ålder misstänkt lepra som diagnostiserades vid 13 års ålder. Vid 26 års ålder gifte han sig med sin jämnåriga fru som även hon hade drabbats av lepra. Hon har drabbats betydligt mer men än honom av lepran samt lider av andra hälsoproblem ,vilket gjort att hon enbart arbetar i hemmet sedan femton år tillbaka.

Basudevs föräldrar dog när han var mycket ung, det lämnade han och hans två bröder till att mångt och mycket klara sig själva. Numera är ena brodern bortgången medan den andra jobbar som taxichaufför i en annan stad. När Basudev fick reda på att han hade lepra mådde han mycket dålig, hans bröder reagerade eller sa inget negativt på sjukdomen men han upplevde att stora delar av resten av samhället gjorde det. Många uteslöt honom från olika delar av samhället och försökte isolera honom och hävdade att sjukdomen berodde på att han gjort något dåligt i sitt tidigare liv.

När Basudev startade sin behandling för sjukdomen mötte han Eileen Lodge som är grundare av NLT.
- Hon frågade mig vad jag ville göra efter min behandling, jag svarade att jag ville arbeta och hon erbjöd mig då att gå med i NLT där mitt första jobb blev ljustillverkning. Efter sex månader gick jag över till att arbeta med läderprodukter och har gjort det sedan dess, berättar Basudev.

- Jag har lärt mig så mycket i mitt yrke, hur läder bör förvaras, hur det ska märkas och hur man väljer ut läder av bra kvalité och självfallet att sy läderprodukter, berättar han.


Basudev på sitt arbete.

- I förhållande till min kapacitet och vad jag kan så är det här ett mycket passande arbete för mig, säger Basudev.

Inklusive alla förmåner så får han sammanlagt 8000 nepalesiska rupies i månaden, på det berättar Basudev att det ibland kan vara svårt att försörja familjen men i och med att de äger sitt boende så är det möjligt. Ibland ges även ekonomisk bonus, förra året låg den på drygt en månadslön för Basudev samt att alla på NLT fick 500 NR vid jul. Håller sig de anställda frisk under ett års tid får de betalt för tolv extra dagar.

Jag frågar Basudev om vad han anser om arbetsmiljön på NLT.
- Ventilationen har jag lämnat klagomål på då den behöver förbättras, vi håller ofta på med limmer och liknande och då kan luften bli dålig. I övrigt kan jobbet vara stressigt ibland om man ser till att vi hanterar många olika elverktyg och skarpa instrument för att det inte ska ske någon olycka, så det gäller att vara noga, ingen har skadat sig på jobbet vad jag vet men det skulle kunna hända, svarar han angående stress och arbetsmiljö.

Basudev har en bra insyn i vad rättvis handel handlar om;
- Rättvis handel handlar om en bra arbetsmiljö för oss som producerar produkter, kapacitetsbyggande, utbildning och att ge jobb till utsatta grupper i samhället. Det handlar också om att ha en bra insyn i organisationen man jobbar för och att köpare och säljare känner till varandra. Många i rättvis handel jobbar också med att stärka kvinnors roll i samhället, säger han och det är svårt att inte lägga märke till hans stolthet när jag säger att han kan hel del om rättvis handel.

Informationen har han fått genom ledningen på NLT men han har också genom NLT fått delta i work-shops och konferenser om rättvis handel vilket han tycker varit mycket intressant.

-Vi säljer våra produkter till England, Sverige och Holland bland annat. De köper våra produkter vilket bidrar till att vi har ett arbete och kan försörja oss och i och med det har vi ett ansvar att göra produkter av hög kvalitet och kommunicera med våra kunder. Det ska vara bra kommunikation mellan varandra, vi bidrar med något bra för varandra åt båda håll, menar Badusev.

Nepal Leprosy Trust, Kathmandu

Webbadress: http://www.nepalleprosytrust.org/

Produkter av tovad ull, batik, textil och läder.

Nepal Leprosy Trust (NLT) bildades 1972 och är en icke-statlig organisation som har sin bas i Kathmandu. Organisationens syfte är att förbättra levnadsvillkoren för människor som drabbats av lepra men även andra marginaliserade grupper såsom ekonomiskt utsatta grupper och människor med funktionsnedsättningar. En av NLT:s arbetsområden är inkomstgenererande projekt, bland annat produktion av olika hantverk, som syftar till att bidra till förbättringar ekonomiskt och socialt. Visionen är att de grupper man arbetar med ska kunna leva ett värdigt liv där de uppmärksammas socialt och ekonomiskt.

IM har samarbetat med NLT sedan 1978. IM försåg till en början NLT med finansiell hjälp till en skola som hade utbildning inom mattvävning och svetsning, som numera är den nedlagd. IM har sedan dess fortsatt samarbetet på flera sätt, bland annat genom att köpa NLT:s produkter men också med råd, stöd och designutveckling. Redan för 30 år sen började IM handla varor av NLT, då batikprodukter. De som producerade dessa produkter är fortfarande anställda idag men de flesta har förflyttats till att producera läderprodukter.

NLT erbjuder arbetsträning och arbetstillfällen för de grupper man arbetar med och jobbar aktivt med att skapa en möjlighet till att hantverkarna långsiktigt kunna ha en hållbar ekonomisk och social livssituation. Hantverksprojekten drivs för att skapa försörjning genom arbetstillfällen, stolthet och självständighet till utsatta grupper. Ett 90-tal hantverkare och 13 anställda i administration finns i NLT. Det finns inget barnarbete i produktionen och åldern på de anställda är i dagsläget mellan 25 till 65 år. NLT har satt en pensionsålder på 60 år men vill de fortfarande arbeta efter sin kapacitet kan det finnas möjlighet till det efter önskemål. I samband med anställning finns en strävan efter att erbjuda pension, sjukvård och andra sociala och ekonomiska trygghetsaspekter för att trygga levnadsförhållandena. Överskottet från försäljningen av hantverket går till att finansiera andra sociala projekt inom organisationen, bland annat vård med efterföljande vård för rehabilitering av människor som drabbats av lepra.

NLT som organisation arbetar aktivt för att påverka mot att utrota det stigma som finns i samhället mot de som drabbats av lepra. NLT jobbar också med välgörenhetsaktioner som ligger i linje med deras verksamhet. De skapar projekt för att stödja socialt och ekonomsikt missgynnade grupper och samarbetar med andra liknande organisationer

NLT är aktiva inom rättvis handel och har tagit steget att bli medlem i både det globala nätverket WFTO och det nationella nätverket för rättvis handel, Fair Trade Group Nepal. NLT är en av de mest framträdande organisationerna i Nepal som arbetar med människor som drabbats av lepra och är en stark och erfaren röst i den växande rättvis handelrörelsen i Nepal.