Avfärd till nästa anhalt efter några dagar på mitt indiska hem

Har bara varit "hemma" på Shanti Niwas sedan sent i söndags där det är fullt stök med lättare renovering i form av målning, lagning av småsaker som gått sönder, tvättning av allt tygmaterial och torkning av detsamma sen monsunperioden nu avtagit något och solen börjat titta fram. Under min tid jag varit på resande fot har åtta andra volontärer anlänt till Indien/Nepal. De spenderade en introduktionsvecka på Shanti Niwas där de besökte ett flertal av IM:s projekt och samarbetsorganisationer för att få en bild av IM:s arbete på plats. De har nu gett sig ut två och två på sina respektive uppdrag vilket är ett avfallshanteringsprojekt (Clean Upper Dharamsala), barnhem/skola i Delhi, en tibetansk skola i Deykiling samt en i Kathmandu. Jag rekommenderar varmt att följa dem på IM:s volontärblogg som återfinns på deras hemsida!

Det jag sysselsatt mig med dessa dagar efter Nepal är att försöka skriva ner intervjuer, producentinformation och andra upplevelser under min Indien/Nepal vistelse, planen är att lägga upp mycket av det materialet här men eftersom el- och internet sällan är tillförlitligt här så får det komma allteftersom.

Idag bär det av igen, denna gång till den heliga och turisttäta staden Varanasi. Det för att fira jubileum av handikapporganisationen Kiran. Nästan hela IM-kontorspersonalen från Shanti Niwas, jag, en volontär från Deykilingskolan samt två genusvetarstudenter från Lunds universitet är sällskapet som åker. Det ska bli spännande att besöka Kiran, speciellt eftersom detta inte är mitt första besök, då jag var där 2002 på ett studiebesök med Ljungskile folkhögskola. Jag kommer ganska väl ihåg det besöket då jag både då som nu arbetat på ett flertal ställen med människor med funktionshinder.

Jag och Youdon har också hunnit besöka några av de mindre producentgrupperna som IM Fair Trade samarbetar med. I nuläget samarbetar Youdon med en indisk designer, Sadhu, som försett Tibetan Women Center (TWC), Deykiling handicraft Center (DHC) och KKM (leprakolonier) med ny design. Dessa grupper jobbar med prover på dessa produkter och vi besökte dem för att se hur arbetet gått.


Jag, He-Kalsang (finns tre Kalsang på Shanti Niwas därav behövs något för att särskilja dem och eftersom He-Kalsang är den enda mannen så får han ofta det smeknamnet) och Youdon på en av KKM:s fyra leprakolonier, Taraparbat.


Tsering Youdon, IM:s rättvis handelskoordinator och ansvarig för sömmerskeavdelningen vid TWC diskuterar hur arbetet gått med den nya designen. Han hade upplevt det som ganska svårt att producera det som efterfrågats och de var ännu inte klara med proverna. Youdon uppmuntrade dem att försöka och göra så enkla varianter som möjligt för att visa vilken kapacitet de har i nuläget och vad designern Sadhu kan utgå från.


Hos KKM var alla proverna klara på den design de fått tilldelat. De verkade också mycket stolta och nöjda över att kunnat tillverka vad som efterfrågats och att det nu är deras egen nya design som ingen annan har.


Hos DHC har man också kunnat slutföra proverna av de produkter som Sadhu gett design på. Jag och Youdon tyckte båda att de lyckats mycket väl med proverna och hoppas på att Sadhu också tycker det när han kommer tillbaka i Oktober.


T.v. Shankar är hantverkaren som fått till uppgift att väva de nya proverna på KKM:s leprakoloni Taraparbat. T.h. Madhav Sing (Assistent), Hukum Sing (chefsansvarig vid Taraparbat) och Shankar (väverska/hantverkare).

- Det var inte alls svårare att göra den design vi blivit tillfrågade att göra, men det är roligt och utvecklande att göra något nytt, sa Shankar vid vårt besök.

- Vi är vana vid att våra kunder frågar oss om speciella färgkombinationer så det är inga problem för oss, konstaterade Hukum.

Jag har under min tid i Indien (och Nepal) förstått hur stor del kapacitetsbyggande i form av produktutveckling betyder för dessa grupper. Många av de grupper som IM Fair Trade samarbetar med har en stor andel anställda som inte kan läsa eller skriva och har en låg utbildningsgrad, om ens någon alls.

Att då bidra med kunskap till dessa människor gör att de växer både som människor då de producerar något som andra uppskattar och bidra till en yrkesskicklighet. Men kapacitetsbyggandet bidrar till en ökad möjlighet till en långsiktighet och hållbarhet hos grupperna/organisationerna vilket bidrar till en tryggad försörjningsmöjlighet för hantverkarna.

Stoltheten svår att inte lägga märke till

Basudev och jag på Nepal Leprosy Trust.

Jag träffade Basudev Dahal i Kathmandu som är månadsanställd hos Nepal Leprosy Trust (NLT). Basudev är 56 år och är en riktig veteran på NLT med sina 33 års erfarenhet i organisationen.
- NLT försåg mig med mitt första jobb och jag kommer troligtvis stanna här tills jag är för gammal för att arbeta mer, säger han.

Basudev bor tillsammans med sin familj i ett hus de själva äger och betalar därmed ingen hyra. Familjen består av Basudev, hans fru, tre söner samt ett barnbarn. Basudev står som enda inkomstkälla i familjen, äldsta sonen i familjen kör taxi ibland men de pengarna säger Basudev inte kommer resten av familjen till gagn på grund av att sonen har en "dålig karaktär", iett begrepp som han förklarar med hög alkoholkonsumtion och en bekantskapskrets med dåligt inflytande.

När Basudev hade vid elva års ålder misstänkt lepra som diagnostiserades vid 13 års ålder. Vid 26 års ålder gifte han sig med sin jämnåriga fru som även hon hade drabbats av lepra. Hon har drabbats betydligt mer men än honom av lepran samt lider av andra hälsoproblem ,vilket gjort att hon enbart arbetar i hemmet sedan femton år tillbaka.

Basudevs föräldrar dog när han var mycket ung, det lämnade han och hans två bröder till att mångt och mycket klara sig själva. Numera är ena brodern bortgången medan den andra jobbar som taxichaufför i en annan stad. När Basudev fick reda på att han hade lepra mådde han mycket dålig, hans bröder reagerade eller sa inget negativt på sjukdomen men han upplevde att stora delar av resten av samhället gjorde det. Många uteslöt honom från olika delar av samhället och försökte isolera honom och hävdade att sjukdomen berodde på att han gjort något dåligt i sitt tidigare liv.

När Basudev startade sin behandling för sjukdomen mötte han Eileen Lodge som är grundare av NLT.
- Hon frågade mig vad jag ville göra efter min behandling, jag svarade att jag ville arbeta och hon erbjöd mig då att gå med i NLT där mitt första jobb blev ljustillverkning. Efter sex månader gick jag över till att arbeta med läderprodukter och har gjort det sedan dess, berättar Basudev.

- Jag har lärt mig så mycket i mitt yrke, hur läder bör förvaras, hur det ska märkas och hur man väljer ut läder av bra kvalité och självfallet att sy läderprodukter, berättar han.


Basudev på sitt arbete.

- I förhållande till min kapacitet och vad jag kan så är det här ett mycket passande arbete för mig, säger Basudev.

Inklusive alla förmåner så får han sammanlagt 8000 nepalesiska rupies i månaden, på det berättar Basudev att det ibland kan vara svårt att försörja familjen men i och med att de äger sitt boende så är det möjligt. Ibland ges även ekonomisk bonus, förra året låg den på drygt en månadslön för Basudev samt att alla på NLT fick 500 NR vid jul. Håller sig de anställda frisk under ett års tid får de betalt för tolv extra dagar.

Jag frågar Basudev om vad han anser om arbetsmiljön på NLT.
- Ventilationen har jag lämnat klagomål på då den behöver förbättras, vi håller ofta på med limmer och liknande och då kan luften bli dålig. I övrigt kan jobbet vara stressigt ibland om man ser till att vi hanterar många olika elverktyg och skarpa instrument för att det inte ska ske någon olycka, så det gäller att vara noga, ingen har skadat sig på jobbet vad jag vet men det skulle kunna hända, svarar han angående stress och arbetsmiljö.

Basudev har en bra insyn i vad rättvis handel handlar om;
- Rättvis handel handlar om en bra arbetsmiljö för oss som producerar produkter, kapacitetsbyggande, utbildning och att ge jobb till utsatta grupper i samhället. Det handlar också om att ha en bra insyn i organisationen man jobbar för och att köpare och säljare känner till varandra. Många i rättvis handel jobbar också med att stärka kvinnors roll i samhället, säger han och det är svårt att inte lägga märke till hans stolthet när jag säger att han kan hel del om rättvis handel.

Informationen har han fått genom ledningen på NLT men han har också genom NLT fått delta i work-shops och konferenser om rättvis handel vilket han tycker varit mycket intressant.

-Vi säljer våra produkter till England, Sverige och Holland bland annat. De köper våra produkter vilket bidrar till att vi har ett arbete och kan försörja oss och i och med det har vi ett ansvar att göra produkter av hög kvalitet och kommunicera med våra kunder. Det ska vara bra kommunikation mellan varandra, vi bidrar med något bra för varandra åt båda håll, menar Badusev.

Nepal Leprosy Trust, Kathmandu

Webbadress: http://www.nepalleprosytrust.org/

Produkter av tovad ull, batik, textil och läder.

Nepal Leprosy Trust (NLT) bildades 1972 och är en icke-statlig organisation som har sin bas i Kathmandu. Organisationens syfte är att förbättra levnadsvillkoren för människor som drabbats av lepra men även andra marginaliserade grupper såsom ekonomiskt utsatta grupper och människor med funktionsnedsättningar. En av NLT:s arbetsområden är inkomstgenererande projekt, bland annat produktion av olika hantverk, som syftar till att bidra till förbättringar ekonomiskt och socialt. Visionen är att de grupper man arbetar med ska kunna leva ett värdigt liv där de uppmärksammas socialt och ekonomiskt.

IM har samarbetat med NLT sedan 1978. IM försåg till en början NLT med finansiell hjälp till en skola som hade utbildning inom mattvävning och svetsning, som numera är den nedlagd. IM har sedan dess fortsatt samarbetet på flera sätt, bland annat genom att köpa NLT:s produkter men också med råd, stöd och designutveckling. Redan för 30 år sen började IM handla varor av NLT, då batikprodukter. De som producerade dessa produkter är fortfarande anställda idag men de flesta har förflyttats till att producera läderprodukter.

NLT erbjuder arbetsträning och arbetstillfällen för de grupper man arbetar med och jobbar aktivt med att skapa en möjlighet till att hantverkarna långsiktigt kunna ha en hållbar ekonomisk och social livssituation. Hantverksprojekten drivs för att skapa försörjning genom arbetstillfällen, stolthet och självständighet till utsatta grupper. Ett 90-tal hantverkare och 13 anställda i administration finns i NLT. Det finns inget barnarbete i produktionen och åldern på de anställda är i dagsläget mellan 25 till 65 år. NLT har satt en pensionsålder på 60 år men vill de fortfarande arbeta efter sin kapacitet kan det finnas möjlighet till det efter önskemål. I samband med anställning finns en strävan efter att erbjuda pension, sjukvård och andra sociala och ekonomiska trygghetsaspekter för att trygga levnadsförhållandena. Överskottet från försäljningen av hantverket går till att finansiera andra sociala projekt inom organisationen, bland annat vård med efterföljande vård för rehabilitering av människor som drabbats av lepra.

NLT som organisation arbetar aktivt för att påverka mot att utrota det stigma som finns i samhället mot de som drabbats av lepra. NLT jobbar också med välgörenhetsaktioner som ligger i linje med deras verksamhet. De skapar projekt för att stödja socialt och ekonomsikt missgynnade grupper och samarbetar med andra liknande organisationer

NLT är aktiva inom rättvis handel och har tagit steget att bli medlem i både det globala nätverket WFTO och det nationella nätverket för rättvis handel, Fair Trade Group Nepal. NLT är en av de mest framträdande organisationerna i Nepal som arbetar med människor som drabbats av lepra och är en stark och erfaren röst i den växande rättvis handelrörelsen i Nepal.

Senaste månaden: Frånvaro från Internet, närvaro i nuet!

Hej!

Jag har inte försvunnit för er som följt min blogg och min resa och märkt att jag varit frånvarande från bloggen under nästan en månads tid. Anledningen går att utläsa i det senaste blogginlägget, jag har under denna månad rest runt till många ställen. Så vad har jag gjort?

Avfallshantering
Besökt fyra stycken Tibetanska bosättningar i södra Indien (Mundgod, Bylakuppe (nya och gamla bosättningen) och Hunsor) där IM är med och driver avfallshanteringsprojekt. Tittade på hämtning av avfall av hushållsavfall, segregering och slutförvaring av hushållsavfall.


Jag på deponin i Mungod där allt som inte återvinns hamnar. Andra bilden sorteras det material som ska återvinnas ut och förs till närmsta stad då det inte finns några sådana faciliteter i de relativt små kolonierna.

Teed
Teed är en organisation i södra Indien som IM samarbetar med. Besökte en kvinnosjälvhjälpsgrupp (Self help group, SHG) och en skola för yngre barn som Teed arbetar med.


IM-gruppen tillsammans med som driver Teed och en grupp skolbarn samt en kvinnosjälvhjälpsgrupp.

Nationella nätverket för rättvis handels årsmöte
Deltagit i Fair Trade Forum Indias årsmöte. Fair Trade Forum India är det nationella nätverket för rättvis handel i Indien. Mötet hölls i Kerala och hade som tema att öka den inhemska marknaden (Building a domestic market) för rättvis handel.


En ny styrelse valdes till Fair Trade Forum India under årsmötet. Kalsang Dolkar, IMEX, produktions och exportansvarige och Tsering Youdon lyssnar tappert under de långa mötesdagarna.

Delhi och inbokning av fler besök
Bodde efter min vistelse i södra Indien en natt hos Alka som tidigare höll i work-shop för några av IM Fair Trades samarbetsorganisationer (Tibetan Women Center, Deykiling Handicraft Center, KKM och IMEX). Bestämde där att jag ska under några dagar besöka Tara som är en rättvis handel organisation som IM handlar med som startades upp av Alkas pappa, det blir i oktober strax innan jag åker tillbaka till Sverige.

Nepal; återseende av en kär vän, vandring och producentbesök!
Åkte till Kathmandu där jag mötte upp min nepalesiske goda vän Suman som jag bodde hos under tiden i Nepal. Besökte två organisationer som IM handlar av i Nepal, Association for Craft producer (ACP) och Nepal Leprosy Trust (NLT). Var även ute och vandrade med Suman och hans släktingar i de nepalesiska bergen i nordöstra Nepal vilket verkligen gav minnen för livet kan jag lova!


Första bilden: Kvinnor på NLT jobbar med filtning, bearbetning av ull genom värme (friktion) och fukt (vatten och tvål). Andra bilden: Kvinnor på ACP målar påskharar som är en order från en amerikansk rättvis handel organisation.


Jag och min vän Suman samt delar av släkten som deltog i den (religiösa) vandringen i de nepalesiska bergen.

/Lilian