Volontär men nu i Sverige!

Hej!
Var ett tag sen jag skrev, men har ett gäng blogginlägg på G som kommer komma så småningom men dateras bakåt i tiden då min dator har haft det tuffare än jag i Indiens monsunklimat och inte fungerade under min sista vecka där.

Jag kom hem till Sverige för en dryg vecka sen. Blandade känslor att vara tillbaka såklart, för min egen del hade jag gärna stannat längre då jag upplever att jag nu lyckats få en inblick i arbetet med rättvis handel och fått helt andra frågor snurrandes i mitt huvud än jag hade vid avfärd för fyra månader sen och gärna skulle ta reda på mer, men allt har sin tid! Under min första vecka var det volontäråterträff för oss fem volontärer som varit ute en i juni, två tjejer som varit i El Salvador, två i Zimbabwe och jag i Indien/Nepal. Mycket intressant och givande att träffa dem igen och höra lite av vad de upplevt och varit med om!

Därefter bar det iväg till Uppsala där jag deltog i en Fairtrade ambassadörutbildning under två dagar vilket också var väldigt intressant. Fairtrade är det nya namnet för vad som tidigare hette Rättvisemärkt, namnet har ändrats för att det ska vara samma namn och märkning internationellt (men Kanada och USA har valt att behålla sin gamla märkning och namn ändå.....). Fairtrade är ett verktyg för att säkra bättre levnadsvillkor för producenter av främst råvaror runtom i världen och har också kriterier som handlar om jämställdhet, miljöarbete och motverka barnarbete.

IM jobbar inte med Fairtrade utan med Fair Trade. Många blandar ihop dessa två begrepp vilket inte är så konstigt, Fairtrade och Fair trade är olika begrepp, särskrivningen står faktiskt för något och har en betydelse!


Produktmärkningen Fairtrade och organisationsmärkningen från WFTO . Den senare får IM Fair Trade använda då de är medlemmar i WFTO sedan 2008.

Fairtrade är en produktmärkning medan Fair Trade är en organisationsmärkning vilket kan sägas vara den största skillnaden medan båda jobbar för att producenterna ska få en skälig lön för sitt arbete, att barn inte ska arbeta, jämställdhet m.m. Fairtrade är främst råvaror och mat men märkningen finns exempelvis också för sportbollar den märkningen finns ofta synligt mer och mer i dagligvaruhandeln, på caféer och andra ställen numera.

Fair Trade är en organisationsmärkning och varor som säljs från dessa är ofta sammansatta produkter med en mer komplex tillverkningsprocess. Dessa produkter finns ofta att tillgå i specialbutiker såsom IM Fair Trade och Världsbutikerna.

Så vad gör jag nu?
Jag är fortfarande volontär i två månader framöver och vad det går ut på för min del är:

* Föredrag runtom i landet om rättvis handel, att vara volontär, mina upplevelser och om människor jag mött. Har inbokade besök i Stockholm, Östersund, Umeå och Burträsk!
* Har en massa material fortfarande som inte är genomarbetat som jag ska gå genom.
* Framförallt ska jag jobba med information om producentgrupper i bild och text som är tänkt vara tillgängligt för IM Fair Trades kunder i butik och på IM:s hemsida.
* Förbereda IM:s utbildningshelg om rättvis handel i Göteborg den kommande helgen, ska bli jättespännande att diskutera med deltagarna och deras syn på rättvis handelsrörelsen!

Tufft men intressant jobb!

Intervju med min arbetskamrat

Yuodon, IM:s rättvis handelskoordinator, som jag jobbat med under dessa månader fortsätter såklart sitt arbete även om hon inte längre har mig ständigt i hasorna. Passade på att intervjua henne angående vilka planer hon har för sitt arbete.

Designsamarbete
- Självklart är det att slutföra designsamarbetet mellan den indiska designern Sadhu och våra producentgrupper Tibetan Women Center, KKM och Deykiling Handicraft Center. Sadhu kommer hit nästa veckan och tittar på de prover som grupperna producerat, där ligger vi i arbetet just nu, säger hon.

Rättvis lön?
Därefter finns det planer på att fortsätta samarbetet med den konsult som gjort rapport om löner vid två av IM:s grupper för att utvärdera hur väl hantverkarna kan leva på sin lön. Youdon ska se över vilken budget hon har och eventuellt koppla ihop honom med fler grupper.
- Jag tycker samarbetet med honom varit bra då han har ett välutarbetat frågeformulär och det är även bra med externa personer vilket kan öka trovärdigheten för IM, konstaterar Youdon.

Ledarskapsträning
Youdon planerar att arrangera en work-shop angående ledarskap för de sex producentgrupperna i Dheradun och Dharamsalas administration med en extern resursperson. Det är viktigt att veta hur de kan vara bra ledare för att det ska vara en bra och trivsam och fungerande arbetsplats men också för att produkterna ska få en bra kvalité.

Pappersfabriken
Dharamsala Paper Factory i Dharamsala önskade produktutveckling i form av ny design och föbättrad kvalitetet på sitt papper. Youdon planerar att koppla ihop dem med MESH designstudio i Delhi för att få hjälp att utveckla ny design för dem.
- De kan inte förbättra papperskvaliteten där men kan hjälpa till med design och föra in nya idéer, säger Youdon.

Utbildning om rättvis handel
Under min tid här anordnades för första gången i IM:s regi work-shops för hantverkarna för att öka deras kunskap om rättvis handel och därmed få dem mer delaktiga i arbetet som till allra högsta grad berör dem. De var mycket lyckade som första försök och med det i ryggen planerar Youdon att med någon extern resursperson från det nationella nätverket FTF-I hålla work-shops även för de i dagsläget tre producentgrupper i Dharamsala.

Utställning
I Dharamsala är den tibetanska exilregeringen och även Dalai Lama stationerad. Dharamsala är en turistmagnet vilket inte är svårt att förstå med de sagolika berg och vackra omgivningen platsen erbjuder. Det gör att de producentgrupper IM samarbetar med där har tur i och med att det lockar många turister vilket skapar en bredd och en ökad möjlighet att etablera sig på en lokal marknad. Alla tre producentgrupper i Dharamsala har öppnat egna butiker där många utländska turister kommer och tar del av deras arbete och handlar deras produkter.

Youdon har tankar på att anordna en utställning med alla dessa tre grupper där de kan prata om sin verksamhet, vad den bidrar till, visa upp och sälja sina produkter. Det ger också människor möjlighet att direkt träffa hantverkarna och ställa frågor. Utsällningen kan marknadsföras under Fair Trade och öka kunskapen om Fair Trade och också öka gruppernas exponering för marknadsföringssammanhang kopplat till rättvis handel.

Jag tycker det var en mycket bra idé även om det bara är på planeringsstadiet och hoppas att grupperna tycker det med så det blir verklighet!

Planer under kommande året

Koppla ihop producentgrupper med FTF-I
Fair Trade Forum -India är Indiens nationella nätverk för rättvis handel och erbjuder hjälp och stöd i arbetet för sina medlemmar. Youdon vill försöka få fler av IM:s produceter att delta i aktiviteter som FTF-I arrangerar.

IMEX som tillverkar mattor men också exporterar åt ett flertal av IM Fair Trades andra producentgrupper som inte har egen exportlicens är medlem i FTF-I. Genom det kan dessa organisationer också vara med på det som FTF-I arrangerar. FTF-I arrangerar också utbildning om olika teman kopplat till rättvis handel. De skapar också en arena för diskussion mellan olika aktörer och kan också bidra till att hitta en större marknad för producenternas produkter.

Med dom anledningarna är det bra om de grupper och organisationer som själva inte är medlem i FTF-I eller WFTO kan etablera kontakt med dessa. Det kan leda till mer kunskap om Fair Trade och hur de kan arbeta på just deras arbetsplats och ta upp de frågeställningar som är aktuella hos dem, men även för att det kan ge en möjlighet att öka försäljningen vilket kan öka löner och förmåner för hantverkarna.

Skicka prover till Sverige
Under början av 2011 räknar Youdon med att skicka prover från designprojektet med TWC, DHC och KKM till IM i Sverige. Förhoppningsvis är produkterna av såpass hög kvalité och tilltalande design att de hamnar i IM Fair Trades butiker framöver!

Utbildning
Youdon vill öka kunskaperna för administrationen hos producentgrupperna gällande ledarskap, marknadsföring och entreprenörskap. Organisationerna har ofta som huvudsyfte att anställa marginaliserade grupper med allt vad det hör till och ibland kan då dessa affärsmässiga kunskaper betydelse falla i skugga. Kan organisationen vara ekonomiskt hållbar kan det också bidra till en hållbarhet för anställningstryggheten hos de anställda och de förmåner som organisationerna bidrar med men också förbättra arbetsmiljö- samt miljöarbete.

Detta är planerna som hon har i dagsläget men hon tillägger att de kommer säkerligen ändras något och med all säkerhet fyllas på med mer!

Min sista dag på IM Asiens kontor

Idag är min sista "arbetsdag" på kontoret, känns lite tråkigt att tiden flugit iväg så fort och att det är tid för mig att åka härifrån men tänker på positiva bitarna hemma i Sverige; träffa nära och kära, inga kryp som biter mig, kunna duscha till och med i varmt eller ljummet vatten, kunna förstå språket m.m.

Min tid i Indien är ändå inte riktigt slut ännu. På måndag bär det av till Delhi där jag under veckan kommer befinna mig och träffa:

• Mesh och Tara som IM Fair Trade handlar av
  
• En representant från det nationella nätverket Fair Trade Forum -India
  
• IM:s egen designer, Karin Kock
  

Det ska bli spännande och hoppas lära mig en hel del från dem!

Rapport om löner

Lönesättning är ingen lätt uppgift, men en organisation som jobbar med rättvis handel måste onekligen på något sätt försäkra så de anställda får en rimlig lön för sitt arbete för att täcka sina levnadskostnader.

En rapport angående löneläget hos två av IM Fair Trades producentgrupper, Handmade Recycle Paper workshop (Dharamsala paper factory) och Lungta, har just gjorts av en konsult vid namn Pankaj Mehndiratta.

Pankaj var under tre dagar i Dharamsala och intervjuade de anställda och hade ett frågeformulär som bas. Frågeformuläret behandlar lönen i förhållande till:

• Minimumbehov av mat för en familj räknat på behovet för tre vuxna (en vuxen kan översättas till två barn)
• Kläder
• Hälsovård
• Utbildning för barn
• Nöjen räknat på att kunna delta i de större högtiderna i samhället
• Boendekostnader
• Försäkring
• Besparingar
• Hur tillfreds de är med sin livskvalité (utmärkt/bra/medelmåttigt/dåligt)

När formuläret fyllts i räknas det ut procentuellt hur väl de möter behoven, har de uppnått en procent på 85 procent anses de klarat vad som anses vara en lön de kan leva på. Alla hantverkare intervjuades individuellt.

Utdrag ur rapporten:

Lungta
De 21 hantverkarna som jobbar som sömmerskor har en minimidagslön på 120 INR per dag och för de som ännu lär sig yrket är dagslönen 100 INR. Minimidagslönen som är satt av regeringen är 110 INR. Förutom lönen får hantverkarna förmåner genom sitt arbete:

• Matbidrag 500 INR per månad samt mat tre gånger per dag på arbetet.
• Bidrag till hyra 500 INR per månad.
• Pensionsfond 8 % från lönen och 8 % från organisationen.
• 4 % från de anställdas lön går till "Green book contribution" (vilket är ett slags identitetskort/pass för tibetaner i exil i Indien) för att stödja den exiltibetanska regeringen.
• Arbetarna betalas på daglig basis och har helgerna lediga. De har ingen annan ledighet än helgerna.
  

Resultat:

• 19 av de 21 anställda klarade det kaloritest som fanns i Pankaj´s frågeformulär.
• Alla anställda har medicinsk försäkring och tillgång till hälsofaciliteter.
• Alla anställda har ett sparkonto.
• Mer än 90 % av de anställda kunde spara en del av sin lön.
• Alla hantverkares barn går i skola.
• Pensionsbesparingar finns för alla hantverkare.
• Överlag såg hantverkarna sin livskvalité som "bra"

Slutsatser:
Organisationen tar god hand om sina anställda, de får regelbunden lön som ligger över minimumlönen, tre mål mat dagligen och ett matbidrag utöver det. Hantverkarna säger sig vara tillfreds med sitt arbete och upplever att de blir behandlade bra. Det uppkom dock önskemål om ett behov av livförsäkring för de anställda. Det kan även finnas behov att utforska om det kan utvecklas initiativ som exempelvis självhjälpsgrupper för att kunna öka deras sparande. Hantverkarna uttryckte också en önskan att koppla ihop sin lön med produktivitet, som är fallet för ett flertal organisationer i närområdet. En utmaning är att höja lönerna i samma takt som de ökande priserna och levnadskostnaderna.

Dharamsala Paper Factory
Den som har den lägsta lönen av de elva hantverkare på pappersfabriken har 4400 INR per månad vilket motsvarar 133 INR per dag och ligger således över minimilönen på 110 INR per dag.

Förutom lönen får hantverkarna även:

• Pensionsfond
• Medicinsk försäkring
• Utbildning
• Bidrag till hyra
  
• Subventionerat pris på mat
  

Resultat:
Alla de 11 hantverkarna klarade Pankaj´s kaloritest. 4 % från de anställdas lön går till "Green book contribution" (vilket är ett slags identitetskort/pass för tibetaner i exil i Indien) för att stödja den exiltibetanska regeringen. Arbetarna betalas med en månadslön och har helgerna lediga, inga andra ledigheter erbjuds. Alla arbetarna har ett sparkonto. Alla hantverkarna har medicinsk försäkring och tillgång till hälsofaciliteter samt ett sparkonto. Mer än 95 % av de anställda har möjlighet till sparande. Pensionssparande finns för alla anställda. Hantverkarna placerade i genomsnitt sig själva som "bra" när de bedömde sin nivå av livskvalité.

Slutsatser:
Lönerna som betalas ut ligger med stor marginal över minimumlönen. Lönen anses kunna täcka levnadskostnaderna för hantverkarna. Arbetsplatsen upprätthåller också god kontroll skriftligen på utbetald lön och betalar den i tid. Hantverkarna säger sig vara nöjda och tillfreds med sitt arbete men även här är en utmaning för arbetsplatsen att höja lönerna i samma fas som de stigande levnadskostnaderna.

Uppdatering om Youdons fokusområden

Om lite mer än en vecka flyttar sig mitt volontäruppdrag i tid och rum, nämligen 3,5 timma bakåt i tiden och tillbaka till min utgångspunkt; Sverige. Det är blandade känslor som ni säkert förstår att snart lämna Indien, det land jag bott in mig i de senaste månaderna och lyckats skapa mig många kontakter och gjort mig hemmastadd i.

Jag hade gärna stannat längre då jag känner att jag lärt mig en del hur rättvis handel fungerar vilket skapat en annan typ av frågor än vad jag hade då jag anlände. Hade jag möjlighet att stanna längre kunde jag även fått svar på många av dessa och jobba vidare med det men för denna gång får jag bli tillfreds med de nya erfarenheterna och kunskaperna jag fått med mig.

Ibland har tiden här varit förvirrande då rättvis handel är komplext och behandlar så många områden och så många parter inblandade, det har även varit frustrerande att ibland inte kunna jobba i den takt jag själv önskat och ställt de frågor till de personer jag vill prata med till stor del på grund av språkförbistringar och en snävt tidsutrymme. Det har också varit intressant att ta del av hantverkares liv, åsikter och levnadsförhållanden och samarbetsorganisationernas arbete. Det sammanslaget har sakteliga gett mig mer insyn i hur arbetet med rättvis handel kan te sig.

Under min första tid här berättade Youdon att hon fokuserat främst på tre saker detta år gällande sitt arbete; work-shop för hantverkarna om rättvis handel, designprojekt och rättvisa löner.

Två stycken work-shops har arrangerats för fyra av de mindre samarbetsorganisationer som IM Fair Trade har, vilket i det stora hela var väldigt lyckade och uppskattade. Största lärdomen att ta med sig till nästa gång är att informera hantverkarna i förväg bättre om vad som kommer hända och syftet med det hela.

Designprojektet är i full gång tillsammans med KKM, Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center. KKM och DHC är klara med sina prover som de fått till uppgift att tillverka och nästa vecka kommer den indiska designern Sadhu för att fortsätta arbetet och förhoppningsvis kan produkterna vara tilltalande och hamna i IM:s butiker framöver.

Jag och Youdon deltog i juli i det nationella nätverket Fair Trade Forum -Indias work-shop om rättvisa löner i juli. Någon konsensus hur löner ska sättas för hantverkare i rättvis handel organisationer som till allra största delen arbetar i den informella sektorn finns inte men en styrgrupp valdes ut under detta möte för att jobba vidare med frågan. Youdon har även haft ett samarbete med en indisk konsult, Mr Pankaj, för att utvärdera lönerna i två av IM Fair Trades samarbetsorganisationer; Lungta och Dharamsala Paper Factory. Rapporten fick jag i min hand nu på morgonen och ska läsa genom vad han kommit fram till under dagen.

Ett steg bak i handelskedjan

De producenter IM Fair Trade handlar av tillverkar sällan produkterna från råvara till färdig produkt. Ofta finns underleverantörer då många produkter är sammansatta av olika material och grupperna köper in olika delar för att kunna tillverka produkterna. Inom rättvis handel är det önskvärt att hela produktkedjan ses över, från råvara till färdig produkt. Det finns inga formella krav att det ska ske kontroll av underleverantörer men är självfallet önskvärt för att veta hur dessa ställer sig till de tio principerna för rättvis handel och ge förslag på vad de kan förbättra.

Besök hos underleverantör
I söndags åkte jag, Wangchuk och Youdon till en ulleverantör, Sita Ram Dyers. De levererar ull till de mattor som tillverkas på IMEX, Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center som alla är grupper IM Fair Trade handlar av. Dock handlar IM Fair Trade enbart mattor av av IMEX av den ull som Sita Ram Dyers säljer, av de andra grupperna köps andra produkter. IMEX som är IM:s systerorganisation har handlat med Sita Ram Dyers i ungefär sju år. Huvudanledningen med besöket var att etablera en personlig kontakt med dem då ingen träffat dem på plats, enbart då de levererat ullen men också se vilka kemikalier som används för att färga ullen. Ullen är både inhemsk från Indien samt importerad från Nya Zeeland. Kvalitet och pris skiljer mycket mellan dessa två, den exporterade är dyrare (100 INR per kilo) men betydligt bättre och mjukare kvalitet. Sita Ram Dyers ligger i Badoi ,cirka en och en halv timmes bilfärd från Varanasi, köper in redan spunnen ull och färgar den på plats.

Handelskedjan
Ullproducenter från Nya Zeeland --> Exportör --> Importör av en stort företag i Indien ---> Spinneri i Badoi --> Anwar Ali i Badoiköper in färdigspunnen ull och färgar den samt levererar den i Dheradun/Rajpur området till IM Fair Trades producentgrupper


Sita Ram visar illustrativt hur kemikalierna blandas och hur ullen färgas hos dem.


Hallen där färgningen i stor skala sker. Vattnet värms upp genom ånga från en ugn som eldas med kol. Ullen hängs upp och doppas i vattenbad med färg och en vätska gjord av sockerärtor för att färgen ska fästa.


Kol och ugnen som värmer upp baden med färg som ullen färgas i.


De använde flera kemikalier men främst dessa vilka de inte visste det exakta innehållet i mer än att de var azo- och kromfria.


Utanför hade de färgning i mindre skala för prover samt beställningar i mindre mängder. Processen var densamma här därefter hängs ullen upp för torkning manuellt av arbetarna.

Färg och kemikalier
De köper färgen av två europeiska företag; BSF och Sandoz. De har inte kunskap om exakt vad de innehåller men vet att alla är azofria och att de även efter beställning kan använda kromfritt.
- Vi använder bara azo-fria färger, marknaden kräver det, säger Sita Ram.
Youdon har tidigare skickat in ullen för att testa om detta stämmer och alla färger har visats vara azo-fria. Kunderna kan beställa kromfri färg vilket kostar 10 rupies extra per kilo, vilket Wangchuk ansåg att IM kunde göra om det garanterades då det exempelvis för en matta i samma storlek som ett överkast skulle öka kostnaderna med ungefär 60 INR vilket motsvarar cirka 10 svenska kronor. Rött och blått är de färger som är svårast att få fria från tungmetaller.

Att testa färgerna är dyrt, men är det enda alternativet för IM att kontrollera vad som finns i färgerna. Youdon frågade om de var villiga att byta färg om hon fick reda på någon som var bättre miljömässigt än de som används i nuläget, de var de positiva till, bara det fungerade kvalitetsmässigt också. För att prova en ny färg hos Sita Ram Dyers var minimummängden för beställning 25 kilo.

Arbetarna
Sita Ram Dyers har cirka 20 anställda varav de flesta är män. Jag undrar varför de främst anställer män och får svarate att de flesta kvinnor arbetar med jordbruk. Inga barn arbetar hos Sita Ram Dyers. Lönen ligger mellan 2000 till 10 000 INR vilken sätts beroende på erfarenhet. Arbetarna arbetar främst med att hänga upp ullen för torkning då det mesta av själva färgningen sker maskinellt. De använder mask och handskar som skyddsutrustning.

Rättvis handel
Jag frågar om Sita Ram hört talas om eller har kännedom om rättvis handel. Det har han inte. Sita och Wangchuk har då en lång diskussion om betydelsen av rättvis handel och dess principer. Sita anser att de arbetar redan utifrån dessa principer till mångt och mycket och har fått kännedom om detta genom deras europeiska och amerikanska export som pågått sedan 1986.

IMEX har en väldigt liten del av Sita Ram Dyers totala försäljningen enligt Wangchuk och har därför små möjligheter att förändra alltför mycket. Tillsammans med IM Fair Trades andra producentgrupper är det något mer men då måste även hänsyn tas till att IM handlar inte så mycket av deras totala försäljning heller.

Påverkan på underleverantörer
Det är komplext hur Rättvis handel ska hantera hela kedjan, från råvara till färdig produkt då det kan bli ett ofantligt stort arbete. För IM Fair Trades del som bara "äger" producentgruppen IMEX kan det blir svårt att påverka andra organisationer då de har egen chef och styrelse men också på det har ett flertal underleverantörer. I ett perfekt scenario kan varje produkts kedja kontrolleras fullt ut, gällande de tio principerna för rättvis handel.
Men vi är inte där ännu.

Det IM kan direkt göra själva är påverkansarbete gentemot underlevarantörer och vill de inte samarbeta så är det ett alternativ att hitta en ny underleverantör som kan leva upp till de krav IM har. Rättvis handel är ett omfattande arbete om man ska uppfylla alla principer till fullo hos alla producentgrupper och än mer arbete om vi ska se till hela produktionskedjan för alla produkter. Men med det sagt betyder det inte att det inte är lönt att handla rättvist handlade produkter, snarare tvärtom, komplexiteten i arbetet betyder inte att ingenting görs, arbetet är igång och genom att handla rättvist, ställa krav och frågor samt komma med idéer och förslag kan du också vara med och delta!

Det är viktigt att förstå att rättvis handel är en process mot ett flertal ideologiska målsättningar där ibland arbetet kan te sig som en krokig slingrande stig. Många av principerna är tolkningsbara och för min egen del har jag lärt mig mycket under min tid här med min västerländska ryggsäck jag bär med mig. Jag förväntade mig till exempel att hantverkarna skulle vara mycket medvetna om sina rättigheter, lön, sin situation och arbete med rättvis handel.
-Det förväntade jag mig av människor som ofta inte har någon annan utbildning än den yrkesutbildning de fått genom sitt nuvarande arbete i en hantverksorganisation.

Det kan idag kännas en smula, om inte mycket naivt, bara fyra månader senare. Det är inte många av människorna i väst som känner till rättvis handel och dess innebörd, även de som är pålästa och "aktiva" konsumenter. Något som kan tyckas självklart är att kunskapen om rättvis handel måste spridas inte bara hos konsumenter utan också hos hantverkarna själva men detta tar tid och krävs att någon tar ett aktivt initiativ för att det ska ske!