torsdag 30 september 2010

Avfärd till nästa anhalt efter några dagar på mitt indiska hem

Har bara varit "hemma" på Shanti Niwas sedan sent i söndags där det är fullt stök med lättare renovering i form av målning, lagning av småsaker som gått sönder, tvättning av allt tygmaterial och torkning av detsamma sen monsunperioden nu avtagit något och solen börjat titta fram. Under min tid jag varit på resande fot har åtta andra volontärer anlänt till Indien/Nepal. De spenderade en introduktionsvecka på Shanti Niwas där de besökte ett flertal av IM:s projekt och samarbetsorganisationer för att få en bild av IM:s arbete på plats. De har nu gett sig ut två och två på sina respektive uppdrag vilket är ett avfallshanteringsprojekt (Clean Upper Dharamsala), barnhem/skola i Delhi, en tibetansk skola i Deykiling samt en i Kathmandu. Jag rekommenderar varmt att följa dem på IM:s volontärblogg som återfinns på deras hemsida!

Det jag sysselsatt mig med dessa dagar efter Nepal är att försöka skriva ner intervjuer, producentinformation och andra upplevelser under min Indien/Nepal vistelse, planen är att lägga upp mycket av det materialet här men eftersom el- och internet sällan är tillförlitligt här så får det komma allteftersom.

Idag bär det av igen, denna gång till den heliga och turisttäta staden Varanasi. Det för att fira jubileum av handikapporganisationen Kiran. Nästan hela IM-kontorspersonalen från Shanti Niwas, jag, en volontär från Deykilingskolan samt två genusvetarstudenter från Lunds universitet är sällskapet som åker. Det ska bli spännande att besöka Kiran, speciellt eftersom detta inte är mitt första besök, då jag var där 2002 på ett studiebesök med Ljungskile folkhögskola. Jag kommer ganska väl ihåg det besöket då jag både då som nu arbetat på ett flertal ställen med människor med funktionshinder.

Jag och Youdon har också hunnit besöka några av de mindre producentgrupperna som IM Fair Trade samarbetar med. I nuläget samarbetar Youdon med en indisk designer, Sadhu, som försett Tibetan Women Center (TWC), Deykiling handicraft Center (DHC) och KKM (leprakolonier) med ny design. Dessa grupper jobbar med prover på dessa produkter och vi besökte dem för att se hur arbetet gått.


Jag, He-Kalsang (finns tre Kalsang på Shanti Niwas därav behövs något för att särskilja dem och eftersom He-Kalsang är den enda mannen så får han ofta det smeknamnet) och Youdon på en av KKM:s fyra leprakolonier, Taraparbat.


Tsering Youdon, IM:s rättvis handelskoordinator och ansvarig för sömmerskeavdelningen vid TWC diskuterar hur arbetet gått med den nya designen. Han hade upplevt det som ganska svårt att producera det som efterfrågats och de var ännu inte klara med proverna. Youdon uppmuntrade dem att försöka och göra så enkla varianter som möjligt för att visa vilken kapacitet de har i nuläget och vad designern Sadhu kan utgå från.


Hos KKM var alla proverna klara på den design de fått tilldelat. De verkade också mycket stolta och nöjda över att kunnat tillverka vad som efterfrågats och att det nu är deras egen nya design som ingen annan har.


Hos DHC har man också kunnat slutföra proverna av de produkter som Sadhu gett design på. Jag och Youdon tyckte båda att de lyckats mycket väl med proverna och hoppas på att Sadhu också tycker det när han kommer tillbaka i Oktober.


T.v. Shankar är hantverkaren som fått till uppgift att väva de nya proverna på KKM:s leprakoloni Taraparbat. T.h. Madhav Sing (Assistent), Hukum Sing (chefsansvarig vid Taraparbat) och Shankar (väverska/hantverkare).

- Det var inte alls svårare att göra den design vi blivit tillfrågade att göra, men det är roligt och utvecklande att göra något nytt, sa Shankar vid vårt besök.

- Vi är vana vid att våra kunder frågar oss om speciella färgkombinationer så det är inga problem för oss, konstaterade Hukum.

Jag har under min tid i Indien (och Nepal) förstått hur stor del kapacitetsbyggande i form av produktutveckling betyder för dessa grupper. Många av de grupper som IM Fair Trade samarbetar med har en stor andel anställda som inte kan läsa eller skriva och har en låg utbildningsgrad, om ens någon alls.

Att då bidra med kunskap till dessa människor gör att de växer både som människor då de producerar något som andra uppskattar och bidra till en yrkesskicklighet. Men kapacitetsbyggandet bidrar till en ökad möjlighet till en långsiktighet och hållbarhet hos grupperna/organisationerna vilket bidrar till en tryggad försörjningsmöjlighet för hantverkarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar