De producenter IM Fair Trade handlar av tillverkar sällan produkterna från råvara till färdig produkt. Ofta finns underleverantörer då många produkter är sammansatta av olika material och grupperna köper in olika delar för att kunna tillverka produkterna. Inom rättvis handel är det önskvärt att hela produktkedjan ses över, från råvara till färdig produkt. Det finns inga formella krav att det ska ske kontroll av underleverantörer men är självfallet önskvärt för att veta hur dessa ställer sig till de tio principerna för rättvis handel och ge förslag på vad de kan förbättra.
Besök hos underleverantör
I söndags åkte jag, Wangchuk och Youdon till en ulleverantör, Sita Ram Dyers. De levererar ull till de mattor som tillverkas på IMEX, Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center som alla är grupper IM Fair Trade handlar av. Dock handlar IM Fair Trade enbart mattor av av IMEX av den ull som Sita Ram Dyers säljer, av de andra grupperna köps andra produkter. IMEX som är IM:s systerorganisation har handlat med Sita Ram Dyers i ungefär sju år. Huvudanledningen med besöket var att etablera en personlig kontakt med dem då ingen träffat dem på plats, enbart då de levererat ullen men också se vilka kemikalier som används för att färga ullen. Ullen är både inhemsk från Indien samt importerad från Nya Zeeland. Kvalitet och pris skiljer mycket mellan dessa två, den exporterade är dyrare (100 INR per kilo) men betydligt bättre och mjukare kvalitet. Sita Ram Dyers ligger i Badoi ,cirka en och en halv timmes bilfärd från Varanasi, köper in redan spunnen ull och färgar den på plats.
Handelskedjan
Ullproducenter från Nya Zeeland --> Exportör --> Importör av en stort företag i Indien ---> Spinneri i Badoi --> Anwar Ali i Badoiköper in färdigspunnen ull och färgar den samt levererar den i Dheradun/Rajpur området till IM Fair Trades producentgrupper
Sita Ram visar illustrativt hur kemikalierna blandas och hur ullen färgas hos dem.
Hallen där färgningen i stor skala sker. Vattnet värms upp genom ånga från en ugn som eldas med kol. Ullen hängs upp och doppas i vattenbad med färg och en vätska gjord av sockerärtor för att färgen ska fästa.
Kol och ugnen som värmer upp baden med färg som ullen färgas i.
De använde flera kemikalier men främst dessa vilka de inte visste det exakta innehållet i mer än att de var azo- och kromfria.
Utanför hade de färgning i mindre skala för prover samt beställningar i mindre mängder. Processen var densamma här därefter hängs ullen upp för torkning manuellt av arbetarna.
Färg och kemikalier
De köper färgen av två europeiska företag; BSF och Sandoz. De har inte kunskap om exakt vad de innehåller men vet att alla är azofria och att de även efter beställning kan använda kromfritt.
- Vi använder bara azo-fria färger, marknaden kräver det, säger Sita Ram.
Youdon har tidigare skickat in ullen för att testa om detta stämmer och alla färger har visats vara azo-fria. Kunderna kan beställa kromfri färg vilket kostar 10 rupies extra per kilo, vilket Wangchuk ansåg att IM kunde göra om det garanterades då det exempelvis för en matta i samma storlek som ett överkast skulle öka kostnaderna med ungefär 60 INR vilket motsvarar cirka 10 svenska kronor. Rött och blått är de färger som är svårast att få fria från tungmetaller.
Att testa färgerna är dyrt, men är det enda alternativet för IM att kontrollera vad som finns i färgerna. Youdon frågade om de var villiga att byta färg om hon fick reda på någon som var bättre miljömässigt än de som används i nuläget, de var de positiva till, bara det fungerade kvalitetsmässigt också. För att prova en ny färg hos Sita Ram Dyers var minimummängden för beställning 25 kilo.
Arbetarna
Sita Ram Dyers har cirka 20 anställda varav de flesta är män. Jag undrar varför de främst anställer män och får svarate att de flesta kvinnor arbetar med jordbruk. Inga barn arbetar hos Sita Ram Dyers. Lönen ligger mellan 2000 till 10 000 INR vilken sätts beroende på erfarenhet. Arbetarna arbetar främst med att hänga upp ullen för torkning då det mesta av själva färgningen sker maskinellt. De använder mask och handskar som skyddsutrustning.
Rättvis handel
Jag frågar om Sita Ram hört talas om eller har kännedom om rättvis handel. Det har han inte. Sita och Wangchuk har då en lång diskussion om betydelsen av rättvis handel och dess principer. Sita anser att de arbetar redan utifrån dessa principer till mångt och mycket och har fått kännedom om detta genom deras europeiska och amerikanska export som pågått sedan 1986.
IMEX har en väldigt liten del av Sita Ram Dyers totala försäljningen enligt Wangchuk och har därför små möjligheter att förändra alltför mycket. Tillsammans med IM Fair Trades andra producentgrupper är det något mer men då måste även hänsyn tas till att IM handlar inte så mycket av deras totala försäljning heller.
Påverkan på underleverantörer
Det är komplext hur Rättvis handel ska hantera hela kedjan, från råvara till färdig produkt då det kan bli ett ofantligt stort arbete. För IM Fair Trades del som bara "äger" producentgruppen IMEX kan det blir svårt att påverka andra organisationer då de har egen chef och styrelse men också på det har ett flertal underleverantörer. I ett perfekt scenario kan varje produkts kedja kontrolleras fullt ut, gällande de tio principerna för rättvis handel.
Men vi är inte där ännu.
Det IM kan direkt göra själva är påverkansarbete gentemot underlevarantörer och vill de inte samarbeta så är det ett alternativ att hitta en ny underleverantör som kan leva upp till de krav IM har. Rättvis handel är ett omfattande arbete om man ska uppfylla alla principer till fullo hos alla producentgrupper och än mer arbete om vi ska se till hela produktionskedjan för alla produkter. Men med det sagt betyder det inte att det inte är lönt att handla rättvist handlade produkter, snarare tvärtom, komplexiteten i arbetet betyder inte att ingenting görs, arbetet är igång och genom att handla rättvist, ställa krav och frågor samt komma med idéer och förslag kan du också vara med och delta!
Det är viktigt att förstå att rättvis handel är en process mot ett flertal ideologiska målsättningar där ibland arbetet kan te sig som en krokig slingrande stig. Många av principerna är tolkningsbara och för min egen del har jag lärt mig mycket under min tid här med min västerländska ryggsäck jag bär med mig. Jag förväntade mig till exempel att hantverkarna skulle vara mycket medvetna om sina rättigheter, lön, sin situation och arbete med rättvis handel.
-Det förväntade jag mig av människor som ofta inte har någon annan utbildning än den yrkesutbildning de fått genom sitt nuvarande arbete i en hantverksorganisation.
Det kan idag kännas en smula, om inte mycket naivt, bara fyra månader senare. Det är inte många av människorna i väst som känner till rättvis handel och dess innebörd, även de som är pålästa och "aktiva" konsumenter. Något som kan tyckas självklart är att kunskapen om rättvis handel måste spridas inte bara hos konsumenter utan också hos hantverkarna själva men detta tar tid och krävs att någon tar ett aktivt initiativ för att det ska ske!
I söndags åkte jag, Wangchuk och Youdon till en ulleverantör, Sita Ram Dyers. De levererar ull till de mattor som tillverkas på IMEX, Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center som alla är grupper IM Fair Trade handlar av. Dock handlar IM Fair Trade enbart mattor av av IMEX av den ull som Sita Ram Dyers säljer, av de andra grupperna köps andra produkter. IMEX som är IM:s systerorganisation har handlat med Sita Ram Dyers i ungefär sju år. Huvudanledningen med besöket var att etablera en personlig kontakt med dem då ingen träffat dem på plats, enbart då de levererat ullen men också se vilka kemikalier som används för att färga ullen. Ullen är både inhemsk från Indien samt importerad från Nya Zeeland. Kvalitet och pris skiljer mycket mellan dessa två, den exporterade är dyrare (100 INR per kilo) men betydligt bättre och mjukare kvalitet. Sita Ram Dyers ligger i Badoi ,cirka en och en halv timmes bilfärd från Varanasi, köper in redan spunnen ull och färgar den på plats.
Handelskedjan
Ullproducenter från Nya Zeeland --> Exportör --> Importör av en stort företag i Indien ---> Spinneri i Badoi --> Anwar Ali i Badoiköper in färdigspunnen ull och färgar den samt levererar den i Dheradun/Rajpur området till IM Fair Trades producentgrupper
Sita Ram visar illustrativt hur kemikalierna blandas och hur ullen färgas hos dem.
Hallen där färgningen i stor skala sker. Vattnet värms upp genom ånga från en ugn som eldas med kol. Ullen hängs upp och doppas i vattenbad med färg och en vätska gjord av sockerärtor för att färgen ska fästa.
Kol och ugnen som värmer upp baden med färg som ullen färgas i.
De använde flera kemikalier men främst dessa vilka de inte visste det exakta innehållet i mer än att de var azo- och kromfria.
Utanför hade de färgning i mindre skala för prover samt beställningar i mindre mängder. Processen var densamma här därefter hängs ullen upp för torkning manuellt av arbetarna.
Färg och kemikalier
De köper färgen av två europeiska företag; BSF och Sandoz. De har inte kunskap om exakt vad de innehåller men vet att alla är azofria och att de även efter beställning kan använda kromfritt.
- Vi använder bara azo-fria färger, marknaden kräver det, säger Sita Ram.
Youdon har tidigare skickat in ullen för att testa om detta stämmer och alla färger har visats vara azo-fria. Kunderna kan beställa kromfri färg vilket kostar 10 rupies extra per kilo, vilket Wangchuk ansåg att IM kunde göra om det garanterades då det exempelvis för en matta i samma storlek som ett överkast skulle öka kostnaderna med ungefär 60 INR vilket motsvarar cirka 10 svenska kronor. Rött och blått är de färger som är svårast att få fria från tungmetaller.
Att testa färgerna är dyrt, men är det enda alternativet för IM att kontrollera vad som finns i färgerna. Youdon frågade om de var villiga att byta färg om hon fick reda på någon som var bättre miljömässigt än de som används i nuläget, de var de positiva till, bara det fungerade kvalitetsmässigt också. För att prova en ny färg hos Sita Ram Dyers var minimummängden för beställning 25 kilo.
Arbetarna
Sita Ram Dyers har cirka 20 anställda varav de flesta är män. Jag undrar varför de främst anställer män och får svarate att de flesta kvinnor arbetar med jordbruk. Inga barn arbetar hos Sita Ram Dyers. Lönen ligger mellan 2000 till 10 000 INR vilken sätts beroende på erfarenhet. Arbetarna arbetar främst med att hänga upp ullen för torkning då det mesta av själva färgningen sker maskinellt. De använder mask och handskar som skyddsutrustning.
Rättvis handel
Jag frågar om Sita Ram hört talas om eller har kännedom om rättvis handel. Det har han inte. Sita och Wangchuk har då en lång diskussion om betydelsen av rättvis handel och dess principer. Sita anser att de arbetar redan utifrån dessa principer till mångt och mycket och har fått kännedom om detta genom deras europeiska och amerikanska export som pågått sedan 1986.
IMEX har en väldigt liten del av Sita Ram Dyers totala försäljningen enligt Wangchuk och har därför små möjligheter att förändra alltför mycket. Tillsammans med IM Fair Trades andra producentgrupper är det något mer men då måste även hänsyn tas till att IM handlar inte så mycket av deras totala försäljning heller.
Påverkan på underleverantörer
Det är komplext hur Rättvis handel ska hantera hela kedjan, från råvara till färdig produkt då det kan bli ett ofantligt stort arbete. För IM Fair Trades del som bara "äger" producentgruppen IMEX kan det blir svårt att påverka andra organisationer då de har egen chef och styrelse men också på det har ett flertal underleverantörer. I ett perfekt scenario kan varje produkts kedja kontrolleras fullt ut, gällande de tio principerna för rättvis handel.
Men vi är inte där ännu.
Det IM kan direkt göra själva är påverkansarbete gentemot underlevarantörer och vill de inte samarbeta så är det ett alternativ att hitta en ny underleverantör som kan leva upp till de krav IM har. Rättvis handel är ett omfattande arbete om man ska uppfylla alla principer till fullo hos alla producentgrupper och än mer arbete om vi ska se till hela produktionskedjan för alla produkter. Men med det sagt betyder det inte att det inte är lönt att handla rättvist handlade produkter, snarare tvärtom, komplexiteten i arbetet betyder inte att ingenting görs, arbetet är igång och genom att handla rättvist, ställa krav och frågor samt komma med idéer och förslag kan du också vara med och delta!
Det är viktigt att förstå att rättvis handel är en process mot ett flertal ideologiska målsättningar där ibland arbetet kan te sig som en krokig slingrande stig. Många av principerna är tolkningsbara och för min egen del har jag lärt mig mycket under min tid här med min västerländska ryggsäck jag bär med mig. Jag förväntade mig till exempel att hantverkarna skulle vara mycket medvetna om sina rättigheter, lön, sin situation och arbete med rättvis handel.
-Det förväntade jag mig av människor som ofta inte har någon annan utbildning än den yrkesutbildning de fått genom sitt nuvarande arbete i en hantverksorganisation.
Det kan idag kännas en smula, om inte mycket naivt, bara fyra månader senare. Det är inte många av människorna i väst som känner till rättvis handel och dess innebörd, även de som är pålästa och "aktiva" konsumenter. Något som kan tyckas självklart är att kunskapen om rättvis handel måste spridas inte bara hos konsumenter utan också hos hantverkarna själva men detta tar tid och krävs att någon tar ett aktivt initiativ för att det ska ske!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar