Ledig lördag

Jangsum som jobbar på IM:s kontor och jag gick samma backe upp dagen innan. Då berättade hon hur jobbigt hon tyckte det var att gå backen upp med en stor skolväska när skolbussen lämnat av henne nere i Rajpur centrum.

- Det var tunga släpande steg hela vägen upp illustrerade hon.

Kom att tänka på de när jag såg dessa två kämpa sig upp för backen.

Första "arbetsdagen"

Min handledare Youdon Tsering är bortrest och återkommer till veckan vilket gör att det är lite stiltje innan dess. Men har bekantat mig lite med de som jobbar på kontoret och lyckats besöka tre ställen som IM fair trade samarbetar med.

Ett av dem är mattfabriken som finns ute på gården på Shanti Niwas där jag bor. Där finns det ca 17 anställda anställda som jobbar, i regel sex dagar i veckan 8-17. Mattor kan beställas efter storlek men även efter utseende och de är otroligt fina!

Ved Prakash är design/vävmästare på mattväveriet på Shanti Niwas. När jag är på besök arbetar han för fullt med att rita upp ett beställt mönster på en matta på ett stort pappersark. Beställningarna är främst från Sverige men även en del lokalt.


Ngawang Yangkyi och Lobsang Choedon är av Shanti Niwas mattväverskor. Lobsang Choedon väver en sittmatta i ett traditionellt tibetanskt mönster.

Följde även med Wangchuk till en av samarbetsorganisationerna i fair trade, KKM. KKM består av flera leprakolonier i Dhera Dun området och vi var på den "centrala" kolonin där administration finns. Wangchuk hade ett möte med administrationen och en fransman, Pierré som jobbat i kolonierna för KKM i 43 år. Under den första halvan av deras möte blev jag visad runt av en man som jobbade där. Han pratade lite engelska men det är svårt när man inte kan kommunicera fullt ut, men jag tyckte det gick bra ändå. Han visade bostäderna och arbetsplatserna som ligger mycket nära varandra i kolonin. Bostäderna är oftast cirka ett rum som ligger vägg i vägg men mycket av det dagliga livet verkar i hög grad pågå utanför dessa. Arbetsplatserna är hallar med vävstolar, symaskiner och andra arbetsredskap för att tillverka främst sjalar, dukar och bärsjalar.

Några äldre kvinnor hade otroligt roligt åt mig då jag först försökte fråga om det var tungt och sen ville testa att göra vissa moment. Vid nästa hall fastnade jag med några yngre kvinnor som vävde dukar där en speciellt fastnade vid mitt hår (dreads som jag hade uppsatt i en fläta). Hon flätade ur den och gjorde om den otaliga gånger och skrattade och ropade på sina vänner som glatt kom och deltog. Sen var det min tur att göra detsamma.

Väl uppe hos Wangchuk och mötet deltog jag genom att lyssna och fråga frågor för att få veta mer om organisationen, kommer troligt komma tillbaka hit under mina 4 månader.

På vägen hem besökte vi en butik tillhörande ett kvinnoprojekt där IM har samarbete med deras mattväveri som jag troligtvis kommer besöka senare tillsammans med Youdon.

Operation Dagsverke 2011

Under maj deltog alla IM:s volontärer som ska åka ut under året i en fullspäckad och intressant utbildningsvecka i Lund. Det som förberedelse inför alla volontärers respektive resor och uppdrag där vi bland annat pratade om situationer som kunde upplevas som jobbiga. Däribland barnaga. Barnaga är vanligt förekommande i Indien och av den anledningen så ska IM jobba med ett projekt som verkar mot barnaga genom operation Dagsverke.

Operation dagsverke är en information och insamlingskampanj som elever på skolor frivilligt kan jobba med att göra en insats för andra elever i världen. Årligen väljs ett projekt ut som pengarna ska gå till och 2011 går pengarna till IM:s projekt "Hela Himalaya" som riktar sig till indiska, exiltibetanska och nepalesiska skolor i Himalaya regionen.

- Vi har tre mål. Minska agan, införa elevråd det vill säga öka elevdemokratin och dessutom ingår det att bygga ett par skolor samt att installera solceller på några skolor. I det här området är det ofta problem med elektriciteten och eleverna får studera i lokaler upplysta av fotogenlampor, säger Erik Edling, ansvarig för externfinansiering inom IM via IM:s hemsida.

På Delhis tågstations väntrumsgolv igår satt en familj bredvid mig och Wangchuk. En liten pojke och hans föräldrar. Första slaget med handflatan fick pojken i huvudet av mamman då han gnällde, detta hände ett flertal gånger. Inte särskilt hårt men tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm.

Efter en gemensam medhavd måltid hade pappan pojken i sitt knä och reagerade på att pojken tog på honom i ansiktet på ett sätt han inte gillade genom att lyfta upp en käpp, vilket jag i min naivitet trott som en vandringsstav men var uppenbart för kort för det ändamålet, mot honom för att daska till honom. Wangchuk reagerade och pappan gjorde inget. Pojken kröp ihop. Det är lätt att misstänka att det hänt förr men inte stannat där.

Jag och Wangchuk diskuterade barnaga vid lunchen tidigare där han berättade om en uppmärksammat nyligt fall av barnaga i en skola i Calcutta där två pojkar utsatts för ”enklare” våld. Fyra dagar senare tog en av pojkarna självmord. Barnkonventionen är underskriven sedan ett par år tillbaka av men bara vissa delstater har implementerat ett förbud mot barnaga i lag.

Fallet kommer troligtvis gå upp i rätten efter att skolan skyller på hemförhållanden och att pojkens död inte har att göra med vad som skett på skolan och pojkens familj skyller på skolan. I Indien (och ett flertal andra länder) är aga en förekommande form av disciplinering och uppfostran av barn. Att fallet blivit så uppmärksammat kan ses som ett gott tecken i tragiken då det förhoppningsvis är ett steg till en förbättring där ett tecken mot det är att Indiens centrala minister för human resource development, Kapil Sibal, framfört i media att fysisk bestraffning inte hör hemma i ett civilt samhälle och har förbjudits i "The right to Education Act" i Indien. Ett steg i rätt riktning.

I Sverige är barnaga förbjudet sen 1979. Det är inte längesen, vilket är viktigt att tänka på i sammanhanget. Ett förbud tyder på att det fortfarande förekom och att det fanns ett behov av ett förbud. Indien har 28 delstater där det förbjudet enligt lag att aga barn. Att det finns ett förbud betyder inte att det inte förekommer. Vanor, normer och beteenden är svåra att bryta. För att kunna göra detta behövs förslag på andra metoder om en metod tas bort. Därför är IM:s arbete mot barnaga viktigt att stödja då det är ett steg på vägen genom att andra metoder och pedagogiska sätt att bemöta barn ska istället läras ut och också öka elevers inflytande på skolor för de skolor i ”Hela Himalaya” som deltar att ge verktyg för att införliva barnkonventionen och se till barnens rättigheter.

Ankomst till Rajpur från Stockholm via Moskva, New Delhi och Dheradun.

En lång dag som gått otroligt snabbt men samtidigt känts som flera dagar då den kantats av nya platser, människor och ett flertal resor med flyg, bil, auto-riksha och tåg.Flygturen gick via Stockholm med ett ryskt flygbolag via Moskva till New Delhi.

I Moskva tillbringade jag fem timmar med en kinesisk tjej vid namn Lee Young. Jag tycker det är intressant att de kineser jag mött även ett engelskt namn som ska vara lättare (?) att uttala. även om de inte har ett komplicerat namn. Hon hade valt namnet Laura vilket hon gillade då det var mer originellt och kvinnligt än sitt kinesiska namn. Hon pluggade ekonomi i Göteborg och bodde annars i Beijing. Sällskapet gjorde att tiden gick snabbt och vi diskuterade kultur, utveckling, relationer, familjeband, fritid, matvanor och ett flertal andra ämnen.

På flyget till New Delhi pratade jag med en indisk man som bott i Sverige sen 1997 och jobbade som ingenjör. Jag kan inte klaga på komforten, sällskapet eller maten vilket jag fruktat efter skräckhistorier från vänner och bekanta om det aktuella flygbolaget. Vidare träffade jag en svensk-rumänsk kvinna, Magda Junco. Hon läste miljö och utveckling vid Södertörns högskola vilket är ett program som liknar i hög grad överens med vad jag studerat. Magda skulle jobba som volontär på ett stort Ashram men åka först till Dharamsala, Dalai Lamas hem i exilen. Vi stod tillsammans och blickade ut över skaran män på flyglatsen för att finna de som skulle plocka upp oss, för min del Individuell Människohjälps platschef, Wangchuk Gyalpo och för hennes del en man från internetcommunityn couchsurfing.com som hon skulle möta upp.

Det slog mig redan på planet att jag inte hade nummer tillgängligt till Wangchuk om han mot förmodan inte skulle finnas på flygplatsen. Strövande runt då jag inte fann honom direkt. Efter en stund mötte jag en sökande blick

-Lilian?

Och ett stort leende. Oron hann aldrig ens infinna sig.

Åkte taxi till ett hotell i en tibetansk koloni, Maj-nu-ka-tilla, i Delhi. Varken hettan, trafiken eller det liv som försegår längs alla gatorna kändes nytt eller förvånande.

En detalj jag reflekterade över var att bara männen på motorcyklar och mopeder använde hjälm. Frågade Wangchuk om detta och han förklarade att det är lag på att chauffören ska använda hjälm och även passageraren -om denne är en man.

- Kanske är det för att kvinnorna har mer hår som skyddar? skämtar han då han inte kan förklara varför det förhåller sig på det viset.

Buffalor, kor och hundar samsas tillsammans med odlarna och utgör min vy från frukostbordet som skiljer sig markant från den hemma i Sverige. Vilar lite på hotellet medan Wangchuk hälsar på sin kusin och kusinbarn som bor i närheten.

Äter en god lunch på hotellet bestående av tofugryta och ris.

Wangchuk är en varm och engagerad människa med en intressant bakgrund. Han var en av de utvalda tibetaner som efter flykten från Tibet åka till Danmark 1960 genom den danska Tibethjälpen med syftet att ingå i administrationen i den exiltibetanska regeringen. Därifrån delades pojkar och flickor upp, pojkarna fick åka till Norge och flickorna till Sverige. Wangchuk blev kvar i Norge och utbildade sig till agronom med ett extra intresse för matproduktion.

Tillbaka i Indien var det tänkt att han skulle hjälpa till att utveckla jordbruken i de sydindiska tibetkolonierna tillsammans med en vän. Så blev inte fallet, Wangchuk blev istället utplacerad i Nepal där han jobbade med flyktingsarbete bland annat i jordbruksproduktion i 4 år. Wangchuk är en riktig IM veteran och har jobbat med organisationen i 30 år.

- De andra som jag jobbat med har alla pensionerat sig vid det här laget, säger han leende.

Beger oss sedan till tågstationen i en auto-riksha. Människor ligger och sitter överallt på golvytan, vi gör detsamma och slår oss ned på golvet i en vänthall.

Framme i Dheradun efter många timmars tågfärd hämtar två munkar upp oss, varav den ena är Wangchuks kusinbarn och den andre hans vän.

Wangchuk lämnas av vid sitt hem och de kör mig vidare till min temporära nya utgångspunkt och hem de närmsta fyra månaderna, IM:s huvudkontor i Indien, Shanti Niwas.

Blivit visad till ett rum där jag nu ska försöka ge mig själv lite sömn för att kunna möta morgondagen!

Imorgon bär det av!

Nästa gång det skrivs här är jag på plats i Indien.

På återseende Umeå!

Sitter i min lägenhet i Umeå som är så gott som färdig städad och en packad väska vid min sida. Den ska följa mig först på några äventyr i Sverige innan avfärd till Indien. Alltid dyker det upp en känsla att något är glömt när jag packar men svårt att komma på vad det nu skulle vara!

Kan passa på att tipsa om en sida som handlar om etisk och rättvis handel som är värd ett besök:
http://www.rattvishandel.net/
Där finns en mängd information och uppdateringar vad som händer både inom rättvis handel och rättvisemärkt.

Om man ska vara petig så bör min blogg heta rattvishandel och inte fairtrade då det lätt kan blandas ihop med rättvisemärkningen. Det finns en skillnad mellan dessa begrepp som kan skapa förvirring. Istället för att byta namn på den så jag jag ett försök att klargöra här istället skillnaden.

Fairtrade (Rättvisemärkt) är märkningen på alltfler produkter i exempel dagligvaruhandeln och är just en produktmärkning ofta för varor med få produktionsled och förädlingsprocesser.

Detta ska jag inte jobba med utan Individuell Människohjälp jobbar med rättvis handel. Det är ofta produkter som har en något mer komplicerad tillverkningsprocess än produkterna med Rättvisemärkningen. Fokus med rättvis handel är att skapa möjligheter för marginaliserade småproducenter. Inom den rättvisa handeln kan organisationer och företag certifieras med WFTO (World fair trade organization) märkningen där de förbinder sig att följa kriterierna för rättvis handel som går att finna på:http://www.rattvishandel.net/fairtrade/vad_ar_rattvist_handlat.aspx

Rättvisemärkningen och rättvis handel är alltså två arbetsmetoder och märkningar med en strävan mot samma mål, båda behövs och kompletterar varandra!

Nu en god natts sömn innan Göteborg och där redovisning av mitt examensarbete åt miljöförvaltningen Göteborgs stad väntar!

Nu är det mindre än 3 veckor kvar

-till mitt flyg till Delhi lyfter!

Min vardag innan avfärd är fylld av plugg, jobb, planering och fixande. Fyllda dagar men det mesta går med lite motivation och ett släng av positiv attityd!

Har mailat med Tsering Yodoun som jag kommer arbeta med och som även är min handledare under min tid i Indien. Hon har planerat översiktligt vad vi ska sysselsätta oss med under tiden jag är där. Spännande!

Jag kommer bo på IMs kontor för Indien och Nepal som ligger i Shanti Niwas, Rajpur, nära Dehradun rakt norr om Dehli.

Ett axplock på inbokade besök:

• IMEX (tält och mattfabrik).
  En film från IMEX där mattor knyts för hand av tibetanska flyktingar:
  http://www.youtube.com/watch?v=Pl06US21g4o
  Själv kan jag knappt hantera nål och tråd (....)
  
• Hantverkscentrum i Dekyiling.
• KKM Handweaving -en leprakoloni i Dehradun där man väver tyger.
  I och med att jag fått frågan vad lepra är så: Lepra är en ledande orsak till permanent invaliditet i världen och främst drabbar de fattiga marginaliserade människor. Även om det inte dödlig, den kroniska symptom drabbar ofta individer i deras mest produktiva period i livet och därför innebär en avsevärd social och ekonomisk börda för samhället. Utöver dess ekonomiska effekter, lepra innebär en tung social belastning för drabbade personer och deras familjer. Patienterna är ofta stigmatiserade, isolerade och ibland fördrivits från sitt arbete, äktenskap och social struktur, som behöver omsorg och ekonomiskt stöd som leder till ytterligare osäkerhet, skam, och därmed ekonomiska förluster. Indien och Nepal är två av de länder med högst antal nya fall lepra (WHO).
• Fair trade forum India mm.

Nu är också pass uthämtat -med visum. Check!

Fair trade volontär 2010

Mitt namn är Lilian och jag har fått den spännande möjligheten att under 4 månader arbeta som fair trade volontär för Individuell Människohjälp (IM) vid lokalkontoret i norra Indien.

IM är en svensk biståndsorganisation. som genom stöd till utbildning, hälsa och inkomstgenererande projekt bidrar till att förbättra människors livsvillkor och stärka deras rättigheter. IM är öppen för och arbetar tillsammans med människor oberoende av trosriktning, ursprung eller politisk övertygelse. (Läs mer på www.manniskohjalp.se)

Fair Trade är ett samarbete mellan producenter, importörer, butiker och konsumenter som för att skapa handelssamarbeten för en rättvisare värld. IM är med i World Fair Trade Organization (WFTO). WFTO är den ledande globala aktören inom rättvis handel och företräder aktörer i hela handelskedjan. IM fair trade samarbetar med producenter i bland annat Indien, Nepal och El Salvador.

För att vara medlem i WFTO krävs ett arbete mot tio principer som bland annat handlar om att motverka barnarbete, dåliga arbetsförhållanden och en produktion som kan skada människors hälsa och miljö. Jag kommer samarbeta med Fair Trade-koordinator på kontoret i Rajpur, Dhera dun, och besöka flera olika producenter. Efter gymnasiet läste jag en kurs vid en folkhögskola som knöt ihop ett flertal av mina intresseområden; fred, rättvisa och miljö vilket också influerat mina senare studier. Jag har studerat miljö- och hälsoskydd vid Umeå Universitet och även kurser i fred och konfliktstudier, medie- och kommunikationsvetenskap och global hälsa. Jag är intresserad av frågor rörande rättvisa, fattigdom, miljö, hälsa vilket är alla är områden som berör rättvis handel.

Väl hemma i Sverige är en del av min uppgift att informera om mina upplevelser som volontär, om besöken hos producenter (hos bland annat pappersfabrik, mattfabrik, hantverkscentrum mfl.) och möten med människorna jag mött.

Finns intresse för att jag ska informera hos Er så finns möjligheten att boka in mig.

Föredraget är kostnadsfritt. Det jag behöver är en lämplig lokal, gärna med tillgång till en dataprojektor så att jag kan visa bilder och filmer. Bra att kolla på förhand att bild och ljud fungerar innan ev. besök.

Jag håller föredrag under perioden 1/11 – 14/12. Ni kan boka in föredrag redan nu om ni tar kontakt med IM. Anmäl ditt intresse i god tid. Skicka intresseanmälan till: praktikant.vs@manniskohjalp.se eller ring 046 – 32 99 72

Följ gärna min resa via bloggen dels här men också på IM:s volontärblogg där ni kan läsa om de andra volontärerna som finns bland annat i Zimbabwe, El Salvador, Nepal och Indien. www.manniskohjalp.se/volontarbloggen

/Lilian