onsdag 16 juni 2010

Operation Dagsverke 2011

Under maj deltog alla IM:s volontärer som ska åka ut under året i en fullspäckad och intressant utbildningsvecka i Lund. Det som förberedelse inför alla volontärers respektive resor och uppdrag där vi bland annat pratade om situationer som kunde upplevas som jobbiga. Däribland barnaga. Barnaga är vanligt förekommande i Indien och av den anledningen så ska IM jobba med ett projekt som verkar mot barnaga genom operation Dagsverke.

Operation dagsverke är en information och insamlingskampanj som elever på skolor frivilligt kan jobba med att göra en insats för andra elever i världen. Årligen väljs ett projekt ut som pengarna ska gå till och 2011 går pengarna till IM:s projekt "Hela Himalaya" som riktar sig till indiska, exiltibetanska och nepalesiska skolor i Himalaya regionen.

- Vi har tre mål. Minska agan, införa elevråd det vill säga öka elevdemokratin och dessutom ingår det att bygga ett par skolor samt att installera solceller på några skolor. I det här området är det ofta problem med elektriciteten och eleverna får studera i lokaler upplysta av fotogenlampor, säger Erik Edling, ansvarig för externfinansiering inom IM via IM:s hemsida.

På Delhis tågstations väntrumsgolv igår satt en familj bredvid mig och Wangchuk. En liten pojke och hans föräldrar. Första slaget med handflatan fick pojken i huvudet av mamman då han gnällde, detta hände ett flertal gånger. Inte särskilt hårt men tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm.

Efter en gemensam medhavd måltid hade pappan pojken i sitt knä och reagerade på att pojken tog på honom i ansiktet på ett sätt han inte gillade genom att lyfta upp en käpp, vilket jag i min naivitet trott som en vandringsstav men var uppenbart för kort för det ändamålet, mot honom för att daska till honom. Wangchuk reagerade och pappan gjorde inget. Pojken kröp ihop. Det är lätt att misstänka att det hänt förr men inte stannat där.

Jag och Wangchuk diskuterade barnaga vid lunchen tidigare där han berättade om en uppmärksammat nyligt fall av barnaga i en skola i Calcutta där två pojkar utsatts för ”enklare” våld. Fyra dagar senare tog en av pojkarna självmord. Barnkonventionen är underskriven sedan ett par år tillbaka av men bara vissa delstater har implementerat ett förbud mot barnaga i lag.

Fallet kommer troligtvis gå upp i rätten efter att skolan skyller på hemförhållanden och att pojkens död inte har att göra med vad som skett på skolan och pojkens familj skyller på skolan. I Indien (och ett flertal andra länder) är aga en förekommande form av disciplinering och uppfostran av barn. Att fallet blivit så uppmärksammat kan ses som ett gott tecken i tragiken då det förhoppningsvis är ett steg till en förbättring där ett tecken mot det är att Indiens centrala minister för human resource development, Kapil Sibal, framfört i media att fysisk bestraffning inte hör hemma i ett civilt samhälle och har förbjudits i "The right to Education Act" i Indien. Ett steg i rätt riktning.

I Sverige är barnaga förbjudet sen 1979. Det är inte längesen, vilket är viktigt att tänka på i sammanhanget. Ett förbud tyder på att det fortfarande förekom och att det fanns ett behov av ett förbud. Indien har 28 delstater där det förbjudet enligt lag att aga barn. Att det finns ett förbud betyder inte att det inte förekommer. Vanor, normer och beteenden är svåra att bryta. För att kunna göra detta behövs förslag på andra metoder om en metod tas bort. Därför är IM:s arbete mot barnaga viktigt att stödja då det är ett steg på vägen genom att andra metoder och pedagogiska sätt att bemöta barn ska istället läras ut och också öka elevers inflytande på skolor för de skolor i ”Hela Himalaya” som deltar att ge verktyg för att införliva barnkonventionen och se till barnens rättigheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar