Ankomst till Rajpur från Stockholm via Moskva, New Delhi och Dheradun.

En lång dag som gått otroligt snabbt men samtidigt känts som flera dagar då den kantats av nya platser, människor och ett flertal resor med flyg, bil, auto-riksha och tåg.Flygturen gick via Stockholm med ett ryskt flygbolag via Moskva till New Delhi.

I Moskva tillbringade jag fem timmar med en kinesisk tjej vid namn Lee Young. Jag tycker det är intressant att de kineser jag mött även ett engelskt namn som ska vara lättare (?) att uttala. även om de inte har ett komplicerat namn. Hon hade valt namnet Laura vilket hon gillade då det var mer originellt och kvinnligt än sitt kinesiska namn. Hon pluggade ekonomi i Göteborg och bodde annars i Beijing. Sällskapet gjorde att tiden gick snabbt och vi diskuterade kultur, utveckling, relationer, familjeband, fritid, matvanor och ett flertal andra ämnen.

På flyget till New Delhi pratade jag med en indisk man som bott i Sverige sen 1997 och jobbade som ingenjör. Jag kan inte klaga på komforten, sällskapet eller maten vilket jag fruktat efter skräckhistorier från vänner och bekanta om det aktuella flygbolaget. Vidare träffade jag en svensk-rumänsk kvinna, Magda Junco. Hon läste miljö och utveckling vid Södertörns högskola vilket är ett program som liknar i hög grad överens med vad jag studerat. Magda skulle jobba som volontär på ett stort Ashram men åka först till Dharamsala, Dalai Lamas hem i exilen. Vi stod tillsammans och blickade ut över skaran män på flyglatsen för att finna de som skulle plocka upp oss, för min del Individuell Människohjälps platschef, Wangchuk Gyalpo och för hennes del en man från internetcommunityn couchsurfing.com som hon skulle möta upp.

Det slog mig redan på planet att jag inte hade nummer tillgängligt till Wangchuk om han mot förmodan inte skulle finnas på flygplatsen. Strövande runt då jag inte fann honom direkt. Efter en stund mötte jag en sökande blick

-Lilian?

Och ett stort leende. Oron hann aldrig ens infinna sig.

Åkte taxi till ett hotell i en tibetansk koloni, Maj-nu-ka-tilla, i Delhi. Varken hettan, trafiken eller det liv som försegår längs alla gatorna kändes nytt eller förvånande.

En detalj jag reflekterade över var att bara männen på motorcyklar och mopeder använde hjälm. Frågade Wangchuk om detta och han förklarade att det är lag på att chauffören ska använda hjälm och även passageraren -om denne är en man.

- Kanske är det för att kvinnorna har mer hår som skyddar? skämtar han då han inte kan förklara varför det förhåller sig på det viset.

Buffalor, kor och hundar samsas tillsammans med odlarna och utgör min vy från frukostbordet som skiljer sig markant från den hemma i Sverige. Vilar lite på hotellet medan Wangchuk hälsar på sin kusin och kusinbarn som bor i närheten.

Äter en god lunch på hotellet bestående av tofugryta och ris.

Wangchuk är en varm och engagerad människa med en intressant bakgrund. Han var en av de utvalda tibetaner som efter flykten från Tibet åka till Danmark 1960 genom den danska Tibethjälpen med syftet att ingå i administrationen i den exiltibetanska regeringen. Därifrån delades pojkar och flickor upp, pojkarna fick åka till Norge och flickorna till Sverige. Wangchuk blev kvar i Norge och utbildade sig till agronom med ett extra intresse för matproduktion.

Tillbaka i Indien var det tänkt att han skulle hjälpa till att utveckla jordbruken i de sydindiska tibetkolonierna tillsammans med en vän. Så blev inte fallet, Wangchuk blev istället utplacerad i Nepal där han jobbade med flyktingsarbete bland annat i jordbruksproduktion i 4 år. Wangchuk är en riktig IM veteran och har jobbat med organisationen i 30 år.

- De andra som jag jobbat med har alla pensionerat sig vid det här laget, säger han leende.

Beger oss sedan till tågstationen i en auto-riksha. Människor ligger och sitter överallt på golvytan, vi gör detsamma och slår oss ned på golvet i en vänthall.

Framme i Dheradun efter många timmars tågfärd hämtar två munkar upp oss, varav den ena är Wangchuks kusinbarn och den andre hans vän.

Wangchuk lämnas av vid sitt hem och de kör mig vidare till min temporära nya utgångspunkt och hem de närmsta fyra månaderna, IM:s huvudkontor i Indien, Shanti Niwas.

Blivit visad till ett rum där jag nu ska försöka ge mig själv lite sömn för att kunna möta morgondagen!