Öka hantverkarnas kunskap om rättvis handel

Mrs Alka är en färgstark och social kvinna som vi träffade efter vår work-shop i Delhi. Hon är en av de som tränats av FTF-I för att kunna hålla work-shops om rättvis handel. Under fredag och lördag denna vecka ska Mrs Alka leda work-shops om rättvis handel för hantverkare som jobbar för IMEX, Tibetan Women Center och KKM, lite beroende på vad som hinns med. Hon har tidigare haft rättvis handel work-shop för administrationen för IM:s leverantörer.

Mrs Alka som vi träffade i Delhi efter FTF-I:s work-shop om rättvisa löner som hon inte hade möjlighet att delta i på grund av jobb.

Jag och Youdon har tidigare pratat om ämnen som bör tas upp och diskuteras under dagarna: rättvis handels tio principer, syftet med rättvis handel, hur de faller in i bilden och deras roll, ansvar från olika led, information om kunderna till deras varor, förmåner vid arbetsplatsen, risker på arbetsplatsen och hälsoskydd. Vi pratade med Mrs Alka om detta och hon höll med att det var sånt som kunde vara bra men ville även lägga till att hon tänkt sig aktiva övningar för hantverkarna för att få dem delaktiga. Hon ville även ta upp hur en kvinna som själv utsatts för våld eller trakasserier (eller en anhörig till denne) kan gå tillväga och var hon kan vända sig, ett ämne som hon verkar brinna för starkt personligen.

- Genom de frågorna fick jag omvärdera min egen syn på vad som gör mig lycklig.

Mr Pankaj är konsult som har låtit hantverkare främst vid TARA:s producentgrupper svarat på frågor om lön kopplat till behov och tillfredsställelse. Han har också jobbat med två andra producentgrupper som IM handlar med, Dharamsala paper factory och Lungta. Utifrån ett frågeformulär gör han en bedömning om hur arbetarnas lön är tillräcklig. Mr Pankaj hade under FTF-I:s work-shop i Delhi en genomgång av delar av sitt arbete, hur han räknat och några slutsatser. De flesta deltagare under work-shoppen verkade tycka att hans metod gav en bra utgångspunkt för bedömning av löner.

Mr Pankaj under FTF-I:s work-shop om rättvis löner, här tillsammans med Moon Sharma från TARA och även sekreterare för FTF-I.

- Lönebehovet ligger självklart olika för olika individer, beroende på var hantverkarna befinner sig och hur många de har att försörja, säger Mr Pankaj.

Levnadslönen som Mr Pankaj räknat ut baseras på ett kaloritest där hantverkarna antingen får godkänt eller inte. Därefter fyller de i formuläret med frågeställningar om bland annat:

• Familjesituation
• Utbildning
• Försäkringar
• Besparingar
• Materiella tillgångar inom familjen
• Hur många inkomsttagare som finns i familjen och hur många dessa försörjer
• Andra inkomster
• Kostnader för mat
• Kostnader för varje kategori för: el, boende, vatten, skolavgifter, kläder, underhållning, resor, sparande och övrigt
• Om hantverkaren känner att livet förbättrats sedan denne började arbeta på arbetsplatsen
• Om de betalas i tid
• Vad de själva anser om lönen

I sina beräkningar har Mr Pankaj även räknat med att hantverkarna ska kunna delta i traditionella betydande högtider som är en viktig del för att vara en del av samhället och bevara kulturen.


Mr Pankaj under sin genomgång av sitt arbete med olika grupper angående utvärdering om löner. T.h. är en sammanställning av svaren från Dharamsala Paper Factory som Mr Pankaj överlag tyckte såg bra ut.

En viktig avslutande fråga Mr Pankaj har i sitt formulär är ”Nivå av självupplevd tillfredsställelse”.

- Genom de frågorna fick jag omvärdera min egen syn på vad som gör mig lycklig och fundera över det när jag fick till svar av en hantverkare i Dharamsala att han mådde utmärkt. Jag ifrågasatte det då han hade en lön på runt 3000 till 4000 INR, få tillgångar och inte hade några besparingar överhuvudtaget. Han svarade då att jag har flytt från Tibet och fått ett tryggare liv, du måste veta och ta del av bakgrunden för att kunna förstå att jag behöver inte mycket mer för att känna lycka!, säger Mr Pankaj eftertänksamt.

Mr Pankaj ska återkomma med mer detaljer från Lungta och Dharamsala paper factory som IM köper varor från. Han var en av de fyra utvalda att sitta med i styrgruppen för att ta fram ett policydokument för FTF-I om rättvisa löner.

Asia Floor Wage Campaign

Under FTF-I:s work-shop om rättvisa löner föreläste Anannya Bhattacharjee från Asia Floor Wage Campaign (AFWC) om deras arbete för att skapa en miniminivå för löner i Asien. Rätten att organisera sig är grunden för Asia Wage Floor Campaign. Hennes arbete är inriktat på klädindustrin där en stor del av producenterna finns i Asien och en hög andel går till export till stora klädkedjor globalt.


Anannya Bhattacharjee från Asia floor wage campaign. AFWC har sitt ursprung ur fackföreningsrörelsen i Asien, speciellt i Indien, och handlar bland annat att få till skott globala kollektiva förhandlingar för att komma överens om ett lönegolv som arbetarna kan leva på.

-Det är viktigt att vi inte låser in oss för smalt och ser på producenten utan att vi ser till att detta är en global leveranskedja och det är också det vi måste fokusera på. Förhandlingsrätten i pris hamnar nästan alltid på lägsta nivån och närmast producenten. Vi måste alltid prata om den globala kedjan och akta er för att gräva ner er på en lokal marknad! säger Anannya bestämt.

Det är viktigt att skapa en en fungerande metod för att jämna ut klyftorna. I världen har rikedomen ökat men klyftorna mellan människor har också ökat.

- 60 procent av världens klädproduktion är i Asien och vi måste enas för att kunna hantera tävlandet, som annars kan ske mellan länderna för att vinna marknaden. Profitmarginalen ligger ofta runt 25 procent för de ledande klädmärkena och det är främst där pengarna finns. När vi pratar om produktivitet så ska vi fokusera på konsumenter och inte producenter, vi måste fokusera på om de är effektiva och hållbara!, säger Anannya.


"Arbetarna i den indiska klädindustrin behöver tjäna 8.59 amerikanska dollar per dag för att kunna köpa samma mängd varor som den lägst betalda amerikanska arbetaren. I nuläget tjänar den indiska klädproducenten cirka 2 dollar per dag vilket betyder att den indiska arbetaren kan köpa mindre än 25 procent av vad den lägst betalda amerikanska arbetaren kan köpa", en av bilderna från Anannyas föreläsning. USA har de fattigaste arbetarna i den utvecklade världen och därför jämförs löneläget med USA.

Lönerna är inte det enda problemet i klädindustrin, bland annat arbetarna måste ofta jobba övertid.

- Man kan säga att man mister en generation av barn som får allt mindre av sina föräldrars tid, vilket hårddraget leder till att skapa en ny generation barnarbetare, säger Anannya.

- Arbetare är också konsumenter, mer betalt ger en bättre ekonomi som lösgör pengar som används, hävdar Anannya.

AFWC menar att det är viktigt att lönerna är jämställda mellan kvinnor och män, att kampanjen ska leda till att lönenivån har ett golv men är inte ett tak, arbetarna ska ha rättigheter och ILO:s konventioner ska implementeras.

Lönerna från AFWC räknas ut genom:
1. Matkostnad (Där kalorier räknas och en nivå på 2700 kcal har satts som medel)
2. Icke matkostnader


Food cost + Non food cost = Wage

- Lönen ska täcka båda dessa aspekter och det har räknats ut att lönen fördelas hälften hälften mellan dessa två i Indien och Indonesien. För att tillfredsställa basala behov läggs den största andelen pengar på mat av de som inte har så mycket pengar säger Anannya.

Sekundärt tillgängligt data har använts för att räkna ut hur mycket som bör läggas på de två kategorierna i respektive land i Asien, men denna måste förstås revideras efter inflation och prishöjningar.

En annan aspekt att ta hänsyn till är hur många lönen ska anses räcka till, om det är till den enskilda individen eller om lönen ska vara familjebaserad. Detta har gjorts på olika sätt i olika länder. Indonesien till exempel har räknat på individ medan Indien har räknat att lönen ska räcka på en familj. I AFWC har man enats om att lönen ska vara familjebaserad, man räknar på tre konsumtionsenheter vilket motsvarar att en löntagare ska kunna täcka behovet för tre vuxna. En vuxen räknas som två barn kostnadsmässigt.


Anannya under sin föreläsning.

- Alla länder i Asien måste dubbla sina löner förutom Bangladesh som ses som ett specialfall som behöver femdubbla lönerna för att kunna täcka det uträknade behovet, enligt Anannya.

Under tre års tid har AFWC byggt konsensus ch skrivit till mer än 50 klädmärken om vad man kommit fram till. Just nu anses det kunna vara klart omkring nästa år hur en implementering kan ta form och se ut av vad AFWC kommit fram.

Ventilering efter Kumars presentation

Efter Kumar gjort sin presentation diskuterades det och mellanpratades det till nästa föreläsare tog vid, rummet är fyllt av engagerade människor. Det märks att de har lite olika grundsyn på vissa frågor, det är en liten bidragande faktor till svårigheten med rättvis handel. Även här, i en ganska homogen grupp människor, som arbetar och är kunniga i området, finns det olika åsikter och frågeställningar hur man kan lösa olika områden på bästa sätt. Konstigt egentligen vore annars, då människorna företräder olika organisationer och har egna personliga åsikter. För att kunna komma fram till konsensus behövs work-shops, möten och diskussioner.

Panchu från SIPA, Moon Sharma från TARA.

- Kapacitet och kunskap måste bidra till att rättfärdiga ett högre pris för produkter som går under rättvis handel, säger Panchu från SIPA.

- Det som behövs är en lämplig mekanism där hantverkarna kan få betalt genom att man kan reducera kostnaderna i produktionens led för att höja lönerna till hantverkarna. Det måste in mer effektivitet i hela systemet. I produktionen och prissättningen i alla led fram till konsument, säger A.K. Handoo, pensionerad utvecklingskommissionär med inriktning på hantverk.

- Förmågan att producera beror på marknaden, vill inte marknaden betala hur kan man då öka effektiviteten? Vi talar om handgjorda produkter gjorda av människor och inte industrier med maskiner, vi kan inte öka produktionen hur mycket som helst, det finns en gräns för hur effektiva hantverkare kan vara, argumenterar Moon Sharma från Tara.


Suneet Chopra från All India Agricultural Union och Ram Baht resursperson för FTF-I.

- Marknaden är inte naturlig på något sätt! Familjer måste försörjas, dagens export kräver nästan alltid exploatering av människor och deras självständighet. Vi måste kunna försäkra att en basnivå uppfylls, proklamerar Suneet Chopra från All India Agricultural Union.

- Det är betydande vilka kostnader vi tittar på när vi sätter priser, om det är de kostnaderna för producenterna eller vad marknaden är villig att betala. Vi måste se till marginalerna på produkterna i alla led och se vad som är relevant, diskuterar Ram Baht resursperson för FTF-I.

- Det som är betydande är konsumenten och inte producenten till vad som är rättvis och hållbart. Se exempelvis till hur mycket sopor som produceras. Varor och mat slängs utan att nyttjas fullt ut och det beror på att konsumenten betalat så lite för produkten att denne inte bryr sig! Hantverk blir bättre om man betalar mer, det leder till motivation, säger Suneet Chopra.
Han är en starkt förespråkare för att Rättvis handel rörelsen bör starta upp och satsa mer på skolor som lär ut hantverk till barn och ungdomar och att de kan sen ska betala tillbaka lite i taget efter förmåga då de börjat kunna få ut lön för sina produkter.

Felaktig prissättning och marknadsmisslyckande

Kumar Gautam från All India Artisans and Craftworkers Welfare Association (AIACA) höll en presentation på Work-shoppen i Delhi den 30 juli. AIACA startade 2003 som en informell sammanslutning av icke-statliga hantverksorganisationer och producentgrupper över hela Indien. 2004 registrerades sammanslutningen enligt Societies Registration Act.Syftet är att representera organisationer i hantverks- och vävsektorn och genom politisk opinionsbildning öka den inhemska marknaden för produkterna och förbättra levnadsstandarden för arbetarna.

Kumar Gautam från AIACA under rättvis handel work-shop med inriktning på rättvisa löner.

Han öppnade med att presentera vad som menas med en rättvis lön och vad man vill uppnå;

"Man försöker genom en "rättvis lön" både fullgöra behov och kunna försäkra sig om att de som producerar välstånd och arbetar i samhället tilldelas en rättvis andel. Samhället har en skyldighet att säkerställa en rimlig lön för varje arbetstagare, för att avvärja svält och fattigdom, att främja tillväxten av mänskliga resurser och att säkerställa en rättvis social rättvisa. Utan detta hotas sannolikt lag, ordning och kan underminera en ekonomisk tillväxt"

Jag tror starkt på att det är viktigt med fördelning i samhället och att det gynnar samhället i det hela, det ger tillbaka i längden för både samhället och individer, och långsiktighet är viktigt. Ett begrepp jag ofta automatiskt blir något tudelad och ifrågasättande till är begreppet "ekonomisk tillväxt" i definitionen. Detta inte alltid är något som visar på en utveckling som är positiv, men har en koppling till handel då det anses ska skapa ekonomisk tillväxt. Ett lands höga ekonomisk tillväxt kan ske på bekostnad av miljön, säger inget om hur distributionen av ett lands rikedomar, jämställdhet eller landets befolknings välmående. Dock är ju en av grundstenarna i definitionen just om att fördela på ett sätt som leder till mer rättvisa och att pengar ska hamna hos producenterna. Viktigt är dock att inte på vägen glömma bort andra rättvis handel principer som miljö, arbetsförhållanden och jämställdhet och inte bara stirra sig blind på ekonomisk tillväxt och löner även om det är en del av rättvis handel.

Kumar fortsatte med att beskriva att i ekonomiböcker på universitet ofta beskriver marknaden som kompatibel, effektiv och erbjuder fullskalig anställning medan verkligheten är en annan, marknaden misslyckas ofta på många punkter och därmed blir statens roll mer betydande för att reglera.

- Ett av de första dokument Obama signerade var "Fair wages act", det visar hur viktigt detta är och att även kapitalistiska stater måste ha något att gå tillbaka till då marknaden misslyckas, säger Kumar.

Kumar diskuterade och framhävde också "Minimum Wages Act" från 1948 som ligger till grund för fortsatt arbete med rättvisa löner.

- Den är inte helt felfri och representativ men den är en bit på väg!, menar Kumar.

Den informella sektorn i Indien och Asien är stor och ökar kontinuerligt. Hantverk är inte erkänt som en sektor och Kumar nämner att i och med den informella sektorn faller många rättigheter mellan stolarna. Det finns många deltidsanställda i den informella sektorn, fackföreningar saknas, uträkning av rättvisa löner är komplicerat och det saknas konsensus och normer för standard i den informella sektorn.

- Kostnaden för produkter är idag inte ofta relevanta då arbetskraften bakom produkteni nte räknas med, säger Kumar.

Work-shop om rättvisa löner i Delhi

I fredags deltog jag och Youdon i en work-shop om löner anordnat av Fair Trade Forum -India i Delhi. Förmiddagen bestod av föreläsare från bland annat Asia Floor Wage Campaign, All India Agriculture Workers Union, All India Craft Association och representanter från producentgrupper som jobbar med rättvis handel. Jag tyckte det var intressant att träffa andra människor som på något sätt är kopplat till rättvis handel och ta del av deras erfarenheter, åsikter och diskussioner.


Jag och Youdon under work-shoppen om rättvisa löner i Delhi arrangerat av FTF-I.




Ämnen som togs upp under föreläsningar och diskussioner var bland annat:

• Förståelsen av vad som påverkar lönen för olika produkter.
• Minimumlönen sätts av regeringen som också ska implementera den men det finns stora brister i den informella sektorn.
• Kompetens och potential bland hantverkarna.
• Förmåner som ges till hantverkarna.
• Utmaningen att ge heltidsarbete till producentgrupperna inom vad som klassas rättvis handel.
• Faktorer som påverkar vad gör en lön rättvis.
• Hur klara av kostnaderna och ge rättvisa löner.
• Profit/fördelning av löner.
• Löneskillnader mellan könen.
• Räkna lönen per individ eller familj?
• Mekanisering för att underlätta arbetet.
• Oregelbundenhet av ordrar och ojämna löner.

Under eftermiddagen delades deltagarna in i två grupper för att diskutera kring fem frågeställningar:

1. Ramverk för uträkning av rättvisa löner.
2. Rättvisa löner och heltidsanställning.
3. Lön per producerat produkt kopplat till dagslön.
4. Förmåner som en del av rättvis lön?
5. Hur tillstyrka att rättvisa löner ges?
   

Delar av min och Youdons grupp under gruppdiskussion.

Jag fann frågeställningarna mycket intressanta men kände tyvärr lite att allt vad som sas var mest återupprepningar av förmiddagens presentationer och föreläsningar. Som i många gruppdiskussioner där grupperna är relativt stora var det främst några få som kom till tals vilket jag fann lite tråkigt. Några saker man kunde enas om i alla fall var:

• Att löneuträkningen ska vara enkel att räkna ut och applicera där styckbetalning ska kunna konverteras till dagslön.
• Lönenivån bör skilja sig från stad och landsbyggd.
• Kostnaderna för mat ska kunna täcka mellan 2400 till 3000 kalorier.
• Lönerna ska aldrig ligga under varken nationell eller regional minimilön.
• Lönen ska baseras på tre konsumtionsenheter (motsvarande 3 vuxna på en lön)
• Förmåner genom arbetet ska räknas in som lön.

Vidare beslutades om att en styrkommitté på fyra utvalda personer av deltagarna ska fortsätta jobba fram något slags policy dokument hur FTF-I ska ställa sig till olika delar gällande rättvisa löner.

Ny design på sjalar och användning av lagermaterial hos KKM

Idag begav jag, Youdon och designern Subhabrata till två av KKM:s kolonier. Vi började med den centrala kolonin där även administrationen finns och pratade med Noel Das som är en av de ansvariga på KKM.

Subhabrata och Noel diskuterar vad KKM kan göra och bidra med i designutveckling.Subhabrata tittar runt på garn och textilier på KKM.

Till en början var det tänkt att KKM skulle producera textilier och bistå TWC och DHC med detta i designprojektet så att olika leverantörer kopplades ihop och gynnade varandra. Vid diskussioner framkom dock en osäkerhet om det var en så god idé att sätta det ansvaret på KKM då produktionen där kan vara ganska oregelbunden. Det bestämdes att det var onödigt att låsa upp dem vid varandra då en eventuell försening hos KKM skulle då drabba de andra två leverantörerna. Däremot tittade vi runt på KKM:s lager där det finns mängder med textilier. Subhabrata ansåg att en del av det som fanns i lager kunde vara lämpligt att använda och att detta skulle vara bra för alla parter om det kunde användas.


T.v. En vävare med en färgkombination som föll designern i smaken. T.h. är en av vävhallarna.

Tre tyger valdes ut från KKM och togs till TWC som ska testa att sy upp någon väska och accessoarer för att testa kvaliteten och lämpligheten. Ett av tygerna var ett tunt tyg som eventuellt kan lämpa sig för något tunnare klädesplagg. De ska komma tillbaka till oss för att återge hur materialet var att jobba med och om de kan tänka sig använda det.


Subhabatra och Youdon levererar de utvalda tygerna från KKM till Tashi Dolma vid TWC och instruerar vad de vill ha gjort med dessa.

Subhabrata planerade även att designa nya sjalar åt KKM som ska ha enkel design, det ger dem ny design men binder inte upp dem till andra leverantörer då det togs upp i diskussionerna mellan designern, Youdon och KKM att man inte ville sätta arbetarna i kolonierna under alltför stor stress.


Färgning och torkning av garn på KKM i Dheradun.

Besöket på den andra KKM kolonin, Tarabarbat, var mest för att se hur det såg ut och hur de jobbade, var längesen Youdon var där med så hon ville göra ett besök. Kolonin låg väldigt avlägset som sista anhalt på en mycket smal och slingrig grusväg.




Bilder från KKM:s koloni, Tarabarbat.

Vid den här kolonin tillverkas även papper som man sedan gör block, lådor, pärmar, kuvert och dylikt av. Materialet det görs av är lump, garn och bambu.


Material till tillverkning av papper och färdigt papper.

Designutveckling under arbete...

På eftermiddagen åkte vi till Deykiling Handicraft Center där vi mötte upp managern, Kalsang Wangdu.

Han var positiv till ny design och projektet men var lite orolig för kostnaderna för att utveckla produkterna. Det bestämdes att det garn och ull som fanns i lager ska så långt som möjligt användas då det går snabbare och är billigare. Projektet planerar att starta igång så snart som möjligt då Subhabrata Sadhu är klar med designen för produkterna åt leverantörerna.

Ett problem med detta hos DHC och till viss del hos TWC är att de som arbetar där åker iväg tre till fyra månader ofta från september till oktober för att sälja färdigsydda kläder som ger mer inkomst. Det gör att provkollektionen av produkterna hos dessa måste vara klar innan dess för att inte projektet ska ligga på is under många månader. Kan man lösa detta i tid kan produkterna marknadsföras och de som är kvar på arbetsplatserna påbörja produktionen.

Managern Kalsang Wangdu och designern Subhabrata Sadhu diskuterar samarbete för design åt DHC.


Några av väverskorna på DHC.


Textilier som enligt Youdon kallas för "Yata textilier" som används till Tibetanska jackor bland annat.

Subhabrata Sadhu säger att det är lika viktigt här som hos TWC att bevara och ge uttryck åt den Tibetanska designen och kulturen i produkterna. Däremot pratade han om att reducera mängden färger och mönster för att tillverka accessoarer och produkter som kan gå hem på en bredare marknad. Det genom att förklädestyget och andra textilier som används till Tibetanska jackor får bli detaljer på produkterna och kombineras med mer neutrala färger.