Kobajs är inte längre något att bry sig om.

Fick ett utlåtande om mig av Yangzom idag, jag skrattar alldeles för mycket och jag måste koncentrera mig på att skratta i proportion till hur roligt saker är.

- Jag är inte rolig, sluta skratta! Hävdade hon, jag höll inte med.

Efter jobbet igår tågade jag, he-Kalsang, she-Kalsang (ja, vi har två Kalsang på kontoret) samt Yangzum mot Rajpur. Jag var i full färd med att koncentrerat äta mango. Det är en konst att äta mango utan att kladda alltför mycket och samtidigt få i sig frukten och kunna njuta av den. Wangchuk Gyalpo som är platschef här har tidigare citerat någon som sagt att "Mango är kungen av all frukt men inget kvinnor ska äta offentligt". Jag håller med, men i jämställdhetens namn vill jag ändra kvinnor till "någon". Mitt i mitt mangoätande trampade jag i en purfärskt kodynga. Jag skrek till och tyckte det var minst sagt otrevligt. He-Kalsang hade då ett väldigt långt utlägg om att kobajs var då inget man skulle tycka var äckligt. Kobajs är ändå något rent, luktar inte (?), är heligt och är faktiskt ett viktigt mycket bränsle och gödsel. Han berättade att hans mamma knådad kakor av kobajs dagligen med händerna för att elda, så lite kobajs på foten var ingen fara. Jag har accepterat min nya omgivning såpass mycket att jag godtog förklaringen och traskade iväg med min smutsiga fot till..

.....en tibetansk skola här i Rajpur och tittade på en tibetansk kulturtävling som var av hög klass med sång och dans. Barnen är uppdelade i fyra grupper som har en eller två lärare som ansvarar för undervisning och även i form av tibetansk kultur som sång och dans. Många av eleverna har nyligen skickats till Indien för att studera av sina föräldrar i Tibet, så många av dem pratar tibetanska dialekter som inte mina tibetanska jobbarkompisar förstår. En mängd olika dräkter, kostymer och klänningar finns för olika regioner men skiljer sig också mellan olika byar i samma region vilket gör scenen till en färgsprakande syn.

I många av danserna ingår det mycket stampande, för att använda någon annans ord:
- Det är ungefär som tibetansk steppdans!, förklarade min jobbarkompis Yangzom skrattande.
'
Kalsang Lhadon med Youdon Tserings dotter Yangdun var också på kulturtävlingen. Kalsang son var med i tävlingen bla som kinesisk militär.

Sångerna förstår jag inte mycket av men de är mycket vackra och många handlar om situationen i Tibet. Ett skådespel som skiljde sig markant från vad som kan ses på svenska skolors uppträdande var ett där några av eleverna spelade tibetanska fångar som blev misshandlade av kinesisk militär....