Idag har jag, Wanchuk Gyalpo, Dhondup Dolma och inte för att förglömma vår skicklige chaufför, Tamdin Tsering, varit på utflykt. Målet för dagen var tre Tibetanska kolonier.
T.v Längs slingriga leriga vägar tog vi oss till den Tibetanska kolonin Sataun. Mitten: Skylten för kontoret till bosättningen där Yeshi Chodon arbetar och t.h. är chauffören, Tamdin Tsering vid kolonins bergssluttning.
Den första kolonin, Sataun, ligger avlägset i en bergssluttning. Tanken med kolonin var att man skulle starta upp industriarbete i form av kalkstensbrytning. Projektet höll däremot inte så länge och industrin är nu nedlagd för Tibetanernas del, men bedrivs till viss del av Indier intill kolonin.
Vi fick ett varmt välkomnande av Yeshi Chodon som är settlement officer i kolonin, tillsatt av den exiltibetanska regeringen. I kolonin har det placerats närmre 100 stycken mangoträd för ungefär tre år sedan. Tillsammans med Yeshi och en indisk man som tar hand om träden gick vi runt för att se hur de klarat sig. Wangchuk var inte helt nöjda med dem då vissa var uttorkade och många inte hade växt som de skulle gjort, detta är ett ämne som har har stor kunskap om med sin agronom bakgrund.
T.v. Wangchuk inspekterar mangoträd, Mitten Yeshi Chodon settlement officer, T.h. Dondhup tar kort på några av de som får äldrestöd av IM.
Kolonin känns lite öde, det är registrerat att det bor cirka 200 i kolonin men ungefär 100 uppskattas bo där i realiteten. Det finns ingen skola i kolonin och det fanns tidigare ett mattväveri som upprättades 1998 men lades ned bara ett par år efteråt. Fyra av de äldre i kolonin får ekonomiskt stöd av IM, av dessa fanns tre av dem på plats när vi besökte kolonin. Dhondup Dolma, som är ansvarig för IM:s sponsringsprogram, fotade dem för att kunna ha en bild på alla de äldre som IM stödjer.
Tillsammans med Yeshi begav vi oss till nästa koloni, Puruwala. Där serverades en lunch på bosättningens kontor som nyligen byggt ett nytt tak finansierat av IM då det tidigare läckte mycket vid de kraftiga regnen som kommer med jämna mellanrum under monsunperioden. Wangchuk gick iväg med Tsering Wangdu för att titta på hantverkssektionen i kolonin medan jag, Dhondup och Yeshi gick till mangodlingar i kolonin. Även dessa odlingar är finansierade av IM. Mangosäsongen är just över och mangosarna (hur säger man mango i plural?) nedplockade. Dessa odlingar har ett par fler år på nacken än de i Sataun, de är cirka sju till tio år gamla.
Skylt utanför Puruwalas mangoodlingar, mangodlingarna med cirka sju till tio år på nacken och t.h. tillverkning av rökelser.
- Mangoträd ger frukt och därmed avkastning relativt snabbt, inom tre till fyra år bär de frukt, förklarar Wangchuk varför man valt just mangoträd i odlingarna.
Wangchuks vän som jag tyvärr inte har namnet på, jag, Wangchuk, Dhondup.
Från Puruwala bar det av till den slutgiltiga destinationen, bosättningen Paonta. Där träffade vi Karma Dolma, en stark kvinna med bestämda åsikter och vilja. Vi gick runt i kolonin och tittade på tillverkning av äggnudlar och rökelser i olika lokaler. Därefter fikade vi i bosättningens munkkloster tillsammans med en munkarna som är vän med Wangchuk. Vi blev ständigt uppassade av några andra av munkarna, såpass att vi fick börja hålla för muggar och glas för att de inte skulle hälla i mer när vi smuttat på innehållet och druckit otaliga mängder vätska. I klostret fanns även en treårig munk. Han höll stadigt i handen på en av de äldre munkarna, som passade upp den lille efter dennes vilja.
Den lille kommer från nordöstra Indien där en del av munkarna hade besökt. Hans mamma hade det mycket illa ställt och svårt att försörja honom så hon bad munkarna ta sonen med sig. Enligt mitt sällskap är det vanligt att Tibetanska familjer, speciellt i de nordöstra regionerna, som inte har råd att försörja sina barn skickar dem till kloster. Där vet föräldrarna att de får mat, utbildning och uppfostras i den Tibetanska kulturen.
Wangchuk frågade den lille om han längtade hem.
- Nej!, svarade den lille bestämt.
- Trivs du här?, var nästa fråga från Wangchuk.
- Ja!, svarade den lille lika bestämt.
På kvällen åkte vi till den Tibetanska skolan i kolonin där det väntades kulturtävling av årskurs ett till sex. Vi var hedersgäster, även om både jag och Dhondup opponerade oss till det och menade på att det egentligen bara var Wangchuk som hade denna titel, men vi hakade på. När vi kom in applåderas det, hurrades och en soffa mitt i rummet med platsblommor som pynt runt om var avsatt för oss. På grund av vår placering och många ögon på oss ville jag inte kliva upp för att fota, vilket jag kan ångra lite nu, men det kändes helt enkelt inte passande i situationen.
Några av de fåtal bilder av rätt taskig kvalité jag fick med mig från vår hedersplats.
Barnen var väldigt duktiga men på grund av den ringa åldern så skedde en hel del felsteg som mest var roligt, även för deltagarna som skrattade om någon gjorde något misstag. Efter uppträdandena höll Wangchuk ett långt tal om IM:s SPARKE projekt som arbetar mot barnaga.
Vi serverades en sen middag i en av lärarnas villor, i bilen hem somnade både jag och Dhondup stundvis efter en lång dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar