Utmaning: Från att skapa jobb till att marknadsföra produkter för att skapa mer jobb

Förening för arbetslösa Tibetaner

- Vi startade inte som en pärlfabrik, från början kan man säga att vi startade ur en organisation som arbetade med nyanlända flyktingar från Tibet för att anpassa dem i sitt nya land och skapa anställning, åt dem, säger Jampa Chodon som sedan två år manager på Tara Beads i Dharamsala.

Tara Beads ursprung härstammar från Jampas man, Dawa Tsering. Han startade en förening för arbetslösa tibetaner.

- Det samlades en stor mängd människor vid första mötet som alla trodde de skulle få ett jobb och en anställning, berättar Jampa.

Föreningen med Dawa i spetsen tog fram diverse jobb åt de då cirka 70 medlemmarna i föreningen. De tog på sig vägbyggen, husbyggen, hushållssysslor och andra jobb de kunde hitta. Anställningsformerna var oftast kortvariga vilket leder till en osäkerhet i inkomst för föreningens medlemmar.

Jampa Chodon, manager på Tara Beads, och Dawa Tsering, grundare och direktör för Tara Beats som även jobbar för den exiltibetanska regeringen. IM har funnits med i andra verksamheter som direktören Dawa och managern Jampa arbetat med, men just Tara Beads har IM Fair Trade än så länge beställt av en gång i augusti 2010.

Danskt initiativ

- När vi höll på med det här projektet (föreningen) fick vi ett erbjudande från ett danskt par, Lise och Peter Aagard, som ville hjälpa till med anställning för tibetaner i exil. De ville bidra med att lära ut ett yrke och färdighet och var beredda att ge ett lån för att starta upp projektet. De ville bidra till en privat firma för att de trodde mer på att det skulle lyckas. Vi hade aldrig hört talas om pärltillverkning av glas innan och hade ingen erfarenhet av det, förslaget blev hängande i luften under ett år innan vi bestämde oss för att acceptera erbjudandet, berättar Jampa.

Under en vecka 2005 kom det danska paret och lärde 30 till 40 personer ur föreningen att göra pärlor, efter den veckan valdes tolv personer som ansågs duktiga till att börja arbeta på pärlfabriken. Danskarna gav ett lån för att starta upp verksamheten som nu är helt återbetalt av Tara Beads. De går nu runt på sin försäljning och tar inte emot några donationer. Den största delen, 80 procent, av försäljningen går till export till Danmark via det danska paret och cirka 20 procent säljs till Federation of Tibetan Cooporation i Delhi och lokalt i Dharamsala där de även har en egen butik.

Tillverkning av glaspärlor, häftigt att se designen ta form efter att varit en enkel glasstav.

De anställda

Det finns idag 16 hantverkare som tillverkar pärlor och glasfigurer på enheten och åtta andra anställda som rengör pärlor, gör smycken och städar. Av hantverkarna är det två män och resterande kvinnor och av de åtta som har andra sysslor så är det två män och sex kvinnor. Alla anställda är tibetaner, många av dem från Tibet och åldersspannen på de anställda är mellan 20 till 40 år. Ingen av de anställda har något fysiskt handikapp.

Behövs det nyanställas väljs det ut människor ur de arbetslösas förening som tränas upp och de som klarar yrket väl får stanna, annars får de vara kvar i föreningen för att finna bättre passande arbete. De anställda jobbar alla heltid, sex dagar i veckan året om och börjar klockan nio på morgonen och slutar vid fem, sex tiden på eftermiddagen. De har två raster för te och en lunchpaus under dagen. Såväl te som lunch förses till arbetarna av Tara Beads. De är lediga alla tibetanska högtider och söndagar.

Halsband och pärlor från Tara Beads.

Produkterna

Hantverkarna gör glaspärlorna, sedan rengörs de av andra anställda och en del pärlor görs till smycken men huvuddelen säljs idag som de är. Tre personer är involverade i att göra ett smycke. Tiden det tar att göra en glaspärla variera på grund av hur skicklig hantverkaren är men också designen, generellt tar det cirka 10 till 15 minuter och det kan tillverkas ungefär fem halsband från grunden per dag.

Glaset som används är främst italienskt för exporten men de använder även indiskt glas för den lokala marknaden samt för att experimentera fram nya produkter och färgkombinationer. Annat material som används till smyckena är bomullstråd, vit metall, och silver som används i små mängder.

Rättvis handel

- Huvudsyftet med rättvis handel är att det ska gynna arbetarna, producenterna men också att kunderna ska få bra produkter men också att det ska vara få mellanhänder som gör att pengarna lättare hamnar på rätt ställe. Så har jag förstått det genom information som jag främst fått via internet, är det rätt?, säger Jampa leende när hon får frågan vad rättvis handel innebär.

Hantverkarna vid Tara Beats har än så länge fått lite information om rättvis handel via managern men ingen djupgående information men hon är mycket positiv till mer information och utbildning.

Utbildning och kapacitetsbyggande

Yrket lärs upp på plats och designen är utvecklad av danskan Lise. Som julgåva av Lise fick organisationen ett år besök av en amerikansk glasdesigner som visade hur de kunde göra andra former, figurer och använda färger. Kvalitétskontroll görs dagligen av en av de anställda som har den delen som sitt ansvarsområde och har extra betalt på grund av det.

- Vi håller oss en hel del till tibetansk design men vi har också en halv till en hel dag i veckan då hantverkarna själva får experimentera och hitta på ny design. Det för att de ska få leka med sin fantasi och vara kreativa, säger managern.

Tidigare har det getts språkkurser till de anställda i såväl tibetanska som engelska innan arbetet, som en frivillig förmån.

- Det finns ett behov av det då många aldrig gått i skolan eller gått i skolan under en väldigt kort tid, säger Jampa.

Jampa har själv lett språkkurserna eller med hjälp av frivilliga volontärer men problem uppkom med volontärer då språkkursen skulle äga rum tidigt på morgonen innan de började arbeta och ännu var fräscha, men volontärerna ville oftast komma efter att arbetarna slutat för dagen och ville hem. Av den anledningen är det nu ett litet uppehåll i språkundervisningen men det kommer troligtvis tas upp igen.

Barn

De allra flesta av hantverkarna har barn. Tara Beads har en månads mammaledighet som är betald med samma lön de har när de arbetar, det finns inget motsvarande för pappor. Förut hade de en anställd som tog hand om hantverkarnas barn men nu finns inget behov av det då de har såpass stora barn så de går i skolan eller är på det närliggande dagiset som är för barn från nio månader. När barnen slutar skolan på eftermiddagen har hantverkarna ett rullande schema vem som ska ta hand om dem. Skolavgifterna ligger runt 400 INR per månad och betalas a hantverkarna själva.

Inflytande

Möten sker när det finns behov för det men vanligtvis en gång i månaden. Det som brukar diskuteras är vad som behöver förbättras i organisationen och från hantverkarnas sida handlar det mesta om pengar och lönefrågor. Dawa och Jampa ger ett starkt intryck av att lyssna till de anställda och anpassa förmånerna efter hur de anställda önskar ta emot dem. Även om Dawa anser att det ibland är bättre att exempelvis ge förmåner på andra sätt än kontanter föredrar hantverkarna ofta det vilket de tar hänsyn till.

Miljö

Vatten i tillverkningsprocessen används endast till rengöring och då används oftast regnvatten om det finns tillgängligt, inga kemikalier används. Avfall på arbetsplatsen är främst glas, små bitar är svårt att kontrollera men större bitar samlas in och sparas. I framtiden hoppas man på att kunna införskaffa en nedsmältningsugn för glaset och återvinna det vilket skulle leda till mindre miljöpåverkan och vara ekonomiskt lönsamt. Att glaset köps in från Italien kan ses som en betydande miljöpåverkan men det görs på grund av kvalitetsskäl då det indiska glaset inte alls har samma kvalitet enligt managern.

Arbetsmiljö

Arbetsmiljörisker är dels en risk för brand men även för ögonskador på grund av användningen av gas och lågan som krävs för att forma glaset till pärlor. Skyddsglasögon, brandsläckare, brandvarnare och information till de anställda har satts in som skyddsåtgärder för detta. En av de åtgärder för förbättringar som har högsta prioritet är att bygga en skorsten för att föra ut rök och lukt då den fläkt de har för ändamålet nu inte är hel tillfredsställande. De har två toaletter till de anställda och öppna ljusa lokaler, som dock har en ganska stark lukt på grund av avsaknaden av fungerande skorsten eller utsug för rök och lukt.

´

Löner

Lönerna baserades förr på hur mycket hantverkarna producerade men ändrades av kvalitetsskäl, då kvalité tar betydligt mer tid än kvantitet. Lönen sätts beroende på hur länge de arbetat och om de har några extra ansvarsområde, den varierar från cirka 170 INR till 220 INR per dag, de som kan producera mer än genomsnittet under ordinarie arbetstid får 3 INR extra per tillverkad pärla. Månadslönen är för de flesta 6000 till 7000 INR.

50 INR extra ges i månaden till arbetarna för medicin och hälsa, direktören och managern ville istället att dessa pengar skulle gå in på ett konto som en medicinsk försäkring men efter att frågat hantverkarna själva bestämde hantverkarna att de hellre ville ha pengarna i handen. Skulle någon arbetare bli allvarligt sjuk så betalas som minst 50 procent av dennes kostnader, men det beror lite på situation. Än så länge har detta hänt en gång då Tara Beads betalade operation och sjukhuskostnader.

De allra flesta hantverkare bor i hyrda hus i Dharamsala, utöver lönen och det medicinska extrabidraget får de anställda bidrag till hyran. 750 INR till de som arbetat mindre än fem år vid Tara Beads och 1000 INR för dem som arbetat mer än fem år.

- De anställda skriver alltid under sina lönerapporter, vi fick börja lära de anställda att skriva sitt namn då många av dem inte är läs- och skrivkunniga, förklarar Jampa.

En bonus på 2500 INR ges på det tibetanska nyåret till alla anställda.

Jämställdhet

Enligt managern är det inga skillnader lönemässigt mellan kvinnor och män, men rent generellt har kvinnor högre lön på grund av att de arbetat längre, kan producera mer och har extra ansvarsområden. Exempelvis har hantverkaren som är ansvarig för kvalitetskontroll får 2500 INR extra i månaden. Dock måste det kommenteras att det är fler kvinnor än män som arbetar och därför går det inte heller att jämföra lönerna rakt av på det sättet mellan könen.

Utmaningar

Vad det gäller att klara sig i konkurrensen med andra liknande verksamheter går det bra i och med det nära samarbetet med danskarna, men lokalt finns det desto mer konkurrens. Exempelvis hade Tara Beads tidigare en manager som fått mycket kunskap genom organisationen, som efter några år slutade och startade upp en liknande verksamhet i samarbete med en amerikan i närområdet.

-I början flyttade många av hantverkare dit och de betalade högre löner men det har ändrats nu och de är mycket striktare med tider, har mindre förmåner och kräver en hög produktion, några av dem har nu kommit tillbaka till oss, berättar Jampa.

En utmaning som Jampa ser är framförallt marknadsföring och hur ska de nå ut till en större kundkrets. För det behövs goda kontakter och datorkunskaper vilket hon känner att hon själv skulle kunna vara bättre på. Genom en bättre marknadsföring skulle Tara Beads kunna anställa fler och därmed säkra anställning och trygghet för fler tibetaner i exil.