Papperstillverkning i Dharamsala

När jag var i Dharamsala var papperstillverkningen inte igång på den pappersfabrik som IM stödjer på många sätt, varav handel är en del. Produktion låg nerepå grund av att det var monsunperiod och alldeles för fuktigt. Tsering Phuntsok, manager på pappersfabriken, visade mig ändå hur processen går till för att tillverka papper hos pappersfabriken. En gång i veckan kan intresserade komma och ta del av arbetet vid pappersfabriken, Tsering berättar att många turister kommer och vill ta del av arbetet.

- Vi tar även emot volontärer men då måste de förbinda sig att stanna minst två veckor samt att de får träning under en dag och klarar de inte av arbetet efter träningen kan de inte vara kvar då vi inte har resurser att lägga på det mer, säger Tsering.

Dharamsala har ungefär under halva året ett blött och fuktigt klimat som gör att pappersproduktionen avstannar då pappret inte kan torka. Under den perioden arbetar hantverkarna med att göra produkter av det papper som de tidigare tillverkat. 60 till 80 pappersark produceras dagligen under den produktiva perioden av året.

Hur papperstillverkningen går till:

1.Insamling av råmaterial vilket består av främst kontorspapper samt bomull. Detta samlas in från skolor, institutioner, kontor, textilfabriker och privatpersoner som själva lämnar.

2.Därefter separeras materialet, beroende på kvalitet och material.


3. Materialet sönderdelas här för att kunna bilda pappersmassa. Pappersmassan bildas av en blandning av 40 liter vatten, 8 kilo bomull och 3 kilo kontorspapper. Efter fyra till fem timmar är pappersmassan färdig och en av hantverkarna är ansvarig för att kontrollera att kvaliteten är tillfredsställande.


4.Den blöta pappersmassan läggs sedan i ett marmorbadkar.


5.Från badkaret tar en hantverkare en mugg av pappersmassan och fördelar den fint över ett nät som sitter på en träram. Träramen lyfts sedan bort med hjälp av två andra hantverkare, det är ett viktigt moment för att pappret ska få rätt tjocklek.


6.Pappret läggs sedan på en plywood skiva med ett blött lakan som läggs i den här pressmaskinen där vatten pressas ut. Det här momentet kan ofta pågå under en natt.

7.Pappret hängs sen upp för torkning, där självklart klimat och väderlek spelar stor roll. Sol är bra för torkningsprocessen men kan vara skadlig för papprets färg så hantverkarna måste vara noga med hur och var pappret hängs upp.


8. Det sista steget är en så kallad slender maskin där pappret läggs i plåtark och pressas för att minimera veck och rynkor på pappret.


Tsering Punthsok med färdiga pappersark som tillverkats på pappersfabriken. Cirka sex hantverkare jobbar med produktionen under sex månader om året.


Färdiga anteckningsböcker gjorda av papper av återvunnet material och detaljer av bomull, metall och trä.

- IM har köpt in alla maskiner till papperstillverkningen. Utan IM är det inte troligt att vi skulle kunna fortsätta, vi producerade alldeles för lite innan vi fick tillgång till de vi har idag. Nu kan vi även vara kreativa designers själva och komma med nya idéer, säger Tsering.

Pappersfabriken i Dharamsala

Clean Upper Dharamsala Recycled Paper Factory startades 1994 av Tibetan Settlement Office (TSO) i Dharamsala , en enhet under Dalai Lamas centralregering som också är stationerad i Dharamsala. Pappersverkstaden ingick i ett projekt som kallades ”Städa upp övre Dharamsala” då området var mycket nedskräpat på grund av ökande population, turism och konsumtion. Staden led också av hög arbetslöshet för dess nyanlända tibetanska flyktingar. Parallellt startades en systematisk avfallshantering upp där fast avfall samlas in från dörr till dörr. Numera drivs pappersverkstaden som ett självständigt projekt där TSO sagt ifrån sig att stödja med finansiell hjälp men de ger stöd, vägledning och måste rådfrågas vid större beslut då verkstaden är registrerad under dem. Pappersfabriken var till en början finansiellt sponsrat av IM.

Pappersfabriken har en manager och en vice manager och utöver det finns ingen officiell hierarki i organisationen.

Syfte och mål för organisationen är att återvinna papp, kartong och bomullsmaterial och genom det göra miljönytta, öka medvetenheten om återvinning och dess nytta, anställa exiltibetanska flyktingar för att säkra deras levnadsstandard, sprida information och kunskap om återvinning till andra tibetanska bosättningar, bidra till att skapa en god levnadsmiljö i övre Dharamsala, ett arbete mot en hållbar utveckling, öka medvetenheten om miljöproblem i lokalsamhället, maximera nivån av återvunnet material som kan tillvaratas och att ständigt utveckla organisationen och bidra till att förbättra avfallshanteringen i övre Dharamsala.

De anställda har månadslön, de anställda skriver under varje månad och en årlig revision utförs av en extern revisor. Lönerna ligger mellan cirka 600 till 700 svenska kronor per månad. Förutom lönen finns medicinsk försäkring, pensionsfond, hyresbidrag samt tjänsteårstillägg. De arbetar året runt men då själva pappersproduktionen inte är igång hela året har de olika uppgifter beroende på årstid. Det sker inget hemarbete, allt arbete är i verkstaden. De anställda bor i eget hyrda lägenheter. Möten hålls en gång i månaden där de anställda kan komma med förslag till förbättringar eller något annat. En gång per år hålls ett större årsmöte. Pappersverkstaden har 45 dagars mammaledighet varav en månadslön betalas ut. För pappor är ledigheten betald i 15 dagar. De anställda har fått utbildning på plats men några har även deltagit i utbildningar utanför arbetsplatsen genom arbetet.

Processen att tillverka pappret börjar med att råmaterial samlas in. Det som används är papp och kontorspapper som samlas in via avfallshämtning och doneras av skolor, kloster, institutioner och kontor. Bomullen som används som kommer från kläder från privatpersoner och textilfabrikers rester, detta förbättrar kvaliteten på pappret. Materialet sönderdelas sedan och blandas ihop tillsammans med vatten. När råmaterialet sönderdelats till en mycket fin massa efter cirka fem timmar tas manuellt en skopa pappersmassa som fördelas fint över en ram. Över ramen läggs en textil som pappret pressas fast på med hjälp av en maskin, textilierna med pappret på sätts sedan i en annan maskin där överflödigt vatten pressas ut. Textilen hängs sedan upp för torkning och kan sedan lossas enkelt från textilen. Pappret går sedan genom ytterligare en maskin för att räta ut ojämnheter. Pappret är nu färdigt att gå till bindningssektionen där olika variationer av produkter kan tillverkas, såsom fotoalbum, anteckningsblock, kuvert, gratulationskort och lampskärmar. Sex personer är involverade i papperstillverkningen Cirka 60 till 80 ark kan tillverkas under en dag på pappersverkstaden.

Gällande kemikalier används alun i processen för att pappret ska hålla ihop, som förvaras i ett förvaringsrum i en lufttät behållare. De arbetar med utsikt över en vacker dalgång vid Himalayas fot. Avfall från verkstaden blir detsamma som råmaterialet; papp och bomull som håller för låg kvalité och inte kan användas som går till segregering hos avfallshämtarna.

Gällande rättvis handel och dess tio principer baseras fabriken just på miljöarbete och återvinning som kopplar till principen om miljö men också att förse exiltibetanska flyktingar med arbete som platsar in som marginaliserad grupp. Genom att återvinna material sparas träd genom produktionen och genom det även energi och en god avfallshantering.

Design tas fram främst av managern eller vice manager men kunder kommer också med egna önskemål som vägleder fram till ny design. En viss del av produkterna som tillverkas är av traditionell tibetansk design för att bevara kutluren och traditionen. Kvalitetskontroll görs på varje färdig produkt.

Verkstaden har elva anställda med managern inräknad mellan åldrarna 38 till 75, barnarbete har aldrig förekommit under verkstadens tid. De flesta anställda är män, nio stycken.

Utmaningar som pappersverkstaden möter handlar till stor del om väderförhållandena som sätter stopp för nyproduktion stora delar av året då det är för blött och fuktigt. De flesta arbetarna jobbar med att tillverka papper när det är möjligt och bara två jobbar i bindningssektionen medan alla jobbar i bindningssektionen under den period då det är för blött. Åldrarna på de som arbetar är mellan 38 till 75 år och alla är exiltibetanska flyktingar.

Produkterna säljs i IM Fair Trades butiker, 20 procent, men också i en egen butik, Green Shop, i Dharamsala som finns i anslutning till pappersverkstaden. Cirka 70 procent säljs lokalt vilket är möjligt genom att Dharamsala är en stor tillströmning av turister där de magnifika bergen och exilregeringen med den karismatiske Dalai Lama i ledningen lockar.

Representanter från pappersverkstaden lär ut sina kunskaper till skolor på plats då tid och efterfrågan finns.

På grund av att pappersverkstaden är stationerad i bergsområdet Dharamssala är det bara möjligt att tillverka papper sex månader om året på grund av monsunen samt el- och vattenbrist.

Mera kulturshow!

Hej,

Igår tog jag ledigt och spenderade dagen med Jonas, en gammal IM-volontär som kommit tillbaka under sin semester efter två år. Jonas jobbade på en skola i den tibetanska bosättningen i Deykiling och vi åkte dit för att se på ett program med dans, teater och sång under hällregn. Vi besökte också en av hans gamla arbetskamrater.


Lite bilder från programmet (collage är mer "Indienvänligt" då fler bilder kan visas utan att internet hinner lägga av..).

Vi åkte ner till Dheradun och när vi tog bussen tillbaka kom ösregnet tillbaka, och vi började traska backarna upp till Shanti Niwas och blev genomblöta -trots regnställ. Vi stannade på halva vägen hos min "jobbarkompis" och vän Yangzom och drack lite te som skrattade åt de galna blöta svenskarna som mer liknade dränkta katter.

Inne i värmen efter regnduschen.

Roar många här och även hemma hos Yangzom med att försöka mig på att lära mig ett par strofer på tibetanska och hindi, tyvärr är minnet inte det bästa och meningen som mest etsat sig fast är en mening på hindi som betyder "Nej, det är alldeles för dyrt, ge mig den gratis, inte en utan två!"

IM Fair trades Dharamsalagrupper:

Hej!

Veckan i Dharamsala var bra, besökte de tre grupperna och fick lite mer information om dem genom att intervjua managern och två hantverkare på respektive ställe, de kommer läggas upp här eftersom jag skrivit ihop dem.

IM Fair Trades samarbetsorganisationer i Dharamsala:

1. CDUP, Paper Factory
Pappersfabrik som tillverkar återvunnet papper och av detta anteckningsböcker, vykort, fotoalbum m.m.

Hantverkare som binder böcker vid papprsfabriken och några av anteckningsböckerna de tillverkat.

2. Tara Beads
Tillverkar pärlor av glas och smycken av dessa.

En hantverkare vid Tara Beads som koncentrerat gör glaspärlor och en godisskål med ett urval av deras pärlor.

3. Lungta
Sömmerskor som tillverkar kläder med tibetansk inspirerade kläder, accessoarer, väskor m.m.

Tre av Lungtas nio sömmerskor och några av deras produkter som finns i deras egen butik i Dharamsala.

Avfärd till Dharamsala

Idag beger jag och Tsering oss till Dharamsala för att besöka tre av IM Fair Trades leverantörer, Tara Beats, Dharamsala Paper Factory och Lungta.

Ska bli intressant att träffa nya grupper och människor,

Vi hörs!

- Vad kostar skjortan, egentligen?!

Annanya Battacharjee från Asia Floor Wage under sin föreläsning under work-shopen i Delhi om rättvisa löner.

Roat mig en fredagskväll i Rajpur på att titta genom alla avsnitt av Korrespondenterna som ligger på SVT Play. Vill särskilt rekommendera det fjärde avsnittet som är dryga trettio minuters resa genom textilindustrin i Asien. Annanya Battacharjee, från Asia floor wages som medverkar i programmet var en av de medverkande vid Fair Trade Forum Indias work-shop om rättvisa löner som jag och Tsering deltog i, som jag skrivit om tidigare. Hennes föreläsning var en av de som fäste sig mest, kanske för att hon till skillnad från av flera av de andra deltagarna i work-shopen inte arbetar med rättvis handel och därmed arbetar under lite andra premisser.

Asia floor wages driver en kampanj (Asia Floor Wage campaign) där drivkraften bakom är ett flertal fackföreningar i Asien. Detta är en viktigt mekanism för att påverka lönevillkoren i Asien, framförallt genom att fokus läggs på de senare leden av den globala handelskedjan där alltsomoftast den större andelen av vinsten hamnar.

Programmet finns tillgängligt på SVT Play fram till 19 september:
http://svtplay.se/v/2102319/korrespondenterna/del_4_av_5?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2081878/sb,p103501,1,f,-1

- Vi måste kunna konkurrera med kvaliteten när vi inte vill sänka priset för våra produkter

Jag ville ha lite feed-back från deltagarna efter dagen så fick tag i de fem kvinnorna från Deykiling Handicraft Center. De tyckte det var en positiv överraskning vad dagen kom att handla om och innehålla.

Deykiling Handicrafts deltagare under work-shop om rättvis handel arrangerat av IM i samarbete med FTF-I. Fr v. Lobsang Dolma, Sonam Chokey, Tsamchoe, Chenya Lhamo och Tsering Lhantse.

- Det jag främst tar med mig härifrån är vikten av kvaliteten på våra produkter och hur viktigt det är för att kunna sälja produkter, vi måste kunna konkurrera med kvaliteten när vi inte vill sänka priset för våra produkter, säger Sonam Chokey.

Tsamchoe håller med och säger att hon tänkt på att kvalité är viktigt men inte att det det har såpass stor betydelse.

- Det var roligt att alla deltog så mycket och att vi alla var aktiva, det var bra grund för att diskutera. Det var ett bra upplägg där vi först fick leka och göra övningar för att sen reflektera och diskutera vad vi fick ut av det. Jag lärde mig en del av viskningsleken vi hade; till exempel att tänka på att man aldrig ska gå på hörsägen, att sanningen eller betydelsen kan gå förlorad på vägen och därför är det viktigt att gå till källan, säger Chenya Lhamo som varit en av de mest aktiva under dagen och med stor inlevelse deltagit i rollspelen.

- Samarbetsövningarna visar vikten av att samarbeta för att en organisation ska fungera, säger nr Sonam Chokey.

- Jag har lärt mig betydelsen av rättvis handel och vad det kan innebära för oss, för att jag inte ska glömma det har jag skrivit ned dem alla på ett block så jag vet vad som gäller, säger Chenya Lhamo och visar ett block där principerna är nedskrivna på tibetanska.

Jag frågar dem vad de anser om sin arbetsplats, följer den principerna eller brister de i något?
De alla enas om att de anser att DHC följer principerna bra men eftersom lönen baseras per vara som produceras kan den skilja sig mycket mellan hantverkare, men detta är ju något man får ta ansvar för själv menar de. De känner alla sig nöjda med sättet som lönen sätts och anser att det är rättvist då den baseras på vad var och en producerar. Alla känner också att de kan med lätthet prata med ledningen och vet var de ska vända sig om de tycker något är fel i organisationen.

- Det viktigaste är att följa de tio principerna och att göra förbättringar när det krävs, säger Chenya Lhamo.

- Jag tänker mycket efter idag på att vi ska inte göra kunderna besvikna med dålig kvalité på produkterna och vara noga med det, det gynnar oss och våran organisation i längden, säger Tsamchoe.

Nästa utbildningsdag späckad med lek för att lära!

Andra dagen med utbildning för hantverkare idag. Deltagarna var Deykiling Handicraft Center och Tibetan Women Center med vardera fem deltagare och IMEX med 17 deltagare. Ingen av dessa gruppers hantverkare har haft någon utbildningsdag eller information om rättvis handel tidigare (mer än eventuell kort information från respektive administration efter de haft utbildning). Programmet var rätt lika som gårdagen hos KKM men betydligt mer strukturerat och bättre lokal i form av en nyrenoverad sal på Shanti Niwas där IM:s kontor ligger. Dagen var fylld av lekar och övningar, tänker inte presentera allt, men ett litet urval.

Två av mattrimmarna på IMEX. Tobgel Tsering t v. håller för ansiktet när hans kollega missförstått och berättar noga om sig själv och sina intressen.

De började med presentationsövningar där de ska presentera varandra, det är mycket fnitter och blyghet i rummet men alla vågar sig upp för att säga den andres namn och hur många barn den har. Efter halva gruppen gjort likadant bryter Mrs Alka (som håller i utbildningen) in.


Presentationsövningar där deltagarna ska prata inför gruppen och presentera varandra vilket skedde under mycket skratt.

- Har ni inga intressen, favoritsaker, historia, upplevelser eller något annat än ert namn och era barn, att berätta?! Det visar att ni inte känner varandra särskilt väl om det är det enda ni har att säga!, säger hon skämtsamt men bestämt.

Den andra halvan av gruppen fortsatte efter kritiken med lite mer ingående presentationer.

Mrs Alka går över till att prata om marknaden och diskutera prishöjningar.
- Prishöjningar leder sällan till ökade löner i produktionsledet första steg, till exempel på bomullsfälten, för väverskor, sömmerskor eller de som gör själva produkterna. Pengarna går ofta istället till de sista leden i produktionskedjan som köper och säljer produkter, säger hon.



En övning där rummets fyra hörn representerar olika åsikter utförs, efter en stunds förvirring bestämmer sig Mrs Alka för att ha två sidor istället där rummets långsidor står för ja eller nej till påståenden som är kopplade till att skapa debatt om WFTO:s tio principer för rättvis handel. "Är det viktigt att göra arbetet i tid?", "Är rättvisa löner viktigt?", "Får ni rättvist betalt?", "Är det viktigt att signera för att få ut sin lön?", "Jobbar ni med rättvis handel?", "Är det bra med förskottsbetalning av varor?" mfl. Gruppen går i enad trupp från sida till sida förutom på sista påståendet angående förskottsbetalning där ungefär hälften anser att det är bra och andra hälften anser att det är dåligt.

- Det är inte bra då vi inte vet om de är nöjda med vad vi gjort och om vi kan slutföra ordern i tid, det leder till mycket press, är en av åsikterna från gruppen som anser att det är dåligt.

Nästa övning baseras på att bilder delas ut och deltagarna får gruppvis beskriva vad de ser och vad bilderna betyder för dem. Alla diskuterar aktivt i grupperna och får vägledning i diskussionerna av Youdon, Mrs Alka och Kalsang från IM:s kontor. Grupperna får sen redovisa vad de kommit fram till att bilderna symboliserar.


Förslagen är många och kreativa;
- De har ett möte om prishöjningar säger av IMEX väverskor, om en bild med kvinnor och barn i en grupp vid ett möte.
- Det kan det vara säger Alka, men bilden kan även symbolisera att kvinnor jobbar med två saker, ta hand om barnen och arbeta samtidigt vilket leder till att kvinnan dubbelarbetar.

- Det är en kvinna som ska handla något, säger en ur den första gruppen om en bild på en kvinna som ska symbolisera konsumenter.

- Det är en sjuk man som alla har kommit för att hälsa på säger en ur grupp två om en bild som är tänkt förmedla lika rättigheter för alla, oavsett fysiska handikapp.

På en bild hugger kvinnor träd och bär ved.
- Vi kan se en bra och en dålig sak på den här bilden, en dålig sak är att de hugger ned träd som inte är bra för miljön men en bra sak är att de samarbetar! säger Tobgel Tsering och skratt utbryter i salen.

- Det här är en nyckel och jag har sett låset som någon annan har, säger en skrattande kvinna.
- Det här är nyckeln till rättvis handel svarar Alka och tar bilden, efter idag måste ni kunna säga något om rättvis handel och vad det betyder, fortsätter hon.
- Ni måste veta vad rättvis handel är för något och kunna uttrycka det. Kunder blir alltmer medvetna och vill veta hur ni lever och jobbar, så var inte blyga för att uttrycka både negativa och positiva saker, säger Youdon Tsering (IM:s rättvis handelkoordinator).

Viskleken, som många av er säkerligen lekt i de lägre årskurserna i skolan, utfördes där en person börjar säga en mening som ska viskas från person till person hela gruppen runt. Vad lärde sig då gruppen av detta när meningen inte lyckades ta sig runt hela gruppen oförändrad?
- Vi måste lyssna noga och inte säga vidare sånt vi tror vi hör, utan gå till källan, säger en av hantverkarna.

Eftersom de flesta av dessa hantverkare pratar tibetanska och hindi men ingen engelska så är mitt deltagande inte så jättestort i övningarna. I en övning som handlade om vikten av kvalitet på produkterna fann Mrs Alka en roll för mig, -som kräsen västerländsk återförsäljare. Produkter delades ut till grupper och de fick i uppgift att granska dem för att besluta om de skulle accepteras i en kvalitetsgranskning eller inte. Produkterna var sådana som producenter fått reklamerade av olika anledningar.


Rollspelet där jag fick agera kräsen västerländsk återförsäljare som valde bort alla produkter med minsta lilla fel. Fick överdriva mimik och kroppsspråk lite extra eftersom de flesta inte pratar engelska, slängde en del av produkterna på golvet och viftade iväg dem. Efter det utbröt en tystnad i salen, liksom för att se om jag var arg på riktigt, sen utbröt ett tjutande skratt i salen när de förstod att så var inte fallet.

Mrs Alka förklarar att kunder är extremt kräsna och finns det det minsta lilla fel på produkten så är det troligt att den returneras eller inte säljs då kunden kommer sålla ut den och köpa en annan produkt istället. Därför är kvaliteten otroligt viktig för att kunna överleva som en producent av vilka produkter som helst.

- Vi måste göra produkter av en bra kvalité som folk vill köpa, är det det minsta fel på produkterna kommer kunderna välja något annat. Det är bättre att göra få bra produkter än många som har små fel, säger Chenya Lhamo efter rollspelet.


Bilder från work-shoppen om rättvis handel för tre av IM Fair Trades leverantörer.

Youdon har tipsat Alka om att många av de tibetanska hantverkarna aktivt följer indiska såpor och med det som vapen illustrerar hon varför det är viktigt med design- och produktutveckling.
- Varför följer ni såpor?, Jo, för att se vad som händer sen, ni vill ha något uppdatering, något nytt men av något ni redan känner er bekväma med. Det kan liknas vid kunderna, har ni hittat ett koncept som fungerar är det troligt att samma kunder kan köpa andra produkter av er om ni ändrar design eller gör andra produkter genom att tilltala samma kunder med något nytt. Men samtidigt som det är viktigt med kvalité och ny design så måste detta ligga i linje med allt det andra som vi pratat om angående rättvis handel.

Andra övningar handlade om betydelsen av samarbete och kapacitetsbyggande för både individer och organisationer. Dagen avslutades med tibetansk dans och sång som även IM:s personal deltog i. En mycket lyckad dag där många av hantverkarna gick ifrån salen med ett stort leende på läpparna efter att tackat för dagen.

- Det här var något helt annorlunda än vad vi är vana med, jag har lärt mig mycket nytt och samtidigt haft jätteroligt!, säger en av IMEX hantverkare i utgången.

- Jag är nöjd om det är en enda som efter dagen förstått vad det går ut på!

Mrs Alka från Fair Trade Forum -India (FTF-I) kom för att hålla i work-shop om rättvis handel för hantverkarna, då de är grunden för arbetet. Då jag pratat med hantverkare i dessa grupper så visste ingen vad rättvis handel var vilket är väldigt viktigt för att de överhuvudtaget ska kunna delta och vara aktiva i frågorna. Vi hade planerat att alla de fyra producentgrupperna i närområdet skulle få vara med; IMEX, KKM, TWC och DHC. Alla dessa gör mattor och olika produkter av bomull och/eller ull.

Vi började med KKM, där den centrala leprakolonin i Dheradun besöktes. Vi hade tidigare varit på besök för att informera om att work-shoppen skulle äga rum. Då pratade vi med administrationen som tyckte det var en bra idé. Tyvärr skedde några misstag i form av att hantverkarna inte informerades innan om work-shopppen och det valdes inte ut någon grupp som skulle delta. Detta ledde till att alla inom KKM hämtades och rummet som vi hade tillgodo fylldes av något för stor grupp förvirrade hantverkare.

Förmiddagen förlöpte med:

• Presentationsövningar där hantverkarna fick prata två och två och sedan stå upp och beskriva varandra. Mycket skratt utbröt i rummet och det märktes att deltagarna var långt ifrån vana att stå inför en grupp och tyckte det var lite olustigt även om de kände de flesta mycket väl.
  
• Rättvis handels presenterades, många i gruppen är inte läskunniga vilket försvårade det hela men med en aning kreativitet kunde Alka beskriva principerna för nyfikna ögon och öron.
  
• Diskussioner hölls i uppdelade grupper med hjälp av bildillustrationer såsom barnarbetare, möten, pengar, kvalité etcetera som representerade principerna.
  
• En annan övning var att hantverkarna fick lappar med påståenden som de skulle förhålla sig till."Barn kan arbeta istället för att gå i skolan", "Jag kan ifrågasätta om något är fel i mitt arbete", "Jag trivs på mitt arbete", "Jag tycker det är bra ljus där jag arbetar" m.m.

Bilder från utbildningsdagen på KKM:s leprakoloni.

Under sista övningarna försvann alltfler av hantverkarna, vi försökte ta reda på varför och det visade sig att de trodde de s kulle få skäll och bli utan pengar om de inte jobbade. Av den anledningen fick några ur administrationen prata med dem inför eftermiddagen för att förklara att de absolut var tillåtna att delta i aktiviteterna utan att få några slags reprimander.

Med den informationen kunde gruppen vi ha de på eftermiddagen vara mer koncentrerade, aktiva och avslappnade. Övningar och rollspel om löner utfördes.

• I ett rollspel delades det ut lapp ar med löner av en chef som bara gav männen möjligheten att skriva under sin lön. Dessutom gav denne chef olika lön för lika arbete -männen betydligt mer än kvinnorna och även stora skillnader inom könen. Det för att skapa debatt och diskussion vad som är rättvist och hur lönerna bör fördelas.
• Samarbetsövningar och lekar utfördes för att illustrera att samarbete kan löna sig för alla.

KKM har aldrig tidigare haft någon liknande utbildningsdag för hantverkarna så det var lite ostrukturerat och mycket prat men de som deltog såg ut ha det roligt och uppskatta dagen.

Bilder från utbildningsdagen på KKM:s leprakoloni.

Vi var alla överens om att dagen varit givande men att den kunde gett ännu mer om den var lite mer planerad i form av ett grupp hantverkare valts ut av KKM som i sin tur fått information om dagen. För min egen del uppskattade jag dagen mycket men upplevde det som en stor nackdel åter igen att inte kunna språken som användes och måste ha någon som tolkar. Lokalen var inte heller lämpad för dagen, utan fläktar, trångt, ganska mörkt och ingen tavla eller liknande för Alka att illustrera och skriva på. Men överlag var vi alla nöjda med dagen.

Alka menade att det är mycket viktigt att hantverkarna i alla fall fått ett frö sått om vad rättvis handel innebär och grunderna presenterade och diskuterade. De växer också som människor genom enkla övningar, lekar och aktiviteter som samtidigt utbildar. Också att lära sig presentera sig, vem man är och stå inför en grupp kan vara viktigt för att stärka självkänslan.

- Jag är nöjd med dagen, jag ser det här lite som ett experiment då det är första gången de överhuvudtaget deltar i något liknande. Jag har fått feed-back av ett par av deltagarna som tackat för att vi kom och tyckte vi pratade om viktiga frågor på ett roligt sätt, det ger mycket energi tillbaka, att de uppskattar det hela. Men jag skulle vara nöjd även om det är en enda person som förstått vad det går ut på då det är en start, säger Youdon Tsering när hon får frågan om vad hon tycker om dagen.

Vad jag sysselsatt mig med idag

Vi har haft ganska många kontorsdagar mellan våra producentbesök och work-shops, eftersom jag inte har ett konkret arbete får jag sysselsätta mig själv en hel del. Försöker få reda på så mycket som möjligt hur organisationerna och IM:s leverantörer fungerar och har därför gjort ett tresidigt frågeformulär till de tre producentgrupper som IM samarbetar med i Dharamsala. Vi ska besöka dem från den 14 augusti och en vecka framåt. Grupperna består av Tara Beats som gör smycken, Dharamsala paper factory som gör pappersprodukter och Lungta som främst gör textilprodukter.

Har bett dem göra:

• En illustration och beskrivning av organisationen, dess struktur och hierarki.
• Produktionsflödeskarta med alla steg och vilka råvaror som används för produkterna.
• Miljökartläggning där speciellt avfalls- och vattenhantering, energi och kemikalieanvändning och miljö- och hälsorisker betonas.
• Besvara frågeställningar om bland annat löner, kapacitetsutveckling, arbetsmiljö, kvalitet, design och jämlikhet.
  

Har angett exempel för varje del som ska besvaras och även andra frågor som är bra att veta för att bedöma hur organisationen arbetar gentemot WFTO:s tio principer. Frågeställningar och vad som behövs information om har jag baserat på råd för utvärdering av WFTO som jag tidigare skrivit om och sedan utvecklat själv. Blir intressant att se hur de tagit emot detta och ta del av svaren vid vårat besök!

- Jag har aldrig varit i Mussoorie, vill du följa med, du kan vara guide?

Frågan kom från Mery-Rani som jobbar åt MESH (som är en av IM Fair Trades leverantörer). Hon ska under ungefär en veckas tid bo i grannrummet med mig på Shanti Niwas då hon jobbar i Dheradun.

Jag hade inget inplanerat och var inte sen att svara ja även om mitt enda tidigare besök i Mussoorie kanske inte hade gjort mig till en guide för staden. Vi tog en buss till vår anhalt. I Indien är det alltid spännande att åka buss tycker jag, eller den första spännande delen är att ens ta sig på bussen. Även om du står vid en busshållplats stannar sällan bussen upp i sin höga fart om du inte stort viftar och vevar med armarna för att visa att du vill att den ska stanna. Av den anledningen missade vi första bussen och Kalsang Lhadon som bor på Shanti Niwas suckade när hon iakttog oss snopna kvarlämnade vid vägkantens busshållplats. Hon hjälpte oss vifta hej-vilt och stanna nästa buss.


Jag och Mery-Rani på bussen upp till Mussoori. Kändes som jag stekte min rumpa samtidigt som jag stod för underhållningen utan att utföra ett enda nummer.

Bussen var överfull och vi satte oss på de enda lediga platsen längst fram i bussen -på dess kokheta motor. Där blev vi snabbt till allmän beskådan av bussens indiska passagerare under hela resans gång. Mussoorie är beläget högt högt upp i bergen och vägen är brant och slingrande. Bussen tar liten hänsyn till detta, hög fart, däck som tjuter och en chaufför som nästintill ligger ned i kurvorna. Längst fram i bussen, på förstaparkett för att titta på underhållningen i form av mig och Mery-Rani satt en par i 45-årsåldern. Det tog inte lång tid förrän de tagit upp sina mobilkameror och tog kort på oss under den cirka 1,5 timmas långa färden upp. Jag tyckte det var okej till en början, men efter mer än tiotalet bilder och kvinnan både sagt till Mery-Rani på hindu att titta i kameran och fysiskt korrigerat oss båda för att få bra bilder kände vi båda inte oss helt bekväma. Efter den svängande turen var Mery-Rani minst sagt illamående.


Vädret skiftar snabbt och dimman kan ligga tät för att bara en halvtimma senare lättna....


Samma vy med någon timmas mellanrum....

Dagen fortsatte dock bättre än min sammanfattning av bussfärden dit. Vi gick omkring på de smala gatorna fulla av affärer som är en blandning av fräscha hippa butiker med internationella märken och små stånd där gamla tanter säljer egenstickade strumpor och mössor. Vi fastnade länge och väl i antikhandlar där några glaslampor inhandlades. Pratade lite med de som jobbade i dessa butiker om de visste var deras produkter tillverkas. Det hade de ingen aning om, trots att de påstod att många av produkterna som inte var antika var egendesign. De undrade också vad jag gjorde här så jag förklarade översiktligt. Jag frågade om de visste vad Rättvis Handel (Fair Trade) var eller om de någonsin hade hört talas om det, det hade de inte. Vi pratade en stund om vad det stod för och vad det var, de tyckte det lät mycket intressant men hade ändå av någon underlig anledning svårt att koppla hur det kunde beröra deras egen verksamhet.

Vi åt lunch på en restaurang, Kalsang and Friends, som ägs av en Tibetansk familj. På väggarna hängde sedlar från många av världens alla länder, så även en svensk gammal tio-kronors sedel.


Gata i Mussoorie och en ko från en hantverksbutik som jag gärna hade fraktat med mig till Sverige då det skulle vara höjden av kitsch ha denna i vardagsrummet eller kanske på uteplatsen...


Tiokronorssedel som ger lite nostalgi, Mery-Rani och jag, urval av fint uppradade gatuhundar.

Vi tog en taxi hem för att undvika illamående på hemvägen. Det gäller att veta hur mycket som är normalpris för såväl varor som tjänster i Indien, då annars det gärna läggs på minst det dubbla. Jag hade tidigare förhört Kalsang på hur mycket som var rimligt att betala för en taxi tillbaka hem till Rajpur. Med det priset som mål förhandlade jag med en taxichaufför som tillslut gav med oss för det (vanliga) priset. När jag betalt ville han dock inte alls lämna igen någon växel för det pris vi kommit överens om. Tre män satt baksätet och jag påpekade för chauffören att detta var inte alls vad som var sagt. Han spelade oförstående och gav mig en fjärdedel av vad jag skulle ha.
- Detta är ju inte heller vad vi kommit överens med, det vet du, propsade jag på.
Tillslut tog jag pengarna jag skulle ha ur hans hand och sa vilket pris vi faktiskt kommit överens om, han tittade snopet på mig och ett vilt liv utbröt i taxins baksäte där tre män tydligen misslyckats med förhandlingarna och fått sin resa för några rupies mer än oss.....
Jag önskade honom en fortsatt trevlig dag!


Taxifärd hem i dimman.

Öka hantverkarnas kunskap om rättvis handel

Mrs Alka är en färgstark och social kvinna som vi träffade efter vår work-shop i Delhi. Hon är en av de som tränats av FTF-I för att kunna hålla work-shops om rättvis handel. Under fredag och lördag denna vecka ska Mrs Alka leda work-shops om rättvis handel för hantverkare som jobbar för IMEX, Tibetan Women Center och KKM, lite beroende på vad som hinns med. Hon har tidigare haft rättvis handel work-shop för administrationen för IM:s leverantörer.

Mrs Alka som vi träffade i Delhi efter FTF-I:s work-shop om rättvisa löner som hon inte hade möjlighet att delta i på grund av jobb.

Jag och Youdon har tidigare pratat om ämnen som bör tas upp och diskuteras under dagarna: rättvis handels tio principer, syftet med rättvis handel, hur de faller in i bilden och deras roll, ansvar från olika led, information om kunderna till deras varor, förmåner vid arbetsplatsen, risker på arbetsplatsen och hälsoskydd. Vi pratade med Mrs Alka om detta och hon höll med att det var sånt som kunde vara bra men ville även lägga till att hon tänkt sig aktiva övningar för hantverkarna för att få dem delaktiga. Hon ville även ta upp hur en kvinna som själv utsatts för våld eller trakasserier (eller en anhörig till denne) kan gå tillväga och var hon kan vända sig, ett ämne som hon verkar brinna för starkt personligen.

- Genom de frågorna fick jag omvärdera min egen syn på vad som gör mig lycklig.

Mr Pankaj är konsult som har låtit hantverkare främst vid TARA:s producentgrupper svarat på frågor om lön kopplat till behov och tillfredsställelse. Han har också jobbat med två andra producentgrupper som IM handlar med, Dharamsala paper factory och Lungta. Utifrån ett frågeformulär gör han en bedömning om hur arbetarnas lön är tillräcklig. Mr Pankaj hade under FTF-I:s work-shop i Delhi en genomgång av delar av sitt arbete, hur han räknat och några slutsatser. De flesta deltagare under work-shoppen verkade tycka att hans metod gav en bra utgångspunkt för bedömning av löner.

Mr Pankaj under FTF-I:s work-shop om rättvis löner, här tillsammans med Moon Sharma från TARA och även sekreterare för FTF-I.

- Lönebehovet ligger självklart olika för olika individer, beroende på var hantverkarna befinner sig och hur många de har att försörja, säger Mr Pankaj.

Levnadslönen som Mr Pankaj räknat ut baseras på ett kaloritest där hantverkarna antingen får godkänt eller inte. Därefter fyller de i formuläret med frågeställningar om bland annat:

• Familjesituation
• Utbildning
• Försäkringar
• Besparingar
• Materiella tillgångar inom familjen
• Hur många inkomsttagare som finns i familjen och hur många dessa försörjer
• Andra inkomster
• Kostnader för mat
• Kostnader för varje kategori för: el, boende, vatten, skolavgifter, kläder, underhållning, resor, sparande och övrigt
• Om hantverkaren känner att livet förbättrats sedan denne började arbeta på arbetsplatsen
• Om de betalas i tid
• Vad de själva anser om lönen

I sina beräkningar har Mr Pankaj även räknat med att hantverkarna ska kunna delta i traditionella betydande högtider som är en viktig del för att vara en del av samhället och bevara kulturen.


Mr Pankaj under sin genomgång av sitt arbete med olika grupper angående utvärdering om löner. T.h. är en sammanställning av svaren från Dharamsala Paper Factory som Mr Pankaj överlag tyckte såg bra ut.

En viktig avslutande fråga Mr Pankaj har i sitt formulär är ”Nivå av självupplevd tillfredsställelse”.

- Genom de frågorna fick jag omvärdera min egen syn på vad som gör mig lycklig och fundera över det när jag fick till svar av en hantverkare i Dharamsala att han mådde utmärkt. Jag ifrågasatte det då han hade en lön på runt 3000 till 4000 INR, få tillgångar och inte hade några besparingar överhuvudtaget. Han svarade då att jag har flytt från Tibet och fått ett tryggare liv, du måste veta och ta del av bakgrunden för att kunna förstå att jag behöver inte mycket mer för att känna lycka!, säger Mr Pankaj eftertänksamt.

Mr Pankaj ska återkomma med mer detaljer från Lungta och Dharamsala paper factory som IM köper varor från. Han var en av de fyra utvalda att sitta med i styrgruppen för att ta fram ett policydokument för FTF-I om rättvisa löner.