Jag och Dolly Devi på KKM:s leprakoloni i Dheradun, Noel Das som syns t.h. tolkade.
Dolly Devi är en av väverskorna på KKM i Dheradun. Hon växte upp på landet i Nepal och familjen försörjde sig som jordbrukare. Hon pratar nepalesiska och hindu och därför översätter en av de andra i kolonin som kan engelska konversationen mellan oss. Dollys familj bestod av hennes föräldrar, två bröder och en syster. Dolly har aldrig gått i någon skola utan jobbade hemma på gården med familjens djur och odling. När Dolly var i 15-årsåldern började hon få problem med sina händer, hon tappade känsel, de svullnade upp och blev stela. Lepra. Dollys pappa skickade henne från Nepal till släktingar i Punjab i Indien. Där fick hon behandling för sjukdomen i ungefär sex månader och sjukdomen kunde hållas i schack. Hennes familj och släktingar arrangerade ett äktenskap med en man som också drabbats av lepra. Han bodde och arbetade på KKM i Dheradun dit också Dolly flyttade för nu nästan 30 år sedan.
- Jag gillade stället på en gång när jag kom, berättar hon.
De första året jobbade Dolly med att tillverka tråd från bomull som sedan väverskorna använde i kolonin. Efter det lärdes hon att väva av de mer erfarna i kolonin och har sedan dess varit väverska. Dolly hade ingen annan yrkeserfarenhet än de sysslor som ingått på familjens gård, men hon lärde sig det nya jobbet allteftersom.
Dolly och hennes man har tre uppvuxna och numera utflyttade barn, KKM har en policy att barnen inte ska bo kvar i kolonin när de växt upp utan i så stor mån som möjligt skaffa sig arbete utanför kolonin. Hon har två döttrar varav en har gift sig och en son som fortsatt att studera efter sina tolv skolår. Dolly kan inte läsa eller säga sin egen ålder och kommer inte ihåg exakt när hon flyttade till KKM men det bör vara nästan 30 år sedan då hennes äldsta dotter är 27 år.
Dolly kliver vanligtvis upp vid 6-tiden för att förbereda frukost bestående av Chai (te) och bröd innan jobbet. Arbetet startar 7.30 eller 8.00 beroende på årstid, mitt på dagen är det en lunchrast på en och en halvtimma och arbetet avslutas mellan 16.30 till 17.30. Det är många äldre i kolonin och tempot liksom arbetstiderna är lite flexibelt beroende på vad de som bor och arbetar i kolonin klarar av.
- Jag trivs här och har allt jag behöver; boende, jobb, fickpengar, mat och barnens utbildning betald, säger Dolly.
Jag frågar henne om det finns några förbättringar hon skulle vilja se i kolonin eller om hon har några andra önskningar i sitt liv.
- Nej, vad skulle det vara? Min vävstol står där den står och jag har allt jag behöver, säger hon skrattande med en viss min av förvirring vad jag menar.
Jag frågar om hon ser sig stanna i kolonin även i framtiden och hon ler och ställer en öppen fråga;
- Var ska jag annars ta vägen?!
Text: Lilian Sahlin Foto: Youdon Tsering Översättning: Noel Das
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar